måndag 10 september 2018

En gång i veckan sket sig


Tanken att återuppta bloggandet med åtminstone en gång i veckan höll inte riktigt. Men å andra sidan har jag gjort anna. Vilat till exempel, att jobba med det jag gör tar på krafterna. Mina helger går åt till att vila, diska, tvätta och försöka städa.

Fredagen var noga inplanerad, jobba fm, styrelesemöte em... Plötsligt kom ett sms från dottern, hon tänkte komma och var tvungen att ta med sig sin katt. Spännande, hennes katt gillar inte andra katter och mina katter, ja de är ju lite speciella. Eftersom mötet var i centrum av Uddevalla så skrev jag att hon var välkommen och att Nelli också var varmt välkommen samt att jag skulle plocka upp dem på Uddevalla C.

En härlig helg, läs två dagar. Dottern plockade en massa äpplen, dammsugade under min säng. Jag hade bett henne göra det eftersom det är en av de saker jag inte riktigt fixar. Vi pratade, lagade god mat, pratade lite mer och tog det lugnt. Lördag morgon till frukost ville dottern ha havregrynsgröt och undrade om jag hade frysta bär... Klart jag har... När hon öppnade kylskåpsdörren för att kolla läget där hörde jag ett glatt utrop... HJORTRONSYLT!!!!! SNÅTTREN!!!! Får jag ta? Log och svarade att naturlgtvis, hur mycket som helst eftersom jag inte äter sylt.

Hon reste hem med en stor koffert och en stor resveska modell 70-tal som vi hade när vi åkte till Liberia. Ryggsäcken hade hon fyllt med äpplen som kommer att förvandlas till äppelmos. I handen hade hon en cykelkorg med en skötsam Nelli i. Att hon lyckades frakta allt var för mig en gåta... Till råga på allt tog tågresan som i vanliga fall tar 1,20 h 5,5 h. Västtrafik i sitt esse, men hon fick hjälp av resenärer och tågföraren att få allt från tåget till bussen när den efter lång tid dök upp. Ett träd hade fallit över elledningen och orsakat tågstoppet.

Så nu har jag skrivit av mig lite, dags att krypa till kojs. Väckaren ringer som vanligt 5.30.... Valet tänker jag inte skriva om, är för bedrövad över okunniga och rasistiska människor som väljer att rösta fram ett parti som är mot allt vad demokrati och medmänsklighet heter.

 Avslutar med ett kort på gästerna, dottern och Nelli. =)




Visst ja, hade ju besök av Hälge en natt... =D   Det var en fjoling, men lite häftigt att upptäcka att en älg traskar in i trädgården. Munkedal må vara litet men jag bor ju i centrum i alla fall.

onsdag 22 augusti 2018

Första veckan med elever


Så är vi igång, det känns som om det vore alldeles nyss videt var vårtermin, sommaren med alla sina äventyr har gått fort. Nytt arbetslag (vi slog ihop två), lite nya kollegor och elever. Vi upplever det som en positiv start, eleverna är glada, personalen är glada. Det känns riktigt, riktigt bra. Första två veckorna så kör vi lite lära känna varandra, varvar lektioner med uteaktiviteter. 

Så jag hade bild ute med två grupper, de skulle göra utomhuskonst. Sjäv kunde jag inte följa elever upp i skogen men hade hjälpsamma kollegor som tog tag i det. De fotade elevernas konstverk så jag fick se dem, det var roliga och kreativa lösningar. Jag stod kvar på skolgården och peppade de elever som valde att stanna kvar. Fotot är skuggan av fotbollsplanket med två hål i. Eleven såg ett ansikte och gjorde ögon av det. Det här är arbete på gång så det är det högra ögat som är klart. 

På slutet av lektionen (som var ganska lång) umgicks vi och pratade om allt möjligt, en riktigt härlig dag. Inte ofta man börjar jobba efter semestern med en så god känsla i magen... =D

torsdag 16 augusti 2018

Med bästa arbetskompisarna på Käringön


På färjan över till Käringön sken solen och landskap av Bohuläns granit passerade vyn. Vi skulle till Käringön för att jobba men också för att skapa vi-känsla. Måste erkänna att de flesta korten är på människor vilket innebär att jag inte kan lägga ut dem här. Speciellt glad är nog vår vikarierande chef som hade gift sig i smyg på midsommarafton. Han utsattes för diverse hyss.... Mest klädd i klänning, som att simma till en annan brygga och hämta saker vi gömt under vattnet, sälja osäljbara saker till förbipasserande gäster till slut fick han sjunga genom att höra låtarna i hörsnäckor. Han sjöng och rörde sig och skrek ut i förtvivlan flera gånger -VARFÖR GISSAR NI INTE???? Naturligtvis gissade vi inte vi ville ju att han skulle sjunga vidare.... Dessutom skrattade vi så att vi grät. Det här fick han göra utspritt under dagen. Naturligtvis var han entledigad från sitt chefsjobb (vi hade fått tillåtelse av vår just nu sjukskrivna chef att genomföra hysset) och vår eminenta specialpedagog tog tag i chefsrollen. 


Vi bodde på ett vandrarhem så vi fick laga mat själva, vi är tre arbetslag så det här är vårt bidrag, de andra bjöd på taco och olika former av pajer. Vi var nog ganska överens om att det hade varit både gott och roligt att laga maten, bra team building. Lite jobbigt att jag när jag gått omkring en stund fullkomligt tappar orken, men ser frammåt. Efter operationen, då ni, då ska Leina skutta omkring både högt och lågt.. 


Här har ni kärringen på Käringön... Vet inte men mitt estetiska sinnen var inte riktigt nöjd över hur hon porträtterats..... Men hon var hög och ståtlig i alla fall. 


Jag är ingen båtmänniska eftersom jag är uppväxt i södra Lapplands inland... Det var fullt med båtar i hamnen, personerna i båten närmast pratade jag och vikarierande chefen med. De hade tänkt komma och stödköpa lite av honom. Eftersom han lyckades sälja ett barnpussel inom tre minuter och resterande köpte ett ungt par av honom för 80 kr om han lovade att behålla sakerna för det ville de inte ha... =D Strålande försäljning tyckte jag som stannat kvar för att bevaka att allt gått rätt till. 


Innan middagen satt vi på balkongen som tillhörde ett av arbetslagen, vi hade besök som undrade om vi inte hade något ätbart att bjuda på. De hade, nötter, olika typer av chips, salta pinnar och drycker av olika slag. Jag skriver de eftersom jag inte får äta dylikt eftersom jag jobbar på att gå ner i vikt (jo tack det går bra, 19 kg sedan april har försvunnit). 


kvällen skvallrade om att nästa dag blir molnig, något vi redan visste... 


I väntan på dagens lunch, besökte jag en av Käringöns många små butiker. Med mig hem fick jag en liten, liten rund vas med litet, litet hål för blommor och en keramik mussla....

Himlen klipporna och havet var vackert gråblå, vinden var inte ljum men samtidigt inte heller kall. Båtresan hem var lite guppig, det var magen som skvallrade om de höga vågorna. Men efter ett tag kände jag inte av dem. Under turen på färjan bestämde jag mig för att besöka Käringön igen, fast privat och under "off season" vill inte trängas med turister. Känns lite lyxigt att inte känna sig som turist när man besöker Bohusläns turistparadis... Det är hemma nu. 

tisdag 31 juli 2018

Lång färd till Sapmi


Wiktor Selinder, mannen jag tagit mitt efternamn efter, min morfar. Om honom finns det mycket att berätta om. Han levde till att början ett äventyrligt liv. Han var bland annat med i Ådalen kravallerna...... Flyttade så småningom upp till området runt Åskilje med min mormor Ingeborg.


Att det verkligen är min morfar ser man eftersom det är ett vykort som han skickade till sin bror Oskar som flyttat till Malmberget. Morfar befann sig då 1916 i Sörånäs
 http://www.sverigeplats.se/vasternorrlands-lan/solleftea/soranas.html
om jag inte missminner mig är huset som morfar växte upp i lagt under vatten....


Umeälven, den mäktiga som jag aldrig slutas fascineras av, den som Blå vägen följer när jag skall till Åskilje och hälsa på mamma. Den gör sig inte på foto, bred och ståtlig. Där har jag lärt mig simma, fiskat, rott, paddlat kanot och pimplat. En stor del av mitt liv kretsar runt Umeälven och Stor Juktan som en går utanför Rånäs som mormor och morfar bodde vid. Därav namnet Åskilje. Umeälven och Stor Juktan delar sig just där.


I nio dagar var jag hos mamma i hennes nya lägenhet inne i Åskilje, Det var mycket söka saker eftersom mycket som hon behövde fortfarande var kvar i huset på Bäcknäs. Vi åkte dit några gånger för att "röja" och söka saker. Mina två barn och sonens sambo skulle bo där och jag ville få liiiiiite ordning i köket bland annat. Fotot är från när vi samlades för lite gotta (eftersom jag lyckats med att gå ner 19 kg sedan april fick jag nöja mig med fruktsallad). Förutom jag, mamma och de tre tidigare nämnda var mannen jag var gift med och hans sambo med på kalaset också. De hade kommit upp via Norge för att vara med på 140-års kalaset som gällde min mor 80 år och syster yster 60 år..


Jag och mamma, den fantastiska klänningen som hon har på sig har hon stickat själv. Kvällen innan fick min syster panikrycka ut med två tjocka stoppnålar eftersom det behövdes fästa trådar. Då upptäckte mamma att det gått några maskor. Tro det eller ej, med hjälp av två stoppnålar lyckades jag STICKA upp det tappade maskorna (bara 6 st) men det var inte helt enkelt. Mor var helt klart lycklig, festen var räddad. =D Klänningen jag har på mig var inköpt i fjol och med andra ord så stor att jag inte behövde öppna dragkedjan i ryggen utan kunde bara dra på mig den. Måste sys in.


Varje morgon satte vi oss ute och åt frukost, länge, länge satt vi där och pratade om allt möjligt. Bästa stunden på dagen. Ingen stress och som tur var denna otroligt varma sommar var uteplatsen i skugga.

60 kr vann vi på en av de två trisslotterna..... Att ensam köra de sammanlagt 250 milen var så värt det. Min trasiga höft protesterade bara lite. Jag valde att stanna en natt i Harmånger både på upp och nedvägen. Det var ett klokt val. Nu väntar jag på datum för höftoperationen, då kommer mamma och kanske sonen hit för att hjälpa mig de första dagarna..... Numera åker man ju hem andra dagen efter höftledsoperationer... Häpp! =)

lördag 9 juni 2018

En kväll utan blå himmel


Två nätter utan sömn, två nätter med grym smärta.... Sover av och till i soffan med tv:n på, tvingade mig ner i källaren för att tvätta veckans smutstvätt. En av sakerna som jag älskar med att bo i hus, jag kan torka tvätten ute på vår och sommaren. När jag hämtade tvätten upptäckte jag att pionerna slagit ut. Eftersom jag inte kan vara så mycket i trädgården bestämde jag mig för att ta in ett gäng för att kunna njuta av dem.

Om jag inte kan sova inatt kommer jag att gå ner och sova i soffan med tv:n på. Själv tycker jag att det är en strålande plan.

=D

söndag 3 juni 2018

Varm maj anno 2018



Jag klagar inte på värmen +30 grader i Göteborg i torsdags och vi var där med elever mellan 13.15-19.00..... Trodde det skulle vara övermäktigt varmt, brukar vara det i storstäder med sådan temperatur. Vad jag hade glömt var att Västkusten levererar, en konstant, behaglig bris lättade på värmen och gjorde det till en härlig, upplyftande upplevelse. Att jag skulle få sota för att få uppleva elevernas glädje och få se hur en elev växte i sin självkänsla var så värt det. Så värt!



Himlen var ljuvligt blå, det var lagomt mycket folk på Liseberg, inga långa köer med andra ord. Jag lekte med min nya kamera, gäller att komma på hur den fungerar. Men är grymt nöd med  den redan. 


Lite så här känner jag mig nu, under grönskan, i skuggan, i väntan på operation. Försöker inte tänka på allt jag inte kan göra, försöker hitta ro i att så småningom kan jag gå vid havet, besöka muséer, ta ett glas vin till middagen på en restaurang, ta långa promenader, m.m. 

Den som väntar på något gott.......

söndag 20 maj 2018

Ljuset i tunneln


Har äntligen köpt en ny kamera, en Olympus med ett mycket bra objektiv. Det ÄR skillnad på kort tagna med en kamera där du själv kan bestämma och ett kort taget i en mobil... Håller på att lära mig den. Ett stort + är att jag kan skick foton från kameran till mobilen direkt, me like.

Efter träffen med ortopeden satt jag i bilen och lät tårarna rinna, det var av ren och skär lättnad. Han kostaterade nästan direkt att jag var i behov av operation och det så fort som möjligt. Han skulle försöka få in mig innan de stänger för sommaren. Men eftersom jag gått upp i vikt under de sju år jag inte kunnat gå ordentligt så behöver jag först gå ner i vikt. Tro mig jag kämpar på, det är inte svårt alls. Sallader, skakmat (ni vet pulver och vatten)...

Nackdelen är att om jag får operera mig i juni kan jag inte åka till Åskilje i juli som planerat... 140 års kalas. Mamma 80 år och syster yster 60 år. Mamma kan inte komma ner och sköta om mig och katterna och sonen som är undersköterska kan inte komma och se till att jag har det bra, eftersom han har juni helt planerad från midsommar och frammåt. Men fd. kollegan C lovar sköta om katterna och dottern i Gbg har lovat  komma och sköta om mamma. Allt går, eller. Mitt problem är att sovrum och toalett ligger en trappa upp och det blir lite problem i början. Men vi löser det.

Men det kan också bli operation först till hösten och då löser vi det då.... Ovisheten om när är värst...


Eystein tvättar Saga, så underbart att bägge katterna nu vågar ligga nära mig... Det tog bara ca: 6 månader för Eystein att våga lita på mig för Saga tog det 2,5 år... Men med tålamod och försiktighet gick det till slut.

lördag 12 maj 2018

I tv:n spelar Tre kronor mot Slovakien


Jag och katterna ligger i soffan och tar det lugnt. Att jag fortfrande måste använda krycka ser man kanske... Jag har helt och hållet accepterat att jag inte kan göra nästan någonting numera. Jag jobbar heltid åker kl:07:00 kommer hem 17:00-18:00 på eftermiddagen. Då äter jag sen hamnar jag i soffan där jag oftast somnar en stund eftersom jag är helt slut på.

På torsdag skall jag få träffa en ortoped i Uddevalla, det är första gången, brukar bli skickad till Halmstad. Eftersom jag i stort sett har idiotförklarat sjukvården i Västra Götaland / Halland så vet jag inte vad jag skall tro, vågar inte hoppas i alla fall. Tanken är nog att de funderar på att byta ut höftkulan i den vänstra höften. Naturligtvis har jag fått artros i höften där höftböjarmuskeln har bråkat i sju år nu. Men som jag har det nu kan det inte fortsätta, jag har inget liv... Jobba, hem sova... Vill resa men det fungerar ju inte.

Men allt är inte nattsvart, Saga som hållit avstånd till mig i två år kommer numera och lägger tassen på min hand om jag inte uptäcker att hon vill bli kliad. Hon kommer och lägger sig hos mig med numera. =)  Få se om jag orkar skriva här nu, ser kanske ljuset i tunneln...