När verkligheten slår till

I morse kom de... Tårarna....       (fotot har jag lånat av kollegan L)

Årest två mest intensiva veckor är nu avklarade. Lektioner, betygsättning är en liten, liten del... Det är 1000 saker som skall ordnas. Många måste jag erkänna helt självpåtagna... Men de måste göras... Niornas avskedsmiddag var hur rolig som helst fylld med bildspel och fyndig sång... Vårt arbetslag hade sjungit in en sång (till Erik Amarillos "Om sanningen ska fram") till det hade jag ordnat foton på elever i rätt ordning... "Grabbarna grus" (de som inte är sonen på bilden) hade skrivit en sång till avgångsniorna... Helt fantastisk, även lärarna fick sig en släng  av sleven i låten, undertecknad inräknad. Eftersom jag inte är klassföreståndare för en nia i år fick jag åka hem efter middagen besökte discot en liten stund. Så klockan nio åkte jag och kollegan K hem... Väl hemma började jag och sonen se en film, vi har börjat tjuvträna inför semestern.

Avslutningsdagen, lite kylig men solen tittade fram och spred värme över de finklädda eleverna. Tårar, tårar, tårar... Nior som fullkomligt bryter ihop... De kommer i en strid ström och skall kramas...

-Du är bästa läraren Leina.... Jag lovar, den bästa.... Jag kommer att sakna dig... GRÅÅÅT!!!

Oj, så jobbig dag, och jag vet ju att jag kommer att sakna dem med... BIG TIME!!!

Det är en av de stunder i mitt arbetsliv som gör att allt slit är värt... Att man vet att man lyckats nå fram och påverkat elever till att växa som människa. Man är så stolt över alla elever som slitit som djur för betygen.

Avslutningskaffet i år var något jag inte hade längtat till... 8 kollegor ska sluta, många av dem är människor som står mig nära. Som jag skrattar med, diskuterar med, planerar hyss med, blir utsatt för hyss av, utsätter för hyss... Helt enkelt de som får mig att orka stå ut med pressen... Nu är de borta... Jag vet att man säger att man ska hålla kontakten... Men ärligt.... När ska man hinna med det???? Tror jag ska vara LÄRARE och PLANERA in återkommande möten... På café, på Butlers, i någons trädgård..... Helt enkelt boka fast.... På eftermiddagen åkte vi till E för en förfest innan grillkväll hos kollegan P (som jag vägrar besöka efter ugnslucke olyckan) Vi var några som hade en helt fantastisk kväll... Grabbarna Grus hade skrivit om texten Till Ebba Gröns "800 grader" som de framfört på niornas avslutningsmiddag... Nu drev de friskt med kollegor.... De hade skrivit ganska mycket, allt eftersom kvällen led skrev vi mer och mer... Skrattade så vi tjöt... Önskar att jag kunde lägga ut den men..... Nej, då blir jag nog av med jobbet... Sen grillade vi och åt ute på balkongen uppe bland takåsarna. En avslappnad kväll, fylld med skratt....
Sen åkte de vidare till P:s fest för att se fotboll och fortsätta med festen där... Kollegan A vandrade hem... Jag vandrade till Kampenhof för att ta bussen mot Smögen...

Så idag när spänningen släppt och innebörden av gårdagen sjönk in kom tårarna.... Det blir inte samma sak.... Det blir inte lika roligt att gå till jobbet i höst...  Av de åtta som var hos E kommer fem inte att vara där....

Herre Gud vad jag saknar er..... !