När livet stannar för en sekund...

Titta det ser ut som jag...!!! Om man räknar bort brösten, jag har inte så uppnosiga bröst... Ja magen är inte så platt heller.....  Mer behöver jag inte säga... 

I tisdags när jag kom hem så låg brevet från Västra Götalands sjukvård.... Ja visst ja, mammografin. Förstod vad som skulle stå i det... Du måste komma på återkontroll... Precis så stod det, jag skulle infinna mig på bröstmotagningen den 27/2 kl 08.20... 27:de ja men det är ju långt bort... Idag är det den...... 26:e!!!!!! Men hjälp jag skall dig imorogon..... IMORGON!!!!

 Det hjälps inte, varje gång jag varit på mammografi så måste jag på återbesök. Men jag har aldrig fått ett brev att jag skall infinna mig nästa dag. Oro, stor oro... Modet sjönk som en sten, blev faktiskt lite lätt deprimerad... Ringde mor, vilket kanske inte var så snällt... Men jag kände att jag inte kunde vara ensam med min oro. Jag var tvungen att dela den med någon... Skrev till en kollega på FB så de skulle slippa undra varför jag inte var på skolan på morgonen. Bad henne säga att jag var och kollade upp en sak.... 

Det är en lång procedur.... Först mammografi, ni kvinnor som gjort det vet hur ont det kan göra att klämma in bröstet mellan två plastskivor... Tänk er då att dessutom klämma in skinnet från bröstkorgen förutom bröstet... På det följde en väntan i uppehållsrummet... Sen in till ultraljudsrummet... Han undersökte grundligt, väldigt grundligt... Oron steg... Var han inte lite väl intresserad av lymfkörteln.... Sen skulle de ta prov, det har jag gjort förr det gör inte speciellt ont... FEL!!!! Det gjorde fruktansvärt ont han grävde och stötte nålen om och om igen... Tänkte på att jag fött barn, varit med om en bilolycka, haft hjärnhinneinflamation... Så det här var väll ingenting, försökte jag övertyga mig själv att det inte gjorde ont... De sa att jag skulle få vänta till efter lunch på svaret... Men åhhhh!!!! Fick ringa till skolan och meddela att jag inte skulle komma till nästa lektion... Suck!!!! Sen vänta igen... Så fick jag träffa kirurgen... Fort var det gjort... Han menade på att det till 90 % inte var en elakartad tumör... Han tyckte att jag skulle åka hem, jag behövde inte invänta svaret han skulle skicka svaret med brev... Lättnad, enorm lättnad.... Så nu väntar jag bara på brevet där det kommer att stå att det inte var något avvikande i knölen... Så kommer det att stå... 

Tre böcker köpte jag... En till mig, en till dottern och en till hon som fyllt år för en månad sen... Har ikväll pratat med en god vän från förr.... Tänk så jag skrattade, vi pratade om sånt som vi varit med om och gjort... Fnitter och skratt... Ler med hela min själ.... Precis vad jag behövde... En resa på memory lane.... Riktiga vänner är guld värd...