måndag 21 september 2009


Sonen följde mig ut i svampskogen... Jag bedyrade dyrt och heligt att vi inte skulle vara ute länge... Inte som förra helgen då jag var ute 5 timmar med bara ½ l vatten med mig.... Och inte skulle vi klättra i berg heller.... Vi gick o gick o gick... Det enda vi hittade i den snustorra skogen var två torkade små kantareller.... Så vi började att klättra lite i berg för att komma uppåt... DÄR hittade vi trattkantareller o gula kantareller o taggsvamp.... Han blev lite "svampbiten" han sonen fast han "inte är någon skogsmänniska"... Men det är något speciellt med att gå i en skog och upptäcka nya saker som tex blått murket trä, eller mystiska svampar, som vi inte plockade...
Nästa helg blir det ingen svampplockning, hur jag nu skall klara av det???? Men enligt KA kan man plocka trattkantareller in i november... Härligt....


Vår lilla skörd, svamp från skogen, björnbär från åkerkanten (till efterrätten) och gudomliga äpplen och plommon från Elins trädgård.... Elins hus är ett vackert övergivet hus som man passerar på väg in till svampskogen. Elin har varit död i många år och vegetationen håller på att ta över helt och hållet. Dottern som bor ? i en stad långt bort bryr sin nog inte om huset och absolut inte om trädgården.... Synd på ett så fint hus, nu står det bara där och förfaller helt...




Sita hälsar....

Att hon numera är så kry att hon minsann kan sitta vid bordet och tigga.... Men att hon inte är riktigt kry än ser man klart och tydligt. När hon varit ute i köket en stund så sitter hon och halvsover, vill gärna vara med men orkar inte hela vägen. Då brukar hon få gå och lägga sig på sin fina bädd på KA:s toalett.... En gång glömde vi stänga in henne där... Då passade Sita på att spy i soffan... Det blir lätt så när man äter pencilin... Kass i magen... Men hon är på G... Hon Sita...

Ny vecka

Nu är hon inte frontad i modesidan längre... Men här är hon..... Sen om man som jag har en liten skärm får man skrolla ner....

tisdag 15 september 2009

Stolt moder

Dottern kom just in och ville att jag skulle gå in på den här sidan. En fransk modesida... Och vem är inte längst uppe till höger... Jo, dottern.... En hel vecka blir hon frontad på deras startsida... Kul.... Bra jobbat.... Visslingar och aplåder!!!!!!

Villa bara säga.....

VARNING, VARNING, VARNING, VARNING, VARNING!!!!!!!!!

Ja inte är det svamparna jag varnar för utan den sista bilden i det här inlägget, inget för känsliga personer. Om ni vet av er att ni är känsliga SLUTA LÄSA NU!

Ja först kan ni bara läsa lite om de 4 kg svamp vi hittat (tredje helgen i rad), jag är numera en hejjare på att rensa svamp. Nu börjar "trattisarna" komma de är den riktiga utmaningen att hitta i skogen. Jag imponerade på KA då jag då och då utbrast. -Titta där en trattis och där och där.... Oj du trampar nästan på en, oj och här är det massor..... Hur kul som helst, fast nu måste jag börja torka dem, rymmer inte mer i frysen.....


När jag förvällt de sista svamparna i söndags upptäckte jag att Sita, hon som brukar vara borta veckor i sträck hade kommit hem.... Släppte glatt in henne.... Oj så gosig hon var strök sig längst mina ben och kurrade. Vis av erfarenhet började jag söka fästingar som av någon anledning biter fast sig i denna katt i mängder. När jag hittat och avlägsnat två kände jag hur det stank "skit" om henne... Hua!!! Hon hade antagligen rullat sig i skit någonstans.... Jag pratade i telefon med hon som bor i bushen...., gick omkring i köket och vardagsrummet... Var jag än gick så följde Sita efter, odören som omgav henne var obeskrivlig.... tillslut fick jag henne till att lägga sig på mattan i vardagsrummet... Jag stod inte ut med stanken och önskade bara att KA och döttrarna skulle komma hem och duscha sin katt. Jag vågade inte eftersom jag inte vet hur hon reagerar på vatten....

Efter en stund kom "P" hem, jag pekade på Sita och sa att vi hade ett problem... "P" gick fram till henne och lyfte på ena frambenet.... Då höll jag på att svimma... Hon hade lyckats krångla in frambenet genom halsbandet och det hade skavt ett jättesår... Det var från såret stanken kom.... "P" bar in Sita i badrummet och vi försökte få av henne halsbandet under hulkningar.... Min mage vände oroligt på sig.... Det gick inte så jag sprang efter en sax och vi klippte av det... "P" ringde vetrinärjouren och jag ringde KA som körde traktor.... KOM HEM NU!!!!!! "P" hade ringt sin far tidigare men jag tror inte han förstod riktigt hur illa det var.... Vi fick inte loss halsbandet som satt fast i klet o gegg..... När KA kom hem gick allt i en rasande fart, han fick loss halsbandet och bar ut det. Katten hamnade i en kattbur och sen bar det iväg till Dingle och vetrinärstationen som hade jour....

Sita sövdes och veterinären sade att hon hade hamnat i chock av vätskebrist.... Det var tur att vi kom när vi kom annars hade hon dött.... Mager var hon oxå stackarn.... Ingen mat och inget vatten på Gud vet hur länge....

Hon såg så värnlös där hon låg med tom glansartad blick.... Åh, vad mitt hjärta blödde för denna gosiga varma helt egenom underbara katt som sitter vid köksbordet och helt sonika tar din smörgås om du tittar åt ett annat håll.... =)


Såret rengjordes efter konsten allar regler, när vetrinären hällde väteperoxid i det så det bubblade var jag glad att hon sov den lilla grå. Jag hade en gummihandske på vänster hand och med den höll jag upp benet så att hon kunde tvätta och raka bort allt hår som fått "gegg" på sig...
Hur hon mår... Ja enligt KA så använde hon hans ben som klösbräda på måndag morgon, om hon har ont? Antagligen... Nu har hon bara sju liv kvar... Hon har nämligen blivit ormbiten oxå, den gången kom hon oxå hem och jamade... Hon är klok hon Sita...


torsdag 3 september 2009

Fiske i Hundsjön

Var kan vi köpa fiskekort frågade jag mor nästa dag... KA ville fiska och min plastfar förklarade hur vi skulle köra för att hitta en sjö. -Förresten så kan ni låna båten som finns där, nyckeln kan ni hämta hos Bjures.... Ja men fiskekort då, fortsatte jag... -Men det köper ni av mig säger min mor och plirar med ögonen... Vi tittade på henne som fågelholkar, med hakan långt nere på bröstkorgen... Min plastfar skrattade, gick iväg och kom tillbaka med en guldglänsande ämbetsmärke... Jo min mor var fiskeristyrelsens representant i de krokarna... De grävde fram två fiskespön, vi kokade kaffe och bredde mackor.... Sen bar det iväg....

Hundsjön är en liten, liten insjö.... Helt utan fisk skulle det visa sig... Men vad spelar det för roll, vi hade det stillsamt mysigt där på sjön...

KA rodde och jag satt bekvämt där i båten och kände mig mycket hemma. Som barn fiskade vi ofta och ro en eka det kan jag...

Det är något sällsamt vackert och rogivande med en träåra som ljudlöst glider ner i det stilla, mörka, kalla vattnet.


Vi satt där och kastade åt var sitt håll, gång efter gång. De enda gångerna vi kände någon som helst liv i kastspöt var när någon växtlighet trasslade in sig i krokarna. Båten drev med vinden och KA rodde än hit än dit.... När vi kastat oss less rodde han längst sjökanten och sökte efter pors.... Vi hittade ingen pors heller... Däremot massor av blåbär....


När vi lessnat på att kasta i Hundsjön begav vi oss tillbaka och åkte till kvarnen... En oerhört stillsam och vacker oas i Västerbottens inland. Det är stilla och rofyllt, det enda man hör är det forsande vattnet som glider förbi.


Bredvid grillplatsen stod ett kvarnhjul uppställt som fikabord... Ett sånt vill jag ha, var får man tag i en dylik tingest?


Mackor och kaffe är väll aldrig så gott som efter en strapatsrik dag och ute i friska luften.



Inne i stugan hittade vi massor av klotter, många av dem från förr förra århundrandet, gamla stockar som funnits någon annanstans innan de användts till att bygga upp den timrade stugan intill vattnet vid "kvarnen".


Sen ställde vi oss på bron för att fiska.......
-KOM OCH TITTA!!! EN GÄDDA!!!! STÅR HÄR HELT STILLA!!!!!!
Ka skrek åt mig och jag skynda stillsamt till honom för att se på gäddan..... Ka försökte locka fisken med ett drag framför munnen på den.... Om den nappade? Näääää, varför skulle den det... Den flyttade bara på sig lite undan den irriterande blänkande tingesten...



Två gånger bytte han krok.... Till slut gav Ka upp, gäddan ville inte ens fastna i den vassa kroken som Ka snirklande försöka få fast i gäddans främre del.... Lite förnärmad blev den nog eftersom den simmade iväg och kom inte tillbaka mer den dagen.....

Vi tog oss en promenad på andra sidan, myggen anföll när vi kom in i de lite buskrikare delen av skogen....


Ka hittade en gigantisk svamp, den fick vara kvar i skogen eftersom vi inte var säker på vad det var. Sen begav vi oss hemåt, vi behövde vila lite, duscha och göra oss i ordning. Vi skulle nämligen på middag i Tåskforsen senare på kvällen..... Jag och mor skulle dit lite tidigare för att skiva upp älgköttet i tunna, tunna skivor....