måndag 10 augusti 2015

Så här på sista semesteragen



Tar jag det bara lugnt... Funderar på att kanske ta mig ut i skogen.... Eller röja i gästrummet, som är i en enda oreda, eller jobba lite i trädgården, eller......  Tror jag tar det lugnt idag, det är ju ändå sista semesterdagen. Om jag skall vara riktigt ärlig så väntar jag fortfarande på sommaren. Någonstans i det skåp som fungerar som litet skafferi har jag en burk D-vitamin, tror det är dags att söka fram den burken. Himlen är blå idag men det var rakt inte varmt när jag gick genom det daggvåta gräset för att hämta in dagstidningen som inte kommit idag...

Vi får se, har våga vägra planera idag... Jag har ju ändå semester. 

fredag 7 augusti 2015


Sommaren som vi fortfarande väntar på.... Har bjudit hem kollegan C på grillat eftersom det skulle vara stråååålande sol och jättevarmt idag.... Det är det inte.... =(

Sista helgen innan jobbet börjar, känns inte som om jag har haft semester.... Har gjort mycket bland annat bytt dator och det är inte helt enkelt att handskas med foton på dem... Jag har laddat ner från kameran men bara hälften av bilderna kom med och när jag försökte igen gick det men jag hittar dem inte... Klarat irriterad när man skall kalla sig bildlärare... Men det kommer väl, Spotify vägrar fungera med.... Du måste vara inloggad på nätet???? MEN DET ÄR JAG JU!!! Gahhhhh!!!!!

Fotona är från en av sommarens stressmoment och glädjeämnen...Jag har lyckats sy en vikingaklänning (det är två en under och en över) besökt Hornbore Ting i Hunnebostrand där jag lyckades köpa saker som skall vara till klänningen....Bälte, spännen till hänglserna, örhängen, vadmal till en mantel och fibula som skall hålla ihop manteln.... Har man inte jobb så fixar man sig det... Men det är kul i alla fall.... Nu är det dags att fixa lite saker till middagen ikväll..... =)

måndag 15 juni 2015

Snart, snart mycket snart....

 
 
Imorgon är det sista arbetsdagen för det här läsåret... Sista timmen har jag ägnat åt att plocka ihop allt på mitt arbetsplats....
 
 
Mitt i allt som inte känns bra så kom jag på att -för tusan! Jag kan välja var jag vill sitta.... Gick runt  och tittade och kände in... Tillslut kände jag att HÄR vill jag sitta, det var kollegan C:s arbetsplats, hon skall byta arbetslag. Det var när jag kom på att hela mitt arbetslag försvinner (förutom kollegan J som inte sitter hos oss eftersom han är arbetsledare, halvrektor)... Några byter arbetslag (läs en) resten har fått jobb på andra skolor, arbetsplatser....
 
 
ALLT blir nytt igen, ALLT!!!! Och jag är trött... Grymt trött, väldigt, väldigt, väldigt trött... Det värsta arbetsåret någonsin.... Helt hysteriskt, har inte orkat något annat än jobba. Så nu när semestern börjar ska jag klippa gräsmattan och städa...
 
När jag städade hittade jag ett kort som jag nålat fast på väggen... När jag öppnade såg jag att det stod något, vad visste jag inte texten hade bleknat. Om jag vinklade kortet såg jag texten, tog en blyertspenna och började sakta, sakta fylla i bokstav för bokstav. Sakta växte en text om saknad och känslan hur ett barn längtade efter snöflingor på julaftonsmorgonen och själva julaftonen i sig... Mitt hjärta knöt ihop sig.... Så många vänner som jag saknar, de finns kvar men fattas mig ändå....
 
Sitter kvar på skolan, vi skall ha en avskedsmiddag för alla kollegor som slutar. Jag meddelade mina kollegor att i normala fall brukar de som slutar bli bjudna på middag av de som är kvar... DET HAR JAG INTE RÅD MED! Så jag tyckte att vi vänder på steken istället... De får bjuda mig på middag istället.
 
 
Det är lite för mycket nu.... Vågar inte känna efter... Saknaden kommer att bli för stor... Jag vet att jag kommer att överleva det här med...
 
Nya människor kommer att berika mitt liv....
 
Snöflingor på julafton, klart det ska vara så. 

söndag 29 mars 2015

Jag ser ljuset

 
 
Nyfiken lunchkompis på Bohusgården... Estet kongress 2015


Nej, det är inte ett självporträtt, men så här känner jag mig nu. Trött, tröttast, outhärdligt trött... I och för sig är det så att när man ritar ett ansikte plockar man detaljer från sitt eget ansikte, i det här fallet är det nog läpparna som är mina.

Jag visste att det skulle bli ett grymt utmanande år på jobbet... Men att det skulle bli så här sjukt utmanande kunde jag inte ens drömma om. Att vara vikarieanskaffare låter kanske inte så ansträngande... Tro mig det är det... Det är inte bara det att jag skall ringa in vikarier på morgonen, jobbet har en tendens att ta tid under hela dagen... Vikarier som kommer till mig (mitt under mina lektioner) och vill ha hjälp med sådant som krånglar... Kollegor som olyckligtvis måste gå hem mitt på dagen eftersom deras förhoppning att de kanske skulle kunna jobba trotts lite feber visade sig inte hålla... Jo vi är sådana vi lärare, lite sjuk är ingen anledning att stanna hemma...

Sen att någon lite högre upp (som jag skrivit om tidigare) beslutat att ta bort 30% av ämnet bild på högstadiet är sjukt utmanande att få ihop. Kraven på mig har ju inte sänkts med 30% Inte på eleverna heller...

Men efter ett samtal med min chef så ser jag ett litet ljus i tunneln... Nästa år ska jag inte vara vikarieanskaffare.... Dessutom har snön som vräkte ner i torsdags försvunnit och gräsmattan är grön igen... Snart skall jag åka upp till mor och sköta om henne lite... Känns bra...

söndag 15 februari 2015

Så är det





Fick frågan en gång om jag var singel.... -Jag är toksingel svarade jag.... -Men det är du väl inte! Säger min kompis, -Du har ju Kajsa!

Nu är jag toksingel sedan två veckor tillbaka.  Älskade finaste Kajsa har somnat in..... Och jo jag är ledsen, 15 år med en annan levande varelse är en lång tid.

Saknaden är stor.