söndag 29 mars 2015

Jag ser ljuset

 
 
Nyfiken lunchkompis på Bohusgården... Estet kongress 2015


Nej, det är inte ett självporträtt, men så här känner jag mig nu. Trött, tröttast, outhärdligt trött... I och för sig är det så att när man ritar ett ansikte plockar man detaljer från sitt eget ansikte, i det här fallet är det nog läpparna som är mina.

Jag visste att det skulle bli ett grymt utmanande år på jobbet... Men att det skulle bli så här sjukt utmanande kunde jag inte ens drömma om. Att vara vikarieanskaffare låter kanske inte så ansträngande... Tro mig det är det... Det är inte bara det att jag skall ringa in vikarier på morgonen, jobbet har en tendens att ta tid under hela dagen... Vikarier som kommer till mig (mitt under mina lektioner) och vill ha hjälp med sådant som krånglar... Kollegor som olyckligtvis måste gå hem mitt på dagen eftersom deras förhoppning att de kanske skulle kunna jobba trotts lite feber visade sig inte hålla... Jo vi är sådana vi lärare, lite sjuk är ingen anledning att stanna hemma...

Sen att någon lite högre upp (som jag skrivit om tidigare) beslutat att ta bort 30% av ämnet bild på högstadiet är sjukt utmanande att få ihop. Kraven på mig har ju inte sänkts med 30% Inte på eleverna heller...

Men efter ett samtal med min chef så ser jag ett litet ljus i tunneln... Nästa år ska jag inte vara vikarieanskaffare.... Dessutom har snön som vräkte ner i torsdags försvunnit och gräsmattan är grön igen... Snart skall jag åka upp till mor och sköta om henne lite... Känns bra...

Inga kommentarer: