söndag 10 november 2019

Porvoo eller Borgå som den också heter

Ser på Finland - Sverige i Karjala cup... Finland leder just nu med 1-0

Vi åkte på en av våra roadtrips när jag var hos sonen i Helsingfors i somras. Första trippen gick till Porvoo som ligger 5 mil österut från Helsingfors.  https://www.visitfinland.com/article/summertown-porvoo/  Det var en liten söt stad med smala gator, fina hus. Husen som ligger vid vattnet var i början målade röda för att hedra Gustav III som besökte staden. Många hus var fortfarande röda. Vi besökte många små försäljningsställen som låg i de gamla husen de sålde allt möjligt, mest loppis men även konst.  





Vi gick upp mot torget och gatan blev plötsligt väldigt svår att gå på. Mina fina vita ballerinaskor var helt klart fel val. Kunde känna varje sten genom sulorna. Men vackert var det i alla fall.


Vi hittade ett litet sött café vid torget, morotskaka till mig och Bill, Saija valde en speciell kaka som var mycket traditionell Runebergs bakelse, läs här....   https://sv.wikipedia.org/wiki/Runebergst%C3%A5rta

Hittade recept, måste prova baka någon gång. 😋

https://svenska.yle.fi/recept/2010/02/05/runebergstarta-runebergs-bakelse

Fast det här receptet kanske är mer likt det som såldes på caféet.

https://tidningenhembakat.se/recept/runebergstarta/

Nästa gång jag får chansen skall jag ta en sådan, fick smaka på den och jag tyckte att den var riktigt god.  Att sitta där på uteserveringen och titta på människorna som flanerade utmed marknadsstånden var rogivande. Fötterna värkte men solen sken och sällskapet var mycket trevliga, ja det är de alltid. 




Minnes sten utanför kyrkan över fallna soldater som dog i finska inbördeskriget. Det var ett vackert stilrent minnesmärke. Kände mig full av vördnad över soldaterna som jag inte på något sätt har någon koppling till. Eller???? Jag är ju 25 % finsk har det visat sig. Vi gick sedan in i kyrkan, men det tar jag en annan dag. Nu hockey Finland leder med 2-1 nu.  

lördag 9 november 2019

Vänder blicken bakåt


Helsingfors och besök hos sonen och hans sambos splitternya lägenhet. Då jag säger splitterny så menar jag det, en titt på bilder nedanför beskriver exakt vad jag menar. Godis vi mumsade på som inhandlades hos grönsakshandlare är sockerärtor. Jo vi har det i Sverige med men ärtorna är inte lika stora. Tro mig jag har sökt... Spela spel och knapra på ärtorna som jag lärde mig öppna i ett nafs var mysigt.


 Balkongen som rymde en fåtölj och en tvåsitssoffa tillbringade vi mycket tid i denna varma härlig sommar. Den är helt inglasad vilket var härligt eftersom man hade bra utsikt. Man kunde också dra undan överdelarna så det fläktade skönt när man satt där med en lonkaro eller bara satt i stillheten och läste en bok. Stillhet... Ja på kvällarna eftersom på dagarna var omgivningen full med hårt arbetande byggare




Inte vackert just nu men det kommer att bli bra med en fin innergård. 3000 lägenheter byggs i det här området i centrala Helsingfors och intill har de skapat en ö där 3000 lägenheter till skall byggas. Det var byggen överallt i Helsingfors, en riktig byggboom med andra ord. 

Den här vyn kommer att inom en snar  framtid byggas bort, men just den här sommarn kunde vi njuta av havsutsikt, ja, ja, salt vatten i en tunn strimma.. 😃

Ingen älskare av snö


Speciellt inte då det ä 0 grader, det innebär att det vräker ner snö och det omvandlas snabbt till snösörja. Nu får jag väl  skylla mig själv att jag på morgonen tog skor som INTE är vattentäta utan andas riktigt bra. Jag fick gå med blöta skor och socka hela eftermiddagen.Det positiva var att det var grymt skönt att komma hem och byta om till torra varma socka. 

söndag 3 november 2019

Grått, blött och blåsigt


De ser arga ut men de är bara trötta och undrar antagligen varför jag pratar med dem och vill att de tittar upp. 😊

När vädret är som rubriken, då är det skönt att få sällskap i soffan, läs schäslongen. Konstaterar att de upptar 2/3 av bredden, men det är ok vi ryms och har det mysigt. Varvar morgon-tv på fyran med att tvätta, fixa örterna jag plockade in i går och stökar i köket. 

Tar det lugnt, imorgon är det dags att gå upp tidigt igen. Får ofta höra hur snäll jag är som tagit hand om två osociala katter som inte ville ha något med mig att göra. Ser det mer som att jag haft tur som fått dessa två underbara numer supergosiga katter som bor hos mig. Eller att jag bor hos dem om man använder deras sätt att se det. De vill nästan alltid ligga nära mig. Det enda negativa är att de inte har lärt sig att när matte är ledig så skall de inte väcka mig klockan 5 på morgonen.

När jag tänker efter så vet de nog att jag är ledig, de bara struntar i det. 😼😻😻

lördag 2 november 2019

Lagar mat på mitt sätt



Känns lite som grym crossover, Italien, Bohuslän, Frankrike och Spanien. Torsdagens risotto gav mersmak, men som vanligt använder jag inte recept och gör det på mitt sätt. Kom på att jag hade örter ute som jag nog borde ta reda på. Så jag började med att gå ut och klippa loss rosmarie, gräslök, oregano och lite mynta. Drog loss blad på oregano och rosmarie hackade bladen i min grymma örthackare från Tupperwear som med lite modifiering blir en ännu grymmare lökhackare. Som sagt var hackade rödlök med, allt blir godare med lök.... Kanske inte palt. 

Fräste löken på låg värme så den blev glansig, vräkte ner finhackade champinjoner och egenplockad förvälld kantareller som jag själv plockat i år. det fick steka en stund innan jag hällde på riset och finhackad vitlök. Risotto kräver TLC så jag rörde med träslev så varje riskorn blev täckt med olivolja som jag tillfört. Vet att man skall koka in lite vitt vin, fast något sådant hade jag inte hemma det fick bli den magiskt goda sherryvinägern som jag köpt på lösvikt på Olivolje etc. i Haga. Tro mig det blev inte äckligt. 

Sen var det bara till att ösa på varm buljong och gunga i takt med musiken på radion. Ösa, röra, ösra, röra, ösa, röra och svänga i takt med höften. I med örterna, ösa och röra.... När det var klart rörde jag ner smör, blomkålshack och finhackad röd paprika. Allt för att få lite, lite tuggmotstånd. Sen på med massor av riven parmesano reggiano. Röra, röra, röra... Sen upp i min fina salladskål som jag köpt när jag var opererad och behövde något stort som jag kunde bära när jag vinglade omkring med kryckan. Så det såg ganska roligt ut när det var en liten hög glansig risotto som jag ringlat tryffelolja på med ännu mera parmesan på, men det bjuder jag på. Till det drack jag ett gott Rioja vin. 

Så, risotto är nog från Italien, kantarellerna från Bohuslän, tryffel förknippar jag med Frankrike (vet att det finns på andra ställen, Gotland till exempel) och till sist vinet från Spanien. Sitter nu med datorn i knät och är grymt nöjd över att det finns risotto till minst fyra  middagar till. Vet att pasta och risrätter ofta drar in vätskan så jag hade planerat det hela och hällt på mer buljong när jag tagit min mat. Risotto skall vara lös och krämig...  Det ska va gött å leva... 

När världen tappar färg


Eystein och Saga har ett kluvet förhållande till hösten. Det som är skönt är att matte använder yllefilten. De brukar kriga om vem som skall ligga var. På ett lugnt och med ett tydligt kroppspråk talar Saga (mamma) om att där Eystein ligger vill, nej SKA hon ligga. Tyst och stillsamt gör han som mamma vill. Det har hänt flera gånger att jag klappar det jag tror är sonen bara för att upptäcka att nej då det är matriarken som har intagit favoritplatsen.  Just idag har hon krupit ihop i den relativt nya fluffiga kattsängen.

Men när det är som idag, grått, rått och ruggigt vill de inte gå ut. Tror det är deras förflutna som hemlösa  som sitter djupt rotade i dem. Men för mig spelar det ingen roll, de får gärna spendera tiden inne.

Hösten här nere är inte lika färgsprakande som hösten i norr. Löven skiftar färg mot gult och orange men inte i samma utsträckning, Det är mer som att några träd byter till höstskrud och andra fortsätter vara klädd i grönt tills de ger upp och tappar löven. Det är inget enormt färgsprakande farväl till sommaren och välkomnande till vintern. Det är mer ett, jaha! Den här hösten har dessutom varit enormt blöt, min längtan efter att kunna plocka svamp har försvunnit i ett blött elände. Jo vi har haft fina dagar med, men då har jag jobbat eller varit på resa. Men nästa år, då ska jag banne mig plocka trattkantareller om det så än ösregnar..... Idag ska jag göra risotto på svamp.... Blev inspirerad av torsdagens besök på HPKSM.  😋

fredag 1 november 2019

Så nöjd med mig själv

Har äntligen inhandlat och satt upp tre av fyra seriekopplade brandvarnare. För att göra livet lättare köpte jag fyra magneter som man fäster i taket och på brandvarnaren. Det enda som var jobbigt var att pilla bort all plast som var runt brandvarnarna och allt plast runt batterierna. 

Svisch så hade jag fått upp alla tre, utan några som helst problem. Skruvarna och plastmojängerna som hörde till hamnade i lådan med skruvar. Det enda som inte var så bra var det höga tjutet från alla fyra när jag skulle testa om det fungerade... Min tinnitus mådde inte bra av det ljudet... Men nu har huset brandvarnare som tjuter på alla tre våningarna om det brinner. Jag lovar, det kommer jag att vakna av. Duktig är jag. 💪😃



HJÄLP JAG KAN INTE GÖRA INLÄGG PÅ MIN BLOG!!!!

Hur jag än försökte, provade de två @ jag använder... Icke, kontaktade Elisabet som är proffs fick några bra tips, icke. Provade och provade, tänkte och tänkte... Sökte efter tänkarmössan, kom på att jag inte har någon. Tillslut, när skapade jag bloggen? vilken @ använde jag? Jobbets.... Vänta nu, de har ju ändrat, jag har två jobb-@ kom ihåg den gamla med mitt andra efternamn VOILA! Här är jag äntligen. Var stressigt ett tag, ville inte förlora den här bloggen också. 

Ledig, haft en hektiskt period på jobbet som alla andra lärare har men nu skall jag ta tillbaka mitt liv. 
Operationen och rehab har gått fantastiskt bra, ja rehab håller jag på med fortfarande. Men mår gott och får nästan sova på nätterna, är piggare och gladare. I somras när jag hälsade på sonen i Helsingfors gick vi ofta över en mil om dagen och jag klarade av det, stor lycka. 

Vi hade utbildning på brandstationen i onsdags, återigen lyfte de hur viktigt det är med seriekopplade brandvarnare om man har källare och två våningar på det. Det har jag tänkt fixa varje gång vi haft liknande utbildning. Den här gången åkte jag direkt till JULA och köpte 2X2 brandvarnare som är seriekopplade, 4 stora magneter till som man med superstarkt dubbelhäftande tejp och fäster på brandvarnaren och i taket. Det var en av sakerna de hade upptäckt, att när batteriet är slut så tar man ner brandvarnaren byter batteri men sätter inte tillbaka den. HÄPP! Det blir enklare med magneterna... Så nu ska jag gå och fixa det. 


Gjorde en blixtvisit till Göteborg igår och besökte HKPSM   https://studiohpksm.se/ som enligt dottern skulle ha en grymt god risotto. Var lite tveksam, risotto är lite knepig, kräver TLC.


Mysig inredning man känner sig nästan som man är hemma hos någon, rekommenderas varmt.  


En tallrik kantarellrisotto som var bland det godaste jag ätit, vi är rörande överens om att dit skall vi igen. Mysigt är det också, trevlig personal och ibland har de uppträdande. Titta in på deras hemsida som jag länkat ovanför. Det ska va gött å leva. 

måndag 10 september 2018

En gång i veckan sket sig


Tanken att återuppta bloggandet med åtminstone en gång i veckan höll inte riktigt. Men å andra sidan har jag gjort anna. Vilat till exempel, att jobba med det jag gör tar på krafterna. Mina helger går åt till att vila, diska, tvätta och försöka städa.

Fredagen var noga inplanerad, jobba fm, styrelesemöte em... Plötsligt kom ett sms från dottern, hon tänkte komma och var tvungen att ta med sig sin katt. Spännande, hennes katt gillar inte andra katter och mina katter, ja de är ju lite speciella. Eftersom mötet var i centrum av Uddevalla så skrev jag att hon var välkommen och att Nelli också var varmt välkommen samt att jag skulle plocka upp dem på Uddevalla C.

En härlig helg, läs två dagar. Dottern plockade en massa äpplen, dammsugade under min säng. Jag hade bett henne göra det eftersom det är en av de saker jag inte riktigt fixar. Vi pratade, lagade god mat, pratade lite mer och tog det lugnt. Lördag morgon till frukost ville dottern ha havregrynsgröt och undrade om jag hade frysta bär... Klart jag har... När hon öppnade kylskåpsdörren för att kolla läget där hörde jag ett glatt utrop... HJORTRONSYLT!!!!! SNÅTTREN!!!! Får jag ta? Log och svarade att naturlgtvis, hur mycket som helst eftersom jag inte äter sylt.

Hon reste hem med en stor koffert och en stor resveska modell 70-tal som vi hade när vi åkte till Liberia. Ryggsäcken hade hon fyllt med äpplen som kommer att förvandlas till äppelmos. I handen hade hon en cykelkorg med en skötsam Nelli i. Att hon lyckades frakta allt var för mig en gåta... Till råga på allt tog tågresan som i vanliga fall tar 1,20 h 5,5 h. Västtrafik i sitt esse, men hon fick hjälp av resenärer och tågföraren att få allt från tåget till bussen när den efter lång tid dök upp. Ett träd hade fallit över elledningen och orsakat tågstoppet.

Så nu har jag skrivit av mig lite, dags att krypa till kojs. Väckaren ringer som vanligt 5.30.... Valet tänker jag inte skriva om, är för bedrövad över okunniga och rasistiska människor som väljer att rösta fram ett parti som är mot allt vad demokrati och medmänsklighet heter.

 Avslutar med ett kort på gästerna, dottern och Nelli. =)




Visst ja, hade ju besök av Hälge en natt... =D   Det var en fjoling, men lite häftigt att upptäcka att en älg traskar in i trädgården. Munkedal må vara litet men jag bor ju i centrum i alla fall.

onsdag 22 augusti 2018

Första veckan med elever


Så är vi igång, det känns som om det vore alldeles nyss videt var vårtermin, sommaren med alla sina äventyr har gått fort. Nytt arbetslag (vi slog ihop två), lite nya kollegor och elever. Vi upplever det som en positiv start, eleverna är glada, personalen är glada. Det känns riktigt, riktigt bra. Första två veckorna så kör vi lite lära känna varandra, varvar lektioner med uteaktiviteter. 

Så jag hade bild ute med två grupper, de skulle göra utomhuskonst. Sjäv kunde jag inte följa elever upp i skogen men hade hjälpsamma kollegor som tog tag i det. De fotade elevernas konstverk så jag fick se dem, det var roliga och kreativa lösningar. Jag stod kvar på skolgården och peppade de elever som valde att stanna kvar. Fotot är skuggan av fotbollsplanket med två hål i. Eleven såg ett ansikte och gjorde ögon av det. Det här är arbete på gång så det är det högra ögat som är klart. 

På slutet av lektionen (som var ganska lång) umgicks vi och pratade om allt möjligt, en riktigt härlig dag. Inte ofta man börjar jobba efter semestern med en så god känsla i magen... =D

torsdag 16 augusti 2018

Med bästa arbetskompisarna på Käringön


På färjan över till Käringön sken solen och landskap av Bohuläns granit passerade vyn. Vi skulle till Käringön för att jobba men också för att skapa vi-känsla. Måste erkänna att de flesta korten är på människor vilket innebär att jag inte kan lägga ut dem här. Speciellt glad är nog vår vikarierande chef som hade gift sig i smyg på midsommarafton. Han utsattes för diverse hyss.... Mest klädd i klänning, som att simma till en annan brygga och hämta saker vi gömt under vattnet, sälja osäljbara saker till förbipasserande gäster till slut fick han sjunga genom att höra låtarna i hörsnäckor. Han sjöng och rörde sig och skrek ut i förtvivlan flera gånger -VARFÖR GISSAR NI INTE???? Naturligtvis gissade vi inte vi ville ju att han skulle sjunga vidare.... Dessutom skrattade vi så att vi grät. Det här fick han göra utspritt under dagen. Naturligtvis var han entledigad från sitt chefsjobb (vi hade fått tillåtelse av vår just nu sjukskrivna chef att genomföra hysset) och vår eminenta specialpedagog tog tag i chefsrollen. 


Vi bodde på ett vandrarhem så vi fick laga mat själva, vi är tre arbetslag så det här är vårt bidrag, de andra bjöd på taco och olika former av pajer. Vi var nog ganska överens om att det hade varit både gott och roligt att laga maten, bra team building. Lite jobbigt att jag när jag gått omkring en stund fullkomligt tappar orken, men ser frammåt. Efter operationen, då ni, då ska Leina skutta omkring både högt och lågt.. 


Här har ni kärringen på Käringön... Vet inte men mitt estetiska sinnen var inte riktigt nöjd över hur hon porträtterats..... Men hon var hög och ståtlig i alla fall. 


Jag är ingen båtmänniska eftersom jag är uppväxt i södra Lapplands inland... Det var fullt med båtar i hamnen, personerna i båten närmast pratade jag och vikarierande chefen med. De hade tänkt komma och stödköpa lite av honom. Eftersom han lyckades sälja ett barnpussel inom tre minuter och resterande köpte ett ungt par av honom för 80 kr om han lovade att behålla sakerna för det ville de inte ha... =D Strålande försäljning tyckte jag som stannat kvar för att bevaka att allt gått rätt till. 


Innan middagen satt vi på balkongen som tillhörde ett av arbetslagen, vi hade besök som undrade om vi inte hade något ätbart att bjuda på. De hade, nötter, olika typer av chips, salta pinnar och drycker av olika slag. Jag skriver de eftersom jag inte får äta dylikt eftersom jag jobbar på att gå ner i vikt (jo tack det går bra, 19 kg sedan april har försvunnit). 


kvällen skvallrade om att nästa dag blir molnig, något vi redan visste... 


I väntan på dagens lunch, besökte jag en av Käringöns många små butiker. Med mig hem fick jag en liten, liten rund vas med litet, litet hål för blommor och en keramik mussla....

Himlen klipporna och havet var vackert gråblå, vinden var inte ljum men samtidigt inte heller kall. Båtresan hem var lite guppig, det var magen som skvallrade om de höga vågorna. Men efter ett tag kände jag inte av dem. Under turen på färjan bestämde jag mig för att besöka Käringön igen, fast privat och under "off season" vill inte trängas med turister. Känns lite lyxigt att inte känna sig som turist när man besöker Bohusläns turistparadis... Det är hemma nu. 

tisdag 31 juli 2018

Lång färd till Sapmi


Wiktor Selinder, mannen jag tagit mitt efternamn efter, min morfar. Om honom finns det mycket att berätta om. Han levde till att början ett äventyrligt liv. Han var bland annat med i Ådalen kravallerna...... Flyttade så småningom upp till området runt Åskilje med min mormor Ingeborg.


Att det verkligen är min morfar ser man eftersom det är ett vykort som han skickade till sin bror Oskar som flyttat till Malmberget. Morfar befann sig då 1916 i Sörånäs
 http://www.sverigeplats.se/vasternorrlands-lan/solleftea/soranas.html
om jag inte missminner mig är huset som morfar växte upp i lagt under vatten....


Umeälven, den mäktiga som jag aldrig slutas fascineras av, den som Blå vägen följer när jag skall till Åskilje och hälsa på mamma. Den gör sig inte på foto, bred och ståtlig. Där har jag lärt mig simma, fiskat, rott, paddlat kanot och pimplat. En stor del av mitt liv kretsar runt Umeälven och Stor Juktan som en går utanför Rånäs som mormor och morfar bodde vid. Därav namnet Åskilje. Umeälven och Stor Juktan delar sig just där.


I nio dagar var jag hos mamma i hennes nya lägenhet inne i Åskilje, Det var mycket söka saker eftersom mycket som hon behövde fortfarande var kvar i huset på Bäcknäs. Vi åkte dit några gånger för att "röja" och söka saker. Mina två barn och sonens sambo skulle bo där och jag ville få liiiiiite ordning i köket bland annat. Fotot är från när vi samlades för lite gotta (eftersom jag lyckats med att gå ner 19 kg sedan april fick jag nöja mig med fruktsallad). Förutom jag, mamma och de tre tidigare nämnda var mannen jag var gift med och hans sambo med på kalaset också. De hade kommit upp via Norge för att vara med på 140-års kalaset som gällde min mor 80 år och syster yster 60 år..


Jag och mamma, den fantastiska klänningen som hon har på sig har hon stickat själv. Kvällen innan fick min syster panikrycka ut med två tjocka stoppnålar eftersom det behövdes fästa trådar. Då upptäckte mamma att det gått några maskor. Tro det eller ej, med hjälp av två stoppnålar lyckades jag STICKA upp det tappade maskorna (bara 6 st) men det var inte helt enkelt. Mor var helt klart lycklig, festen var räddad. =D Klänningen jag har på mig var inköpt i fjol och med andra ord så stor att jag inte behövde öppna dragkedjan i ryggen utan kunde bara dra på mig den. Måste sys in.


Varje morgon satte vi oss ute och åt frukost, länge, länge satt vi där och pratade om allt möjligt. Bästa stunden på dagen. Ingen stress och som tur var denna otroligt varma sommar var uteplatsen i skugga.

60 kr vann vi på en av de två trisslotterna..... Att ensam köra de sammanlagt 250 milen var så värt det. Min trasiga höft protesterade bara lite. Jag valde att stanna en natt i Harmånger både på upp och nedvägen. Det var ett klokt val. Nu väntar jag på datum för höftoperationen, då kommer mamma och kanske sonen hit för att hjälpa mig de första dagarna..... Numera åker man ju hem andra dagen efter höftledsoperationer... Häpp! =)

lördag 9 juni 2018

En kväll utan blå himmel


Två nätter utan sömn, två nätter med grym smärta.... Sover av och till i soffan med tv:n på, tvingade mig ner i källaren för att tvätta veckans smutstvätt. En av sakerna som jag älskar med att bo i hus, jag kan torka tvätten ute på vår och sommaren. När jag hämtade tvätten upptäckte jag att pionerna slagit ut. Eftersom jag inte kan vara så mycket i trädgården bestämde jag mig för att ta in ett gäng för att kunna njuta av dem.

Om jag inte kan sova inatt kommer jag att gå ner och sova i soffan med tv:n på. Själv tycker jag att det är en strålande plan.

=D

söndag 3 juni 2018

Varm maj anno 2018



Jag klagar inte på värmen +30 grader i Göteborg i torsdags och vi var där med elever mellan 13.15-19.00..... Trodde det skulle vara övermäktigt varmt, brukar vara det i storstäder med sådan temperatur. Vad jag hade glömt var att Västkusten levererar, en konstant, behaglig bris lättade på värmen och gjorde det till en härlig, upplyftande upplevelse. Att jag skulle få sota för att få uppleva elevernas glädje och få se hur en elev växte i sin självkänsla var så värt det. Så värt!



Himlen var ljuvligt blå, det var lagomt mycket folk på Liseberg, inga långa köer med andra ord. Jag lekte med min nya kamera, gäller att komma på hur den fungerar. Men är grymt nöd med  den redan. 


Lite så här känner jag mig nu, under grönskan, i skuggan, i väntan på operation. Försöker inte tänka på allt jag inte kan göra, försöker hitta ro i att så småningom kan jag gå vid havet, besöka muséer, ta ett glas vin till middagen på en restaurang, ta långa promenader, m.m. 

Den som väntar på något gott.......

söndag 20 maj 2018

Ljuset i tunneln


Har äntligen köpt en ny kamera, en Olympus med ett mycket bra objektiv. Det ÄR skillnad på kort tagna med en kamera där du själv kan bestämma och ett kort taget i en mobil... Håller på att lära mig den. Ett stort + är att jag kan skick foton från kameran till mobilen direkt, me like.

Efter träffen med ortopeden satt jag i bilen och lät tårarna rinna, det var av ren och skär lättnad. Han kostaterade nästan direkt att jag var i behov av operation och det så fort som möjligt. Han skulle försöka få in mig innan de stänger för sommaren. Men eftersom jag gått upp i vikt under de sju år jag inte kunnat gå ordentligt så behöver jag först gå ner i vikt. Tro mig jag kämpar på, det är inte svårt alls. Sallader, skakmat (ni vet pulver och vatten)...

Nackdelen är att om jag får operera mig i juni kan jag inte åka till Åskilje i juli som planerat... 140 års kalas. Mamma 80 år och syster yster 60 år. Mamma kan inte komma ner och sköta om mig och katterna och sonen som är undersköterska kan inte komma och se till att jag har det bra, eftersom han har juni helt planerad från midsommar och frammåt. Men fd. kollegan C lovar sköta om katterna och dottern i Gbg har lovat  komma och sköta om mamma. Allt går, eller. Mitt problem är att sovrum och toalett ligger en trappa upp och det blir lite problem i början. Men vi löser det.

Men det kan också bli operation först till hösten och då löser vi det då.... Ovisheten om när är värst...


Eystein tvättar Saga, så underbart att bägge katterna nu vågar ligga nära mig... Det tog bara ca: 6 månader för Eystein att våga lita på mig för Saga tog det 2,5 år... Men med tålamod och försiktighet gick det till slut.

lördag 12 maj 2018

I tv:n spelar Tre kronor mot Slovakien


Jag och katterna ligger i soffan och tar det lugnt. Att jag fortfrande måste använda krycka ser man kanske... Jag har helt och hållet accepterat att jag inte kan göra nästan någonting numera. Jag jobbar heltid åker kl:07:00 kommer hem 17:00-18:00 på eftermiddagen. Då äter jag sen hamnar jag i soffan där jag oftast somnar en stund eftersom jag är helt slut på.

På torsdag skall jag få träffa en ortoped i Uddevalla, det är första gången, brukar bli skickad till Halmstad. Eftersom jag i stort sett har idiotförklarat sjukvården i Västra Götaland / Halland så vet jag inte vad jag skall tro, vågar inte hoppas i alla fall. Tanken är nog att de funderar på att byta ut höftkulan i den vänstra höften. Naturligtvis har jag fått artros i höften där höftböjarmuskeln har bråkat i sju år nu. Men som jag har det nu kan det inte fortsätta, jag har inget liv... Jobba, hem sova... Vill resa men det fungerar ju inte.

Men allt är inte nattsvart, Saga som hållit avstånd till mig i två år kommer numera och lägger tassen på min hand om jag inte uptäcker att hon vill bli kliad. Hon kommer och lägger sig hos mig med numera. =)  Få se om jag orkar skriva här nu, ser kanske ljuset i tunneln...


söndag 17 september 2017

Jag måste bli duktig på att inte vara duktig


I sommar skulle jag göra massor, efter ett tufft år med att jobba 100% och läsa på universitetet 50% skulle jag ta igen allt jag inte kunnat göra... Jag skulle läsa massor av skönlitteratur, jag skulle resa upp till Lappland, jag skulle åka till Göteborg bara för att gå runt och göra vad jag ville, jag skulle fixa till trädgården, jag skulle bära ner de över 20 backar, kartonger, IKEA påsar som jag packat ihop på mitt gamla jobb som till hösten skall till mitt nya jobb, jag skulle tvätta fasaden på mitt hus, jag skulle njuta av värmen, jag skulle sola och ladda d-vitaminer, jag skulle umgås med vänner, jag skulle blogga varje dag.... Jag skulle....

Jag läste 5 skönlitterära böcker.....

Jag gick till läkaren som skickade mig till sjukgymnasten... Jag hann gå sex gånger till honom innan han gick på semester, han stack 14 ibland 16 nålar i min kropp... Sakta blev det bättre...

Men att ett skov i mina knän påverkade min skadade höft till den milda grad att jag delvis blev orörlig var tröttsamt. När sedan ryggen lade av antagligen p.g.a. snedbelastning vilket med förde att jag i stort sett inte klarade av att ens gå till toaletten (som ligger på övervåningen) var outhärdligt. Smärta, djup smärta har varit min följeslagare sedan juni... Svårt att förklara me när du inte kan ställa dig eller sätta dig utan att skrika högt... Att jag i ett försök att göra NÅGOT i slutet av juni slutade med att jag svimmade av smärta... Kan tilläggas att den pizzeria jag och min kompis besökte har jag inte besökt igen... Fast det måste jag ju....

Det som har varit svårast är att alla tyckt synd om mig och i all välmening frågat -kan jag hjälpa dig... Mitt ständiga svar har varit... Tack! Men nej... Jag MÅSTE klara mig själv... Jag måste klara mig själv, det är ingen som hjälper mig här hemma om jag tappar saker på golvet, det är ingen här hemma som hjälper mig då jag ramlar.... Jag måste klara mig själv...

Som ni förstår är jag mycket bättre nu, sakta, sakta, sakta blir det bättre. Jag kan gå utan krycka, eller jag kan halta mig fram utan krycka... Men det är där det där med duktig kommer in... Jag måste inte vara duktig, jag ska använda kryckan, fast jag inte vill.... Jag måste inte vara duktig... Som att till exempel att jag trodde att jag var tvungen att klippa gräsmattan... Det var inte det smartaste jag gjorde i sommar... I går em knackade det på dörren, grannens fina grabb undrade om han skulle klippa gräsmattan (igen)... Klart han skulle... Han har varit en ängel hela sommaren....

-Hur skall du kunna jobba? Frågade sjukgymnasten... Mitt svar var. - Med sjukt mycket jävlar anamma.... Som ni förstår har jag börjat jobba på mitt nya jobb... Sen faller jag ihop som en trasa i min schäslongdel i soffan när jag kommer hem... Trivs enormt bra på min nya skola... Allt går...

Det är inte synd om mig, jag har haft besök av sonen och hans sambo, min mamma har varit här i två veckor....


Jag har inte bara legat i soffan... Följde med sonen och hans sambo till Läckö slott.... Jag och kryckan gick det vi mäktade med... Men solen sken och jag var med...

En av många bra dagar i sommar...

lördag 7 januari 2017

Sista lediga helgen det här lovet


Det har snöat något helt historiskt och nu blir det varmt och slaskigt... Ska ut och tejpa ihop bilen med silvertejp så polisen inte behöver bli så sura... Till saken hör att jag hade ringt polisen, varit på en verkstad... Inga problem att köra den sticker inte ut för mycket och den sitter fast stenhårt... Men den unga kvinnliga polisen vägrade lyssna på mig utan talade om för mig hur samhällsfarlig jag är...  Samhällsfarlig vill man ju inte vara så nu gäller det att tejpa eländet så det ser ut som den sitter fast.... Fast det gör den ju redan... Planerar att åka till Gbg i morgon och gratulera dottern på hennes födelsedag. Det brukar vara första arbetsdagen för oss lärare, men inte i år =D  Bra början på året i alla fall, en massa frisk luft och kreativitet på bilen... Sen besök i storstan och god mat med favoritdottern och ev. hennes kärlek... Dags att gå ut och tejpa upp bilen så den blir riktigt fin... =D =D =D