måndag 10 september 2018

En gång i veckan sket sig


Tanken att återuppta bloggandet med åtminstone en gång i veckan höll inte riktigt. Men å andra sidan har jag gjort anna. Vilat till exempel, att jobba med det jag gör tar på krafterna. Mina helger går åt till att vila, diska, tvätta och försöka städa.

Fredagen var noga inplanerad, jobba fm, styrelesemöte em... Plötsligt kom ett sms från dottern, hon tänkte komma och var tvungen att ta med sig sin katt. Spännande, hennes katt gillar inte andra katter och mina katter, ja de är ju lite speciella. Eftersom mötet var i centrum av Uddevalla så skrev jag att hon var välkommen och att Nelli också var varmt välkommen samt att jag skulle plocka upp dem på Uddevalla C.

En härlig helg, läs två dagar. Dottern plockade en massa äpplen, dammsugade under min säng. Jag hade bett henne göra det eftersom det är en av de saker jag inte riktigt fixar. Vi pratade, lagade god mat, pratade lite mer och tog det lugnt. Lördag morgon till frukost ville dottern ha havregrynsgröt och undrade om jag hade frysta bär... Klart jag har... När hon öppnade kylskåpsdörren för att kolla läget där hörde jag ett glatt utrop... HJORTRONSYLT!!!!! SNÅTTREN!!!! Får jag ta? Log och svarade att naturlgtvis, hur mycket som helst eftersom jag inte äter sylt.

Hon reste hem med en stor koffert och en stor resveska modell 70-tal som vi hade när vi åkte till Liberia. Ryggsäcken hade hon fyllt med äpplen som kommer att förvandlas till äppelmos. I handen hade hon en cykelkorg med en skötsam Nelli i. Att hon lyckades frakta allt var för mig en gåta... Till råga på allt tog tågresan som i vanliga fall tar 1,20 h 5,5 h. Västtrafik i sitt esse, men hon fick hjälp av resenärer och tågföraren att få allt från tåget till bussen när den efter lång tid dök upp. Ett träd hade fallit över elledningen och orsakat tågstoppet.

Så nu har jag skrivit av mig lite, dags att krypa till kojs. Väckaren ringer som vanligt 5.30.... Valet tänker jag inte skriva om, är för bedrövad över okunniga och rasistiska människor som väljer att rösta fram ett parti som är mot allt vad demokrati och medmänsklighet heter.

 Avslutar med ett kort på gästerna, dottern och Nelli. =)




Visst ja, hade ju besök av Hälge en natt... =D   Det var en fjoling, men lite häftigt att upptäcka att en älg traskar in i trädgården. Munkedal må vara litet men jag bor ju i centrum i alla fall.

onsdag 22 augusti 2018

Första veckan med elever


Så är vi igång, det känns som om det vore alldeles nyss videt var vårtermin, sommaren med alla sina äventyr har gått fort. Nytt arbetslag (vi slog ihop två), lite nya kollegor och elever. Vi upplever det som en positiv start, eleverna är glada, personalen är glada. Det känns riktigt, riktigt bra. Första två veckorna så kör vi lite lära känna varandra, varvar lektioner med uteaktiviteter. 

Så jag hade bild ute med två grupper, de skulle göra utomhuskonst. Sjäv kunde jag inte följa elever upp i skogen men hade hjälpsamma kollegor som tog tag i det. De fotade elevernas konstverk så jag fick se dem, det var roliga och kreativa lösningar. Jag stod kvar på skolgården och peppade de elever som valde att stanna kvar. Fotot är skuggan av fotbollsplanket med två hål i. Eleven såg ett ansikte och gjorde ögon av det. Det här är arbete på gång så det är det högra ögat som är klart. 

På slutet av lektionen (som var ganska lång) umgicks vi och pratade om allt möjligt, en riktigt härlig dag. Inte ofta man börjar jobba efter semestern med en så god känsla i magen... =D

torsdag 16 augusti 2018

Med bästa arbetskompisarna på Käringön


På färjan över till Käringön sken solen och landskap av Bohuläns granit passerade vyn. Vi skulle till Käringön för att jobba men också för att skapa vi-känsla. Måste erkänna att de flesta korten är på människor vilket innebär att jag inte kan lägga ut dem här. Speciellt glad är nog vår vikarierande chef som hade gift sig i smyg på midsommarafton. Han utsattes för diverse hyss.... Mest klädd i klänning, som att simma till en annan brygga och hämta saker vi gömt under vattnet, sälja osäljbara saker till förbipasserande gäster till slut fick han sjunga genom att höra låtarna i hörsnäckor. Han sjöng och rörde sig och skrek ut i förtvivlan flera gånger -VARFÖR GISSAR NI INTE???? Naturligtvis gissade vi inte vi ville ju att han skulle sjunga vidare.... Dessutom skrattade vi så att vi grät. Det här fick han göra utspritt under dagen. Naturligtvis var han entledigad från sitt chefsjobb (vi hade fått tillåtelse av vår just nu sjukskrivna chef att genomföra hysset) och vår eminenta specialpedagog tog tag i chefsrollen. 


Vi bodde på ett vandrarhem så vi fick laga mat själva, vi är tre arbetslag så det här är vårt bidrag, de andra bjöd på taco och olika former av pajer. Vi var nog ganska överens om att det hade varit både gott och roligt att laga maten, bra team building. Lite jobbigt att jag när jag gått omkring en stund fullkomligt tappar orken, men ser frammåt. Efter operationen, då ni, då ska Leina skutta omkring både högt och lågt.. 


Här har ni kärringen på Käringön... Vet inte men mitt estetiska sinnen var inte riktigt nöjd över hur hon porträtterats..... Men hon var hög och ståtlig i alla fall. 


Jag är ingen båtmänniska eftersom jag är uppväxt i södra Lapplands inland... Det var fullt med båtar i hamnen, personerna i båten närmast pratade jag och vikarierande chefen med. De hade tänkt komma och stödköpa lite av honom. Eftersom han lyckades sälja ett barnpussel inom tre minuter och resterande köpte ett ungt par av honom för 80 kr om han lovade att behålla sakerna för det ville de inte ha... =D Strålande försäljning tyckte jag som stannat kvar för att bevaka att allt gått rätt till. 


Innan middagen satt vi på balkongen som tillhörde ett av arbetslagen, vi hade besök som undrade om vi inte hade något ätbart att bjuda på. De hade, nötter, olika typer av chips, salta pinnar och drycker av olika slag. Jag skriver de eftersom jag inte får äta dylikt eftersom jag jobbar på att gå ner i vikt (jo tack det går bra, 19 kg sedan april har försvunnit). 


kvällen skvallrade om att nästa dag blir molnig, något vi redan visste... 


I väntan på dagens lunch, besökte jag en av Käringöns många små butiker. Med mig hem fick jag en liten, liten rund vas med litet, litet hål för blommor och en keramik mussla....

Himlen klipporna och havet var vackert gråblå, vinden var inte ljum men samtidigt inte heller kall. Båtresan hem var lite guppig, det var magen som skvallrade om de höga vågorna. Men efter ett tag kände jag inte av dem. Under turen på färjan bestämde jag mig för att besöka Käringön igen, fast privat och under "off season" vill inte trängas med turister. Känns lite lyxigt att inte känna sig som turist när man besöker Bohusläns turistparadis... Det är hemma nu. 

tisdag 31 juli 2018

Lång färd till Sapmi


Wiktor Selinder, mannen jag tagit mitt efternamn efter, min morfar. Om honom finns det mycket att berätta om. Han levde till att början ett äventyrligt liv. Han var bland annat med i Ådalen kravallerna...... Flyttade så småningom upp till området runt Åskilje med min mormor Ingeborg.


Att det verkligen är min morfar ser man eftersom det är ett vykort som han skickade till sin bror Oskar som flyttat till Malmberget. Morfar befann sig då 1916 i Sörånäs
 http://www.sverigeplats.se/vasternorrlands-lan/solleftea/soranas.html
om jag inte missminner mig är huset som morfar växte upp i lagt under vatten....


Umelven, den mäktiga som jag aldrig slutas fascineras av, den som Blå vägen följer när jag skall till Åskilje och hälsa på mamma. Den gör sig inte på foto, bred och ståtlig. Där har jag lärt mig simma, fiskat, rott, paddlat kanot och pimplat. En stor del av mitt liv kretsar runt Umeålven och Stor Juktan som en går utanför Rånäs som mormor och morfar bodde vid. Därav namnet Åskilje. Umeålven och Stor Juktan delar sig just där.


I nio dagar var jag hos mamma i hennes nya lägenhet inne i Åskilje, Det var mycket söka saker eftersom mycket som hon behövde fortfarande var kvar i huset på Bäcknäs. Vi åkte dit några gånger för att "röja" och söka saker. Mina två barn och sonens sambo skulle bo där och jag ville få liiiiiite ordning i köket bland annat. Fotot är från när vi samlades för lite gotta (eftersom jag lyckats med att gå ner 19 kg sedan april fick jag nöja mig med fruktsallad). Förutom jag, mamma och de tre tidigare nämnda var mannen jag var gift med och hans sambo med på kalaset också. De hade kommit upp via Norge för att vara med på 140-års kalaset som gällde min mor 80 år och syster yster 60 år..


Jag och mamma, den fantastiska klänningen som hon har på sig har hon stickat själv. Kvällen innan fick min syster panikrycka ut med två tjocka stoppnålar eftersom det behövdes fästa trådar. Då upptäckte mamma att det gått några maskor. Tro det eller ej, med hjälp av två stoppnålar lyckades jag STICKA upp det tappade maskorna (bara 6 st) men det var inte helt enkelt. Mor var helt klart lycklig, festen var räddad. =D Klänningen jag har på mig var inköpt i fjol och med andra ord så stor att jag inte behövde öppna dragkedjan i ryggen utan kunde bara dra på mig den. Måste sys in. 


Varje morgon satte vi oss ute och åt frukost, länge, länge satt vi där och pratade om allt möjligt. Bästa stunden på dagen. Ingen stress och som tur var denna otroligt varma sommar var uteplatsen i skugga.

60 kr vann vi på en av de två trisslotterna..... Att ensam köra de samanlagt 250 milen var så värt det. Min trasiga höft protesterade bara lite. Jag valde att stanna en natt i Harmånger både på upp och nedvägen. Det var ett klokt val. Nu väntar jag på datum för höftoperationen, då kommer mamma och kanske sonen hit för att hjälpa mig de första dagarna..... Numera åker man ju hem andra dagen efter höftledsoperationer... Häpp! =)

lördag 9 juni 2018

En kväll utan blå himmel


Två nätter utan sömn, två nätter med grym smärta.... Sover av och till i soffan med tv:n på, tvingade mig ner i källaren för att tvätta veckans smutstvätt. En av sakerna som jag älskar med att bo i hus, jag kan torka tvätten ute på vår och sommaren. När jag hämtade tvätten upptäckte jag att pionerna slagit ut. Eftersom jag inte kan vara så mycket i trädgården bestämde jag mig för att ta in ett gäng för att kunna njuta av dem.

Om jag inte kan sova inatt kommer jag att gå ner och sova i soffan med tv:n på. Själv tycker jag att det är en strålande plan.

=D

söndag 3 juni 2018

Varm maj anno 2018



Jag klagar inte på värmen +30 grader i Göteborg i torsdags och vi var där med elever mellan 13.15-19.00..... Trodde det skulle vara övermäktigt varmt, brukar vara det i storstäder med sådan temperatur. Vad jag hade glömt var att Västkusten levererar, en konstant, behaglig bris lättade på värmen och gjorde det till en härlig, upplyftande upplevelse. Att jag skulle få sota för att få uppleva elevernas glädje och få se hur en elev växte i sin självkänsla var så värt det. Så värt!



Himlen var ljuvligt blå, det var lagomt mycket folk på Liseberg, inga långa köer med andra ord. Jag lekte med min nya kamera, gäller att komma på hur den fungerar. Men är grymt nöd med  den redan. 


Lite så här känner jag mig nu, under grönskan, i skuggan, i väntan på operation. Försöker inte tänka på allt jag inte kan göra, försöker hitta ro i att så småningom kan jag gå vid havet, besöka muséer, ta ett glas vin till middagen på en restaurang, ta långa promenader, m.m. 

Den som väntar på något gott.......

söndag 20 maj 2018

Ljuset i tunneln


Har äntligen köpt en ny kamera, en Olympus med ett mycket bra objektiv. Det ÄR skillnad på kort tagna med en kamera där du själv kan bestämma och ett kort taget i en mobil... Håller på att lära mig den. Ett stort + är att jag kan skick foton från kameran till mobilen direkt, me like.

Efter träffen med ortopeden satt jag i bilen och lät tårarna rinna, det var av ren och skär lättnad. Han kostaterade nästan direkt att jag var i behov av operation och det så fort som möjligt. Han skulle försöka få in mig innan de stänger för sommaren. Men eftersom jag gått upp i vikt under de sju år jag inte kunnat gå ordentligt så behöver jag först gå ner i vikt. Tro mig jag kämpar på, det är inte svårt alls. Sallader, skakmat (ni vet pulver och vatten)...

Nackdelen är att om jag får operera mig i juni kan jag inte åka till Åskilje i juli som planerat... 140 års kalas. Mamma 80 år och syster yster 60 år. Mamma kan inte komma ner och sköta om mig och katterna och sonen som är undersköterska kan inte komma och se till att jag har det bra, eftersom han har juni helt planerad från midsommar och frammåt. Men fd. kollegan C lovar sköta om katterna och dottern i Gbg har lovat  komma och sköta om mamma. Allt går, eller. Mitt problem är att sovrum och toalett ligger en trappa upp och det blir lite problem i början. Men vi löser det.

Men det kan också bli operation först till hösten och då löser vi det då.... Ovisheten om när är värst...


Eystein tvättar Saga, så underbart att bägge katterna nu vågar ligga nära mig... Det tog bara ca: 6 månader för Eystein att våga lita på mig för Saga tog det 2,5 år... Men med tålamod och försiktighet gick det till slut.

lördag 12 maj 2018

I tv:n spelar Tre kronor mot Slovakien


Jag och katterna ligger i soffan och tar det lugnt. Att jag fortfrande måste använda krycka ser man kanske... Jag har helt och hållet accepterat att jag inte kan göra nästan någonting numera. Jag jobbar heltid åker kl:07:00 kommer hem 17:00-18:00 på eftermiddagen. Då äter jag sen hamnar jag i soffan där jag oftast somnar en stund eftersom jag är helt slut på.

På torsdag skall jag få träffa en ortoped i Uddevalla, det är första gången, brukar bli skickad till Halmstad. Eftersom jag i stort sett har idiotförklarat sjukvården i Västra Götaland / Halland så vet jag inte vad jag skall tro, vågar inte hoppas i alla fall. Tanken är nog att de funderar på att byta ut höftkulan i den vänstra höften. Naturligtvis har jag fått artros i höften där höftböjarmuskeln har bråkat i sju år nu. Men som jag har det nu kan det inte fortsätta, jag har inget liv... Jobba, hem sova... Vill resa men det fungerar ju inte.

Men allt är inte nattsvart, Saga som hållit avstånd till mig i två år kommer numera och lägger tassen på min hand om jag inte uptäcker att hon vill bli kliad. Hon kommer och lägger sig hos mig med numera. =)  Få se om jag orkar skriva här nu, ser kanske ljuset i tunneln...


söndag 17 september 2017

Jag måste bli duktig på att inte vara duktig


I sommar skulle jag göra massor, efter ett tufft år med att jobba 100% och läsa på universitetet 50% skulle jag ta igen allt jag inte kunnat göra... Jag skulle läsa massor av skönlitteratur, jag skulle resa upp till Lappland, jag skulle åka till Göteborg bara för att gå runt och göra vad jag ville, jag skulle fixa till trädgården, jag skulle bära ner de över 20 backar, kartonger, IKEA påsar som jag packat ihop på mitt gamla jobb som till hösten skall till mitt nya jobb, jag skulle tvätta fasaden på mitt hus, jag skulle njuta av värmen, jag skulle sola och ladda d-vitaminer, jag skulle umgås med vänner, jag skulle blogga varje dag.... Jag skulle....

Jag läste 5 skönlitterära böcker.....

Jag gick till läkaren som skickade mig till sjukgymnasten... Jag hann gå sex gånger till honom innan han gick på semester, han stack 14 ibland 16 nålar i min kropp... Sakta blev det bättre...

Men att ett skov i mina knän påverkade min skadade höft till den milda grad att jag delvis blev orörlig var tröttsamt. När sedan ryggen lade av antagligen p.g.a. snedbelastning vilket med förde att jag i stort sett inte klarade av att ens gå till toaletten (som ligger på övervåningen) var outhärdligt. Smärta, djup smärta har varit min följeslagare sedan juni... Svårt att förklara me när du inte kan ställa dig eller sätta dig utan att skrika högt... Att jag i ett försök att göra NÅGOT i slutet av juni slutade med att jag svimmade av smärta... Kan tilläggas att den pizzeria jag och min kompis besökte har jag inte besökt igen... Fast det måste jag ju....

Det som har varit svårast är att alla tyckt synd om mig och i all välmening frågat -kan jag hjälpa dig... Mitt ständiga svar har varit... Tack! Men nej... Jag MÅSTE klara mig själv... Jag måste klara mig själv, det är ingen som hjälper mig här hemma om jag tappar saker på golvet, det är ingen här hemma som hjälper mig då jag ramlar.... Jag måste klara mig själv...

Som ni förstår är jag mycket bättre nu, sakta, sakta, sakta blir det bättre. Jag kan gå utan krycka, eller jag kan halta mig fram utan krycka... Men det är där det där med duktig kommer in... Jag måste inte vara duktig, jag ska använda kryckan, fast jag inte vill.... Jag måste inte vara duktig... Som att till exempel att jag trodde att jag var tvungen att klippa gräsmattan... Det var inte det smartaste jag gjorde i sommar... I går em knackade det på dörren, grannens fina grabb undrade om han skulle klippa gräsmattan (igen)... Klart han skulle... Han har varit en ängel hela sommaren....

-Hur skall du kunna jobba? Frågade sjukgymnasten... Mitt svar var. - Med sjukt mycket jävlar anamma.... Som ni förstår har jag börjat jobba på mitt nya jobb... Sen faller jag ihop som en trasa i min schäslongdel i soffan när jag kommer hem... Trivs enormt bra på min nya skola... Allt går...

Det är inte synd om mig, jag har haft besök av sonen och hans sambo, min mamma har varit här i två veckor....


Jag har inte bara legat i soffan... Följde med sonen och hans sambo till Läckö slott.... Jag och kryckan gick det vi mäktade med... Men solen sken och jag var med...

En av många bra dagar i sommar...

lördag 7 januari 2017

Sista lediga helgen det här lovet


Det har snöat något helt historiskt och nu blir det varmt och slaskigt... Ska ut och tejpa ihop bilen med silvertejp så polisen inte behöver bli så sura... Till saken hör att jag hade ringt polisen, varit på en verkstad... Inga problem att köra den sticker inte ut för mycket och den sitter fast stenhårt... Men den unga kvinnliga polisen vägrade lyssna på mig utan talade om för mig hur samhällsfarlig jag är...  Samhällsfarlig vill man ju inte vara så nu gäller det att tejpa eländet så det ser ut som den sitter fast.... Fast det gör den ju redan... Planerar att åka till Gbg i morgon och gratulera dottern på hennes födelsedag. Det brukar vara första arbetsdagen för oss lärare, men inte i år =D  Bra början på året i alla fall, en massa frisk luft och kreativitet på bilen... Sen besök i storstan och god mat med favoritdottern och ev. hennes kärlek... Dags att gå ut och tejpa upp bilen så den blir riktigt fin... =D =D =D

söndag 6 november 2016

En veckas inarbetad ledighet

Har sett på FB hur många av mina kollegor rest omkring, både i norden och längre bort... Jag har läst och läst och läst... Läser 45 hsp svenska som andra språk. Har hunnit med tandläkarbesök, intervjuat två personer för seminariet, bråkat med bilen som har haft tomt batteri, köpt ny batteriladdare, läst mer, skrivit massor. Upplevt en snöstorm, jo upplevt Eystein gick ut på em sen såg jag inte röken av honom... Var vaken hela natten, gick ut i stormen och sökte honom... Skottade bort den gigantiska snövallen som de plogat in i min uppfart... Gick en vända till... Orolig som få... Men så när jag pratade med en kollega så krafsade det på ytterdörren... Jo då det var Eystein, han brukar aldrig krafsa på dörren, men nu vet jag att han kan. I natt ska jag sova...

lördag 3 september 2016

Sommaren 2016


Eftersom mina katter hindrade mig från att åka på semester bestämde jag mig för att ta semestern till mig.... Jag flög helt sonika ner min mamma från Lappland.  Vad hon inte visste vara att barnbarnet som bor i Helsingfors var i Sverige och mötte henne på flygplatsen. Jag hade gömt mig lite för att fota hennes reaktion.... Sen gick de iväg och min mor hade inte en tanke på att hennes dotter skulle vara där, barnbarnet räckte gott och väl.... =)

Den veckan var fantastisk, många som ville träffa henne som kom till huset på höjden. När dottern kom så firade vi lite i förskott att livet är fantastiskt och att vi hade överlevt bilolyckan 6/8 2006.... Det kändes bra, dagen innan mamma flög hem kände jag lite lätt tandvärk som visade sig vara bihåleinflamation.... Med andra ord har jag legat riktigt sjuk ett tag... Feber från och till mellan 8/7- 29/9.... Bihåleinflamationen visade sig vara orsakad av en sprucken tand... Låååång historia och penicillin....  Numera feber och tandfri... Men varsamlingen är kvar om än mycket mindre...

MEN, veckan med familjen gör att det har varit en fantastisk sommar ändå...

Det blir alltid bättre.
<3 p="">

söndag 27 mars 2016

Gilla läget


Det blir mycket kattbilder just nu.....

Min plan var att träna dem en och en att vara ute här... Tar jag ut bägge två är jag rädd att de drar iväg... Försökte förra helgen men då ville de absolut inte gå ut. Eystein gick ut en sväng på bron, (de från Västerbotten fattar vad jag menar) sen sprang han fort in... Så stå i fönstret och titta ut är ungefär det som fungerar bäst för dem.

Idag har jag varit modig, handlade lite, kom hem somnade i soffen, sen gjorde jag vitlök och ört gegga till lammsteken..... Sen vilade jag... För att göra en lång historia kort... Jag har lagat mat idag...

Nu ska jag vila lite, läs somna i soffan.

lördag 26 mars 2016

Inte som förr


Får jag presentera Eystein och Saga... Mor och son, det är Saga som ligger mot ryggstödet i soffan. Jag hämtade dem på Slussens katthem i Trollhättan 18:de december 2015. Vi har en lång resa framför oss, de är oerhört skygga efter ett riktigt skitliv. Saga kom vandrande till en bonde med en kattunge, två katter mer eller mindre tänkte han och lät dem stanna med gårdens redan fem katter. De fick bo i ladugården och hade nog ett relativt bra liv där... Så flyttade bonden och lämnade alla katter vind för våg. Polisen kunde bara fånga in de här två, de andra fem fick de skjuta....

När Kajsa dog gick jag in på Slussens sida och såg de här två, tänkte att de finns ju inte kvar när jag skall skaffa nya katter. Jag hade bestämt mig för att vänta ett år för att se om jag ville ha en ny katt... Hade också bestämt mig för att när jag ändå skaffar en katt kan jag lika gärna skaffa mig två....

När det nästan gått ett år kände jag att jo, jag ville ha en katt... Gick in på Slussen och där var de... Grållan och Mjukis som de då hette.... Osociala, rädda och med kravet att de skulle få följas åt ledde till att de fortfarande var kvar. Kontaktade Slussen och på den vägen är det... De första två veckorna bodde de på en filt under ett bord i hallen på övervåningen. De hade då uppsikt över trappen och man fick klappa dem om man stod i trappen och försiktigt sträckte upp armarna...

Numera äger de hela huset, har våldsamma jakter mattorna flyger all världens väg och jag får skratta. Hålla i dem går inte men de kommer nära mig om jag sitter i soffan eller när jag står vid köksbänken då kommer de och stångar mig på benen och undrar om jag har något gott...

Leina är superförkyld och har varit det i några dagar... Jag har sett tv och sovit i soffan i 2½ dagar... Hostar nästan upp lungorna och har hög feber, men nu mår jag lite bättre... Men för första gången i mitt liv har jag inte påskpyntat och lammsteken har åkt in i frysen igen... Orkar inte mycket.... Tur jag har påsklov och kan vila utan att tänka på att det blir kaos på jobbet (bilden)...

Nu vila...

Glad Påsk på er där ute....

måndag 10 augusti 2015

Så här på sista semesteragen



Tar jag det bara lugnt... Funderar på att kanske ta mig ut i skogen.... Eller röja i gästrummet, som är i en enda oreda, eller jobba lite i trädgården, eller......  Tror jag tar det lugnt idag, det är ju ändå sista semesterdagen. Om jag skall vara riktigt ärlig så väntar jag fortfarande på sommaren. Någonstans i det skåp som fungerar som litet skafferi har jag en burk D-vitamin, tror det är dags att söka fram den burken. Himlen är blå idag men det var rakt inte varmt när jag gick genom det daggvåta gräset för att hämta in dagstidningen som inte kommit idag...

Vi får se, har våga vägra planera idag... Jag har ju ändå semester. 

fredag 7 augusti 2015


Sommaren som vi fortfarande väntar på.... Har bjudit hem kollegan C på grillat eftersom det skulle vara stråååålande sol och jättevarmt idag.... Det är det inte.... =(

Sista helgen innan jobbet börjar, känns inte som om jag har haft semester.... Har gjort mycket bland annat bytt dator och det är inte helt enkelt att handskas med foton på dem... Jag har laddat ner från kameran men bara hälften av bilderna kom med och när jag försökte igen gick det men jag hittar dem inte... Klarat irriterad när man skall kalla sig bildlärare... Men det kommer väl, Spotify vägrar fungera med.... Du måste vara inloggad på nätet???? MEN DET ÄR JAG JU!!! Gahhhhh!!!!!

Fotona är från en av sommarens stressmoment och glädjeämnen...Jag har lyckats sy en vikingaklänning (det är två en under och en över) besökt Hornbore Ting i Hunnebostrand där jag lyckades köpa saker som skall vara till klänningen....Bälte, spännen till hänglserna, örhängen, vadmal till en mantel och fibula som skall hålla ihop manteln.... Har man inte jobb så fixar man sig det... Men det är kul i alla fall.... Nu är det dags att fixa lite saker till middagen ikväll..... =)

måndag 15 juni 2015

Snart, snart mycket snart....

 
 
Imorgon är det sista arbetsdagen för det här läsåret... Sista timmen har jag ägnat åt att plocka ihop allt på mitt arbetsplats....
 
 
Mitt i allt som inte känns bra så kom jag på att -för tusan! Jag kan välja var jag vill sitta.... Gick runt  och tittade och kände in... Tillslut kände jag att HÄR vill jag sitta, det var kollegan C:s arbetsplats, hon skall byta arbetslag. Det var när jag kom på att hela mitt arbetslag försvinner (förutom kollegan J som inte sitter hos oss eftersom han är arbetsledare, halvrektor)... Några byter arbetslag (läs en) resten har fått jobb på andra skolor, arbetsplatser....
 
 
ALLT blir nytt igen, ALLT!!!! Och jag är trött... Grymt trött, väldigt, väldigt, väldigt trött... Det värsta arbetsåret någonsin.... Helt hysteriskt, har inte orkat något annat än jobba. Så nu när semestern börjar ska jag klippa gräsmattan och städa...
 
När jag städade hittade jag ett kort som jag nålat fast på väggen... När jag öppnade såg jag att det stod något, vad visste jag inte texten hade bleknat. Om jag vinklade kortet såg jag texten, tog en blyertspenna och började sakta, sakta fylla i bokstav för bokstav. Sakta växte en text om saknad och känslan hur ett barn längtade efter snöflingor på julaftonsmorgonen och själva julaftonen i sig... Mitt hjärta knöt ihop sig.... Så många vänner som jag saknar, de finns kvar men fattas mig ändå....
 
Sitter kvar på skolan, vi skall ha en avskedsmiddag för alla kollegor som slutar. Jag meddelade mina kollegor att i normala fall brukar de som slutar bli bjudna på middag av de som är kvar... DET HAR JAG INTE RÅD MED! Så jag tyckte att vi vänder på steken istället... De får bjuda mig på middag istället.
 
 
Det är lite för mycket nu.... Vågar inte känna efter... Saknaden kommer att bli för stor... Jag vet att jag kommer att överleva det här med...
 
Nya människor kommer att berika mitt liv....
 
Snöflingor på julafton, klart det ska vara så. 

söndag 29 mars 2015

Jag ser ljuset

 
 
Nyfiken lunchkompis på Bohusgården... Estet kongress 2015


Nej, det är inte ett självporträtt, men så här känner jag mig nu. Trött, tröttast, outhärdligt trött... I och för sig är det så att när man ritar ett ansikte plockar man detaljer från sitt eget ansikte, i det här fallet är det nog läpparna som är mina.

Jag visste att det skulle bli ett grymt utmanande år på jobbet... Men att det skulle bli så här sjukt utmanande kunde jag inte ens drömma om. Att vara vikarieanskaffare låter kanske inte så ansträngande... Tro mig det är det... Det är inte bara det att jag skall ringa in vikarier på morgonen, jobbet har en tendens att ta tid under hela dagen... Vikarier som kommer till mig (mitt under mina lektioner) och vill ha hjälp med sådant som krånglar... Kollegor som olyckligtvis måste gå hem mitt på dagen eftersom deras förhoppning att de kanske skulle kunna jobba trotts lite feber visade sig inte hålla... Jo vi är sådana vi lärare, lite sjuk är ingen anledning att stanna hemma...

Sen att någon lite högre upp (som jag skrivit om tidigare) beslutat att ta bort 30% av ämnet bild på högstadiet är sjukt utmanande att få ihop. Kraven på mig har ju inte sänkts med 30% Inte på eleverna heller...

Men efter ett samtal med min chef så ser jag ett litet ljus i tunneln... Nästa år ska jag inte vara vikarieanskaffare.... Dessutom har snön som vräkte ner i torsdags försvunnit och gräsmattan är grön igen... Snart skall jag åka upp till mor och sköta om henne lite... Känns bra...

söndag 15 februari 2015

Så är det





Fick frågan en gång om jag var singel.... -Jag är toksingel svarade jag.... -Men det är du väl inte! Säger min kompis, -Du har ju Kajsa!

Nu är jag toksingel sedan två veckor tillbaka.  Älskade finaste Kajsa har somnat in..... Och jo jag är ledsen, 15 år med en annan levande varelse är en lång tid.

Saknaden är stor.

söndag 21 december 2014

Det som inte är stulet kommer tillbaka

Så här är jag..... =)


När höstterminen började visste jag att det skulle bli tufft, men inte att det skulle bli så här tufft... Känner mig lite som bordet ser ut.... Det kommer att ta mer än tre veckor att återhämta sig...  Sa till en kollega när vi sa hej då... Vi ses om en blinkning.... För så kommer det att kännas.


Men nu är granen nästan klädd, det som fattas är toppstjärnan. Provade sätta dit min vackra toppspira (som mina föräldrar köpte året jag föddes) men toppens stam var för grov så den gamla, gamla toppstjärnan som jag köpt i en julfyndlåda på en auktion för göra sitt jobb för andra året i rad... I år blir det en annorlunda jul. Det blir jag och dottern... Med andra ord så blir det absolut inga måsten, vi gör precis som vi vill... Med myskläder på... Blir en bra jul..... =D



Vi hann faktiskt med att besöka Lisebergs julmarknad i år med (jag och dottern) jag skulle bara köpa lite fudge och lite suovas.... Det blev lite fudge men lite mer suovas än jag hade tänkt... + Fem vackra julgranskulor, två fantastiska filtar av ull från Klippan. Den ena fick dottern i 25 års present.. Vänta.... OJ!!! Söker Klippan på Google och upptäcker att jag redan har en pläd från klippan redan i soffan... Så nu har jag plötsligt en filt och en pläd... Den jag köpte nyss älskar Kajsa. Ibland är hon borta, då klappar jag försiktigt på filten... Där ligger hon och jamar -Låt mig vara.... Tror jag hon jamar... =D

Idag ska jag fortsätta med mitt, sakta blir det jul ändå... Jag skall koka knäck, min speciella knäck med whisky i... Den är inte äcklig...

=D