torsdag 31 december 2020

”Annus horribilis” ett hemskt år, tar slut klockan 24.00.

 


Måste erkänna att 2020 känns lite som bilden ovan. Känner mig inte ett endaste dugg duktig som gjort som man skall. Jobbat, åkt hem, handlat när jag var tvungen och på tider när få handlar. Vad sägs om klockan 7:00 på Torp som är vårt stora köpcentrum. Inte gått på AW, inte hälsat på vänner, snällt stannat hemma när jag haft lite symptom, gjort Corona test som var negativt. Nu börjar det bli tråkigt, inte hjälper det att knät rasat och promenader som jag planerade att göra när jag fick jullov raserades. 


Leina 1985, snart färdig bildlärare....  

Fanns inte i hennes fantasi att hon skulle få uppleva en pandemi i likhet med Spanska sjukan. Ja det var större antal döda i den pandemin men vi måste räkna in att sjukvården och kommunikationerna är bättre nu. Att folk inte bor lika otillgängligt. Så lite bättre är det den här gången. 


Älskade Eystein fick gå vidare till katt himlen efter att ha blivit förgiftad av någonting. Söndag, fick åka till Dingleveterinärerna som hade jour. Där togs massa prover och han fick smärtstillande och vatten både i droppform och spruta i nacken. Vidare till Blå Stjärnan i Gbg där de bara kom in och berättade att det inte fanns något att göra. Dottern kom och följde mig hem, guidade mig ut från Gbg och ut på E 6:an norrut. Ett under att jag klarade av att köra hem i mitt söndergråtna tillstånd. 


Julen 2020 var lite som vanligt, julängeln hängde lite med huvudet men återfann så småningom sin resliga vackra hållning. Jag drar lite lätt bak på hennes klänning så åker huvudet som ett mirakel upp på plats och hon sprider ett lugn som jag finner harmoniskt. Hon är bland det första jag plockar fram av julsakerna, just av den anledningen att hon sprider harmoni.  


Årets gran hittade jag utanför ICA, kommer från granodlingen i Dingle i Munkedals kommun. 

Den var tät och stor och helt underbar. I år var första året som jag köpte granen, fick den i julgransfoten, fick upp ljusen vilade en kvart och plötsligt var allt på plats. Det brukade ta tre dagar att få den klar förr, när jag hade ont, ont på riktigt. Det var med glädje och stolthet jag satt i soffan och tittade på granen som är så vacker och lyser upp där i mörkret mellan vardagsrum och matsalen (jag kallar det för matsal därför den ligger intill köket och matbordet står där. 😃) Titta där kom en smiley......  

Julen firade jag på bästa sätt med dottern, vi såg adventskalendern som i år var en av de bästa på länge. Många vuxna såg den så även jag. När vi sett årets sista avsnitt ville min 30-åriga dotter se Findus och Pettsons julkalender... Vi såg alla avsnitt med vissa pauser. 😊



Har allt varit nattsvart och tråkigt... Nej då, blev farmor, 5/12 2020 då kom Lilla hjärtat till världen, hans föräldrar vill inte att jag lägger ut bilder på honom i sociala medier så ni får bara lita på mig när jag säger att han är ett under av söthet.

Hans pappa skickar bilder och videofilmer väldigt ofta. Vi pratar med video i messenger. Han ringde för en lite stund sedan och önskade mig ett Gott Nytt År. Lilla hjärtat var med och jag fick prata med honom. 

Känns bra att i allt elände så finns som jag nämnde tidigare bra kommunikationsmöjligheter. Jag får se och höra lilla Alf, ett fint släktnamn som fungerar både på finska och svenska och faktiskt också på engelska. Som jag längtar tills jag får (får nu men det vore inte lämpligt) åka till Helsingfors och får träffa dem på riktigt. Framför allt vill jag hålla honom nära. Kanske om jag har tur i sommar. 



Har allt varit nattsvart i år, nej då men just nu lider jag av att vara less på att vara duktig och göra som man skall... Bara till att bita ihop. 

Saga, Eysteins mamma har blommat upp och är oerhört kelig. Sitter jag i soffan så kommer hon direkt och vill ligga på soffan bredvid mig med halva kroppen på mitt högra lår. Datorn får vila på det vänstra låret vilket är lite vingligt. 

Mamma som blivit allt mer dement bor på ett korttidsboende. Ibland känner hon igen mig ibland inte. Senaste gången jag pratade med henne och hon hörde min röst sa hon -när får jag komma till dig. Sen blev hon snurrig och visste inte vem jag var och avslutade samtalet. 

Gjorde ett julkort med henne och katterna i soffan för att hon skulle känna igen sig. Korten kom bort väldigt fort, antagligen har hon lagt bort dem själv eller så har någon annan på avdelningen tagit dem. Det som är bra är att hon inte är ensam att hon får omvård och att jag kan ringa på avdelningens mobil samt skicka foto på Alf så hon fick se sitt barnbarnsbarn. Fick sms av personal att hon blivit såååå glad. Det värmde mitt hjärta länge.... 

Gott Nytt År på er där ute.... Det kommer att bli bättre, stanna hemma, tvätta händerna och pilla inte i ansiktet. 


Ja, ja en bild från 2018 men tycker att det behövdes lite bling bling... 💖




Inga kommentarer: