Klockan tre började regnet avta och molnen sprack upp, sakta men säkert blev himlen blåare och blåare.... Hämtade upp kollegan K som skulle spela väktare och ledsaga den olycklige tillsammans med bödeln till Galgebacken. Tror att bussresenärerna blev mäkta förvånad då bussen de färdades i stoppades av en huvförsedd man med bödelsyxa i hand (av trä). De tre steg ombord och Anna fick tala för sin sak inför "publiken"... Någon hade varit företagsam och skapat en spång där det var som blötast, det var jag tacksam för...
Här är det de tror är galgplatsen.... Fast kommunens man (som arrangerat resan) sa att de fått pengar för att gräva ut närmare isladan.... Där de trodde att det kanske var ännu troligare att galgbacken låg, så vi får se...
Vi fick vänta en bra stund på att bussen skulle komma.... Vi försökte hålla oss i skinnet så gott det gick... Ett tag skrattade vi så mycket att vi blev åthutade (med ett leende) att det inte var passande att de som väntade på den olyckliga kvinnan som skulle halshuggas skulle skratta så hjärtligt... Hmm... Djupa andetag och tänka på sorgliga saker... Min insats som åskådande bondhustru förflöt utan mankemang... Till och med han som spelade präst (präst på riktigt) klarade av föreställningen galant, mer än man kan säga om repetitionen... Då skrattade vi och tjollrade så det inte var sant....
Idag mulet, ska gå och träna kl. 11.00.... Och inte har jag putsat fönstren än...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar