Sladden till kameran är fortfarande på skolan. Det slog mig när jag satt på bussen mot Göteborg. Man kan alltså ställa sig hållplatsen en bit från skolan och invänta första bästa buss. Oftast är det 1:an till Kampenhof men ibland är det bussen mot Trollhättan eller någon annan buss som skall någonstans som jag inte har den blekaste aning om vart den går. Får lust att bara hoppa på och se var jag hamnar.
Har stoppat in en cd med bilder i datorn... Nu skall vi se var vi hamnar....
Glad och fruktansvärt sorgsen på samma gång, blir jag.. Maya, älskade lilla Maya, hon som alltid ville vara nära, bli fillrad på magen, kammad eller bara ligga nära för att sova bort en stund. Det var den bild som kom fram när jag öppnade cd:n..... Oj vad jag saknar henne....
2 kommentarer:
Åh, så söt! Jag förstår att du saknar henne.
Ja, hon var inte bara söt.... Hon var supergosig... Det var kanske inte alltid så populärt. Speciellt så hon kom och körde huvudet in i näsan och gosade runt = näsan full av katthår.
Skicka en kommentar