tisdag 8 januari 2008
Inte alltid roligt att vara lärare
En tung dag i jobbet..... Men det var svårt att ha den första lektionen efter att ha hållit en blodig hand i sin och försökt hålla ordning på känslorna... Mest mina egna.... Men det har gått mycket bättre än vi först trodde.... Bohuslänningen var snabba..... Men de har överdrivit en smula...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Fy så hemskt - hoppas killen mår bra nu!
Usch ..., det här med smällare och raketer är ett otyg!
Grattis på mamma-dagen, förresten !
Att det som är så farligt ska vara så roligt. Känslorna efter varit med om en sådan händelse kommer ju efteråt och ibland överraskar de en. Hoppas att allt går väl.
Jag förstår att du är en av de lärare som rektorn berömmer, till tidningen...? :-) Såklart är du det! :-) Hoppas att hans hand klarar sig. Smällare är... så mycket farligare än barn kan förstå... det är därför som barn inte får hantera dem... och det verkar som om rätt många vuxna inte heller fattar att det kan bli skador av smällare. Tråkigt att det ska behöva bli skador, för att många ska lära sig...
Läste artikeln och hoppas verkligen pojkens skador inte blir för illa så att han får bra handfunktion.
Tänk så lätt det är att det går fel. Jag får gissa att jag och många barn/ungdomar med mig haft en väldig tur, särskilt under åren i Ghana. Vi köpte, vi smällde och det hände inget katastrofalt.
Hoppas du själv kunde sova okej och att dom andra barnen får ihop sina dagar och förhoppningsvis lärt sig större försiktighet på längre sikt.
Till er alla, det gick relativt bra. två fingrar amputerad under nageln och en vid första leden. Han kommer nog att ha "tumgrepp" ändå. Men det är saker omkring som späder på det hela. Andra som blev skadade (lindrigt)... Hela veckan har varit i obalans... Lektioner går bra, då går man på rutin. Men det är tiden mellan... Inatt sov jag gott för första gången. Det är mest att man går och tänker på vad som kunde ha hänt. Men vi var överens om att vi som var där på något konstigt sätt föll in i olika roller som täckte upp allt. Någon ringde samtliga berörda föräldrarm, några satt med eleven och pratade, tröstade, skämtade, höll i handen och strök på kinden. Andra gjorde andra saker som när man tittar på det blev det en helhet. Är så tacksam över att det gick så otroligt bra ändå....
Skicka en kommentar