söndag 17 september 2017

Jag måste bli duktig på att inte vara duktig


I sommar skulle jag göra massor, efter ett tufft år med att jobba 100% och läsa på universitetet 50% skulle jag ta igen allt jag inte kunnat göra... Jag skulle läsa massor av skönlitteratur, jag skulle resa upp till Lappland, jag skulle åka till Göteborg bara för att gå runt och göra vad jag ville, jag skulle fixa till trädgården, jag skulle bära ner de över 20 backar, kartonger, IKEA påsar som jag packat ihop på mitt gamla jobb som till hösten skall till mitt nya jobb, jag skulle tvätta fasaden på mitt hus, jag skulle njuta av värmen, jag skulle sola och ladda d-vitaminer, jag skulle umgås med vänner, jag skulle blogga varje dag.... Jag skulle....

Jag läste 5 skönlitterära böcker.....

Jag gick till läkaren som skickade mig till sjukgymnasten... Jag hann gå sex gånger till honom innan han gick på semester, han stack 14 ibland 16 nålar i min kropp... Sakta blev det bättre...

Men att ett skov i mina knän påverkade min skadade höft till den milda grad att jag delvis blev orörlig var tröttsamt. När sedan ryggen lade av antagligen p.g.a. snedbelastning vilket med förde att jag i stort sett inte klarade av att ens gå till toaletten (som ligger på övervåningen) var outhärdligt. Smärta, djup smärta har varit min följeslagare sedan juni... Svårt att förklara me när du inte kan ställa dig eller sätta dig utan att skrika högt... Att jag i ett försök att göra NÅGOT i slutet av juni slutade med att jag svimmade av smärta... Kan tilläggas att den pizzeria jag och min kompis besökte har jag inte besökt igen... Fast det måste jag ju....

Det som har varit svårast är att alla tyckt synd om mig och i all välmening frågat -kan jag hjälpa dig... Mitt ständiga svar har varit... Tack! Men nej... Jag MÅSTE klara mig själv... Jag måste klara mig själv, det är ingen som hjälper mig här hemma om jag tappar saker på golvet, det är ingen här hemma som hjälper mig då jag ramlar.... Jag måste klara mig själv...

Som ni förstår är jag mycket bättre nu, sakta, sakta, sakta blir det bättre. Jag kan gå utan krycka, eller jag kan halta mig fram utan krycka... Men det är där det där med duktig kommer in... Jag måste inte vara duktig, jag ska använda kryckan, fast jag inte vill.... Jag måste inte vara duktig... Som att till exempel att jag trodde att jag var tvungen att klippa gräsmattan... Det var inte det smartaste jag gjorde i sommar... I går em knackade det på dörren, grannens fina grabb undrade om han skulle klippa gräsmattan (igen)... Klart han skulle... Han har varit en ängel hela sommaren....

-Hur skall du kunna jobba? Frågade sjukgymnasten... Mitt svar var. - Med sjukt mycket jävlar anamma.... Som ni förstår har jag börjat jobba på mitt nya jobb... Sen faller jag ihop som en trasa i min schäslongdel i soffan när jag kommer hem... Trivs enormt bra på min nya skola... Allt går...

Det är inte synd om mig, jag har haft besök av sonen och hans sambo, min mamma har varit här i två veckor....


Jag har inte bara legat i soffan... Följde med sonen och hans sambo till Läckö slott.... Jag och kryckan gick det vi mäktade med... Men solen sken och jag var med...

En av många bra dagar i sommar...

1 kommentar:

maggan sa...

Ja det här med att vara duktig hela djävla tiden!! känner igen det. Tyvärr ser jag också bara upp till folk som jobbar helst 150% och därför inser man inte att man själv inte orkar det!!. Kram