Sportlov ute snöar det lapphandskar

Jag och sonen har sett en film, Charlie Wilson's War, i botten en sorglig film om hur en människa kan ändra historien och kanske inte till det bättre.... Men humoristiskt gjord.....

Vaknade tidigt nästa morgon, kallt så in i norden. Kaminen som under natten fått ett vedträ någon gång då o då av kakelugnsuppsättaren höll värmen riktigt hyfsat. Men utedasset var fortfarande kallt... Tur man har tränat i många år hos farmor och farfar, tänk, min farmor fick aldrig uppleva vatten och avlopp inomhus... När hon dog satte min far in det av pengarna han ärvde av henne... Ironi...

Det var massor av gnistrande frost på grenarna, trots att stugan ligger på landet så går vägen till en av bondgårdarna nära stugan, men under tiden vi var där passerade inte en endaste bil. Däremot en hel massa tåg som var på väg till Göteborg alternativt Stockholm...

Framför huset står ett gigantiskt vårdträd, (nä fråga inte vad det är... Jag är från Norrland... Det var högt i alla fall) kakelugnsuppsättaren trodde att den var minst 150 år. Vackert, tittade på den en stund kunde riktigt se hur mysigt det skulle vara med bänkar runt trädet... Så på kvinnors vis sa jag det... Att det skulle bli vackert... Inte att jag tyckte att han skulle sätta upp bänkarna... Om karlar tror att de kommit på idén själv så går det mycket bättre... Ler... Oj, ja visst ja han läser ju här... Attans...

Det är bara rummet till vänster längst ner som används resten är "lager" och står redo för stordåd... Mer om huset imorgon... Försöker tänka mig hur det ser ut på morgonen... Grönt, massor av grönt... Började fantisera igen... Om olika viloplatser... Eller kaffeplatser runt omkring huset så man kunde dricka morgonkaffet på ett ställe, lunchkaffet på ett annat och slutligen kvällskaffet på ett annat så man hela tiden har solen i ansiktet... Med gamla rustika möbler eller bänkar, så att det matchar huset...

Morgonen var magiskt vacker med en kompakt dimma som låg över fälten, solen skapade ett intensivt rosa/gult ljus som gav landskapet en mild sagokänsla....

Vi begav oss till ett samhälle en bit bort där de numera hade loppis i en gammal fabrikslokal, det visade sig vara en gigantisk loppis i flera våningar och rum... Luften var rå och kylig, alla gick omkring i ytterkläder. Får nästan panik när jag ser så många saker... Eller rättare sagt jag hittar ingenting eftersom jag inte ser skogen för alla träden.

Dagen innan hade vi handlat förnödenheter... Allt utom Bregott, en citron och det viktigaste av allt KAFFE!!! Hur i hela fridens namn kan man glömma köpa kaffe??? Som tur var hade vi kvar lite i en 0.5 l termos som vi aldrig öppnat. Det värmde vi över elden på morgonen... Så fika stod högt upp på listan för dagen... 30 kr tog de för två kaffe och två bakelser, 15 kr för en person alltså, häpnade över priset, tror inte jag fikat så billigt på mycket länge. Det var gott och mäktigt (nä jag GI:ade inte den helgen). Vi satt en stund och insöp atmosfären, pratade om allt och inget, mysigt i kylan.... Tack för fikat...

Sen gick vi runt och tittade på en massa saker... Fick intala mig hela tiden att jag inte behövde en massa saker och att jag framför allt inte rymmer det någonstans. Men en vit skir salladsskål från Rörstrand (20 kr) och en ganska stor mycket tunn glasvas med en stilistisk dragspelare på (50 kr) köpte jag... Kakelugnsuppsättaren hittade lite av varje, läckra grönsaksrivare från USA och sex vinglas, vi tror det är vinglas, med tunnt glas och en kraftig kantigt fot o ben..

Sen begav vi oss till Sjötorp där en bekant skulle hämta en kakelugn som fanns där. Vi var lite tidiga så vi åkte ner till slussen där de spelade in stora delar av Göta kanal 2. Tänker inte skriva så mycket om de bilderna.... Vackert, solen sken och vi såg människor som satt med fikakorg vid kanten av kanalen.....

Under tiden de bar ut kakelugnen gick jag en promenad med Cheeba..... Solen värmde lite lagomt där vi gick gatan fram. Inte en enda person såg jag på hela tiden där jag gick mellan villorna. Lite kusligt när jag tänker efter.... =)

Sen gick vi husesyn, det var stort och här och var låg det kakelugnar utlagda på golvet. En hade stilistiska grodor (4 st) under växtornament som slingrade sig upp på kanten. Den gröna till höger är en paradkakelugn... Fin, jättefin... Men fel färg, tror jag gillar vita mest...

Trötta men nöjda kom vi hem, ja efter det att vi provianterat det vi missat dagen innan (bregott, citron och kaffe)... Middagen var kulinarisk, grillad korv och rimmat fläsk, med medelhavssallad i påse. Tro mig det är jättegott... Sen en nymodighet som kakelugnsuppsättaren aldrig provat... Pinnbröd... Gott... Alltid gott, vi satt och fantiserade om hur man skulle kunna utveckal den ädla konsten att grilla pinnbröd. Om man kunde göra det på en platt form eller om man skulle ha en stoooor gren så att man skulle kunna pilla in korven i brödet...

Om sånt pratade vi, om viktiga saker i livet. Mörkret föll fort utanför fönstret, fotogenlampor och stearinljus spred sitt milda ljus. Middagen tog sin tid, det var absolut "slow cooking" det var frågan om. Vi hade bara en pinne till pinnbrödet som vi skulle samsas om. Det fick ta tid, vi hade inte bråttomt. Senare på kvällen provade vi de nyinköpta vinglasen med ett rött vin till det åt vi ost från Falköping, gorgonzola och mascarponeost... Gott, enkelt, ingen stress, så som livet borde vara jämt....

Lördag tidigt på eftermiddagen

Blev jag upphämtad av kakelugnsuppsättaren (kom just på att förkortningar av hans smeknamn inte är att tänka på) och Cheeba (förlåt, jag stavade namnet fel sist)... Hon tyckte först att det blev lite trångt där framme på det hela sätet men tillslut fann hon sig till rätta med halva kroppen på mitt knä. Kände mig lite stolt att hon ville ligga så nära. Solen gnistrade och solglasögonen åkte på. Vi hade många mil framför oss skulle göra en avstickare ner mot Vara, där vi skulle fika på ett mysigt café.

(Återkommer... Måste ner till tvättstugan... Alla kläder som jag hade med mig luktar rök.)

Kakelugnsuppsättaren gav mig en kartbok så att jag kunde hålla reda på var vi var och vart vi var på väg. Tycker det är lättare att hålla reda på världen om jag får ha en kartbok att hänga upp de olika orterna som susar förbi utanför bilfönstret... Västergötland, vi körde genom det som är Sveriges vagga, kunde känna historiens vingslag... Cheeba tyckte det var småtråkigt så hon lade sig på kartboken....

-Nu ska du få se på ett mysigt fik sa kakelugnsuppsättaren och svängde in i Vara, Nordpolen heter den... Så du ska känna dig hemma tillade han och log. Mycket riktigt, det var mysigt och knökfullt. Jag satte mig vid ett bord och kakelugnsuppsättaren tog en nummerlapp. Semlor och latte fick det bli, årets första semla.... Gott, den var fluffig och lätt, mandelmassan var krämig så som den ska vara. Tycker inte om när de tryckt ner en bit hård mandelmassa, då kan det lika gärna vara...

Målningen bakom disken... Måste vara en relik från 50-talet... Läckert...

Vacker utsida hade Conditori Nordpolen också, vackra bågfönster... Inte kul att putsa dem, tur jag slipper... De var visst berömda för sina tårtor också. Det kunde man se, många kom in och hämtade sina beställda tårtor medan vi satt där... -Men det kunde ju vi ha gjort med. Kom jag på lite så där lagomt galet spontant. I samma stund som orden lämnade min mun kom jag på att, näääää det hade nog blivit lite för mycket med en tårta på två... -Jo lite överkurs är det allt, sa kakelugnsuppsättaren. Men en semla och kaffe i magen begav vi oss ut på vägarna igen... Men om vi passerar där någon fler gång tror jag bestämt att jag ändå ska beställa en tårta... Man kan väll bjuda in grannarna på kaffe....

Varaslätten stor och kändes nästan som oändlig. Jag som är van de norrländska djupa skogarna fick nästan svindelkänsla där jag satt högt ovanför vägen och dundrade fram i bilen som en pastor i Las Vegas haft.

En ovanligt varm sommardag kom kakelugnsuppsättaren på att Cheeba tyckte att milkshake från M var oerhört gott... Så eftersom vi fått vårt på Conditori Nordpolen tyckte han att hon också skulle få lite lördagsgott.... Om hon tyckte det var gott??? Japp...

Så kom vi fram till stugan som har två våningar men bara ett rum som används, där har han satt in en stor Bergslagskamin... Oj, vad den värmde gott... Vi slängde in våra saker, startade en eld i kaminen för att driva ut fukten och kylan, sen bar det in till samhället för att köpa förnödenheter. Eftersom stugan saknar vatten och el så tog vi en sväng förbi badhuset också för där kan man ju faktiskt duscha och basta när lorten känns lite väl påtaglig. En vänlig kvinna i bovlinghallen under badhuset gav oss sitt papper över badhusets öppentider..... Det skulle vara öppet på tisdag kl 16.00.... Inte vad vi hade tänkt oss... Inget badhus, blir till att tvätta sig som man gjorde förr... Allt går...

Till middag blev det kött som vi fyllt med ädelost och grillade i Bergslagskaminen, det tog tid men det var det värt. Kändes rätt att sitta där med var sin grillpinne ingen stress inga tider att passa...

Eftersom det var alla hjärtans dag så hade jag med mig en champagneflaska... Champagne i plastmuggar och chillioliver till.... Brasan sprakade och utomhus var mörkret kompakt.... -13 grader visade termometern och i flygelbygnaden fanns utedasset... Allt går... Champagnen var utsökt, plastglasen till trots....

I fotogenlampans sken skrev kakelugnsuppsättaren i husets lilla "dagbok" att vi hade kommit dit, drack champagne och trivdes....

Många värmeljus och stearinljus eldade vi upp den kvällen...... Somnade tidigt, först hade kakelugnsuppsättaren ringt hem för att kolla att allt gått väl med fölet som hade hämtats samma dag i Dalarna av döttrarna.. Jo, fölet mådde bra..... Ute var det en fantastisk stjärnhimmel...

Man ska inte lukta på hålet i nygräddat pinnbröd

Upptäckte kakelugnsuppsättaren den hårda vägen... =) I stugan med de gröna dörrarna....

Hemma, nyduschad, i soffan trött men nöjd.... Om livet innan vatten och avlopp ska jag berätta imorgon... Nu vill jag bara ta det lugnt, vänta... Det är ju det jag gjort i flera dagar... Ler...

Äntligen får jag använda mina nya solglasögon

Väntar på kakelugnsmakaren.... Vi ska åka upp till Töreboda för att tillbringa några dagar i en röd stuga som saknar el och vatten... =) Kan inte bli annat än spännande... Ute gnistra snön vit i solen... Den grå himlen är borta och den blå lyser upp hela världen...

Kudden, varmamackjärnet, handuk, varma kläder, extra jacka, långkalsonger är packade... Det som är glömt är glömt... Blir en utflykt som kommer att vara äventyrlig... Japp, utedass....

Dessutom är det alla hjärtans dag idag...

Ha det gott där ute... Foton kommer sen.... Om några dagar.....

Möten

som jag haft i helgen med de fem kattern, två döttrarna, deras två hästar, hunden som heter Sheeba och mannen som sätter upp kakelugnar.....

Grebbestad, där poeten välkomnar det ruggiga vädret och spelar en fiktiv melodi för oss som passerar. Om man riktigt lyssnar så kan man höra honom sjunga....

Trotsade vädret och gick en sväng längst strandpromenaden som tycktes vänta på sol värme och glada semesterfirande människor. Välkomna att följa mig på en liten promenad, bilderna får tala sitt egna språk.

Sen kom vi till det lilla samhället i närheten av kakelsättarens hus... En ny strandpromenad, mindre men med mera kontakt med naturen, det disiga vädret till trots... Bohuslän visade upp sig i all sin prakt. Det var så vackert att hjärtat log...

Något jag inte druckit på många år.... Kokkaffe... Så gott, precis som jag minns det från förr i en annan tid... Många mil härifrån....

En av de fem, den yngsta, den mest nyfikna....

Ser ni solhjulet där under lavan.... Knapp skönjbar... uthuggen av någon som inte längre finns i någons minne... Vilken sällsam känsla att försiktigt stryka med fingret i skåran som tiden försöker radera...

De två hästarna i hagen...

-Man ser aldrig en spark nu för tiden.... -Nej, faktiskt... Det gör man inte... En konversation mellan mig o sonen tidigare i veckan.... Och som genom ett trollslag... Där stod den, mot ett träd.. Bredvid grillplatsen.... Kakelugnssättaren kom på att man kanske borde sätta in den i den gamla fiskeboden så att den inte skulle bli mera förstörd.. Så hamnade sparken under tak, inlåst... Men inte längre utsatt för regn och vind. Kanske finns det hopp om vinterföre någon gång....

På vägen hem stannade vi till i P:s verkstad för att göra ett ärende.... Hittade flaggan som... Ja inte kan jag sätta upp den på skolan i alla fall..... Nä inte alls.... Inte överhuvudtaget....

Där stod den.. Bilen som jag vill ha.... Fast efter att någon vänlig själ har fixat upp den, lite lack och kanske vindrutor... Men håll med om att den är helt underbar.....

Det har varit en lugn och trivsam helg med möten som känts naturliga... Utan stress och utan måsten.... En väldigt trevlig helg där själva mötet var det väsentliga........

Att uppskatta de små sakerna....

För två år sen satt jag utanför NÄL lät solen värma mitt ansikte medan en inre värme sakta spred sig i vågor i mitt inre... När jag efter en månads vånda fått veta att knölen i mitt bröst var helt ofarlig... Den turkosa halsduken som då låg på mina svarta jeans lyste upp som en karamell.

Igår satt jag på samma bänk, samma sol värmde mitt ansikte, samma värme pulserade i mitt inre…. Halsduken har samma färg men denna har jag stickat själv, den är stor, varm och vansinnigt mjuk…

Onsdag den 21 jan åkte jag med en kollega till NÄL, precis som för två år sen. Ibland ska man ha tur. Vi skrattade och hade en avslappnad eftermiddag… Kan inte påstå att mammografi är någon höjdare men de var snabba och effektiva. Ganska snart var vi på väg därifrån och passade på att besöka Överbyns köpcentrum. En vecka senare på onsdag hade jag ett brev från NÄL, öppnade det lite oengagerat, visste ju vad som skulle stå där… Bla, bla, bla… Proverna var negativa… Bla, bla, bla… Mina ögon flög över raderna… Hejdade sig kände hur en kyla spred sig i mitt inre…

…..De bilder som togs vid den nyligen utförda mammografin var inte tillräckliga……..
… KOMPLETTERANDE MAMMOGRAFI måndag 2 februari 2009 kl 09:20…

Måndag… Ingen bra dag att åka någonstans… Men förstod att eftersom jag fått ny tid så snabbt… Var det inte läge att boka om….

Resten av veckan gick på något sätt… En dejt med en trevlig man som bodde norr om Uddevalla, han som sätter ihop kakelugnar… =)… Sen middag på Butlers och bio, Valkyria på lördag… Söndag… Gick den med… Ville inte tänka… Ville inte grubbla… Men på bussen mot NÄL (ja så enkelt var det inte fick byta utanför Vänersborg) satte ångesten in… Tankarna… Men inom mig förstod jag att det var de ”gamla” knölarna de sett på mammografin, att det inte var någon fara… Jag visste ju att de var helt harmlösa.. Ett bedrägligt lugn vaggade sakta min kropp…

Hann med en kaffekopp innan jag gick bort till väntrummet utanför mammografin… Efter en stund kom en vänlig sköterska och hämtade mig, jag skulle gå till bröstavdelningen… Blev hänvisad till ett rum, fick ta av mig på överkroppen och de tog nya bilder… Sen in i ett annat rum fick klä av mig på överkroppen igen, lägga mig på en brist bredvid ultraljudsapparaten….

En äldre manlig läkare kom in… Han presenterade sig med ett fast handslag, satte sig på stolen och utan ett ljud tog han ultraljudsspaden och körde in den under min vänstra arm… Grävde djupt i total tysthet.. Växlade snabbt till den högra armhålan… Det hopp jag tidigare haft om kända cystor i mina bröst försvann ner i ett bråddjup… Förstod med en gång… Blev varm och kall om vartannat… Det var inte cystor de sett… Det var lymfkörtlarna det var något fel på… .

Efter en stund sa han äntligen något… De är förstorade, bägge lymfkörtlarna… Sen var han tyst i två sekunder tittade på sköterskan och sa bara.. –Vi måste ta prov… Hon försvann och kom genast med en spruta med en lång slang på. Han stack fort in den under min arm… Det kändes lite, lite… Började rotera nålen så sen… -Sug in nu….. Ut med nålen och sköterskan gick sin väg… Hon kom tillbaka… Läkaren satt djupt försjunken i bilden på lymfkörteln på datorskärmen… Sen mumlade han lite tyst för sig själv… -Om du vore reumatiker……. Plötsligt tändes en lite liten låga av hopp i mig eller det var mera som en elektrisk stöt… -Men det är jag ju…. Jag är reumatiker… Då vände han sig om mot mig och sa… -Det är nog det… Du ska se att det är det….

Sköterskan bad mig klä på mig igen, fick veta att jag skulle få gå till en annan avdelning, de som skulle ge mig besked… De vill alltid träffa patienterna innan de ger besked… Två timmar skulle det ta… Sköterskan på den nya avdelningen var oerhört mjuk och stillsam… Det var alla när jag tänker efter… Hon ursäktade sig och gav mig ett papper…. Som hon bad mig fylla i ”ifall” …. Sen bad hon mig komma tillbaka kl 13.00… Tittade på min klocka den var 10.00…. Tre timmar… Tre av de längsta timmarna i mitt liv…

Fyllde i papperet .. Hälsodeklaration inför operation… Längst ner stod det…

Har Du några särskilda önskemål eller synpunkter i samband med Din operation?

Kunde inte hålla mig, var tvungen… Fick förklara för dem sen att humor var mitt sätt att hantera oron… Så jag skrev ….

Ta bort skinn påsen på magen samtidigt =) Jag menar... Om de ändå skulle söva mig och skära i mig kunde de väll ta bort den irriterande påsen som jag har som minne av dotterns födelse... =)


Jag, gick till apoteket, biblioteket, åt lunch, läste en bok, lyssnade på musik och sms:ade….

Sen gick jag tillbaka till väntrummet…. Det slog mig att alla kvinnor hade en man med sig, alla utom jag, en väldigt ung flicka och en kvinna som var ca 75-80 år… Alla satt tysta ingen pratade med varandra, man kunde känna oron i luften. Ett kvinnonamn ropades ut, en kvinna reste sig lite tvekande tittade på sin man.. Han sa bara lite hurtigt att han skulle stanna kvar… Sköterskan svarade lika hurtigt att det vore lika bra att han följde med… Han sa –Nej, nej, jag stannar här… Sköterskans röst skärptes och hon sa med tydlig skärpa i rösten… -Nej!!! Du ska följa med, ni ska få samma information samtidigt….

När kvinnan och mannen kom ut från läkaren var de tysta, sakta gick de mot utgången…. Mitt hjärta blödde… Tror jag kan ana vilket besked hon fått… Sen var det min tur, mitt hjärta bultade våldsamt, var torr i munnen… En sköterska höll upp dörren och där i dörröppningen stod läkaren och log STORT… Tack… Tänkte jag bara… Tack… Orden bubblade ur hans mun… Det var reumatismen som orsakat de förstorade lymfkörtlarna… Proven var hur fina som helst… Han skakade min hand sen fick jag gå…. Ja först skulle jag gå och betala 300 kr… Men det kändes som det var helt ok….

Kom senare på att när jag satt där inne i väntrummet och såg alla par så kände jag mig ändå inte ensam… Min mobil plingade nu och då… Uppmuntrande små ord och tokroliga sms skingrade min oro och hjälpte mig att inte känna mig så ensam…

-Tog en frigolitbit… Var ett av de mera roande sms som jag fick… Frigolitbiten var ett räkchips på Thairestaurangen inne i stan…..

Resan hem var mer än lovligt besvärlig… Men det är en annan historia… Västtrafik har i stort sett omöjliggjort bussresandet till NÄL…

Men den här dagen gjorde det inget… Solen värmde och min inre värme pulserade genom kroppen… Känner bara tacksamhet….

Liten upptäkt....

Idag skulle Johan Hugo Åberg ha fyllt 107 år... Hans mor skulle ha fyllt 137 år (tror jag det var)....

De var födda samma datum... 26/1...

Foto kommer senare....

Med en enkel tulipan....

Johan Hugo Åberg var min farfar... Ja ni har gissat rätt... Leina har börjat släktforska igen, all mitt arbete försvann ju i flytten.. Bara till att bita ihop och jobba igenom....

Det finns hopp

Att vara ensamseglare som Elisabet brukar kalla det är en ny känsla... Ibland fantastiskt skönt, ibland lite ensamt... Men läste i tidningen igår att det finns hopp även för gamla tanter som mig...

Kan inte annat än le åt krutgumman som jag läste om i Expressen. Väntar nog dock tills jag kommer upp i hennes aktningsvärda ålder...

DÅ ni... Då ska jag ragga lammkött... Just nu är 30 år yngre inte ett alternativ, inte 20 år yngre heller... 10 år yngre... Nja, kanske.... Antagligen inte...

Nu.... Tar jag det bara lugnt... ;D

Communist party....

Kallar sonen den gigantiska röda stjärnan som hänger mellan våra garderobsdörrar (min till höger) dubbeldörren rakt fram går till mitt sovrum... Älskar dörrarna i min lägenhet.... Idag har jag städat ut julen, den röda stjärnan har åkt ner likaså alla 113 vita bollar som hängde i granen... Min vackra, vackra gran... Imorgon åker den ut... Nu ska fröken, fröken gå o sova... Trött...

En måndag 12.58

För 19 år sedan kom lillan till världen.... Firades med Thaimat och chocolate cheescake... Vi är mätta väldigt, väldigt mätta... På gränsen till vad som är nyttigt... Vad hon fick, en voodoo docka, en tallrik... Och pengar till nya glasögon...

Jo den var god... Jättegod...

Idag var det första dagen för eleverna... Lite avslaget och utan stuns... Lite irritation.... Men det var mest för det vita som låg på marken och skräpade... =(

En måndag i juli 12.58 var det sonen som gjorde entré till världen... Det är något speciellt med måndag 12.58....

Grattis lilla rosenknopp..... !!!!