Litet avbrott i resan...

Igår bestämde jag och käraste dottern att vi skulle ta vår pubrunda idag... Det låter värre än det är, vi äter lunch, och går sen runt i olika pubar. Det är inte frågan om att supa, mer att sitta och prata med en öl framför oss. Eftersom jag inte är så jätteförtjust i öl så blir det inte så många... Ifjol valde vi att bara dricka porter, det blir man dessutom mätt på. Det var kallt och eländigt regnade bitvis så igår gick jag in på yr.no och kollade av vädret... Det fanns bara en dag och det var idag, måndag... Förhoppningsvis har de flesta börjat jobba så det är inte så vansinnigt mycket folk i stan...  Fotot är från vår mor-dotter pubrundadag ifjol...

Imorgon ska jag fortsätta skriva om Irland.... Då blir det guidad tur i Dublin och ett besök på Dublin zoo...

30 grader och mulet... Besökte Elinorspelen igår kväll eftersom pojkarna i Friends on glide skulle spela, kom hem 01.30... Min plan var att ligga ute och bara ta det lugnt idag... Det visade sig vara helt omöjligt, två gånger försökte jag, bägge gångerna började det skvittra i regn... Gav upp... Hängde upp tvätten som torkade på nolltid i värmen och blåsten... Tog in den, åkte och handlade (brukar gå men himlen var så hiskeligt grå), tur var det när jag var på ICA öppnade himlen sig och jag blev dyngsur den korta biten mellan affären och bilen... Det har åskat och levt rövare ett tag men nu kämpar sig solen mellan molnen... Fortfarande väldigt varmt.... Min sista nattgäst åkte hem idag bara för att själv ta emot en nattgäst... Jag har inte varit ensam sedan 17/7 så ikväll ska jag bara ta det väldigt, väldigt lugnt.... Sitter nu med en GT, det är ju ändå tropisk värme, sommar och semester...

Få se Irland... Efter Skeerie var nästa stopp.... Håll i er, jag vet vad det heter... Vi åkte till Brún na Bóinne!!!

En 5000 år gammal boplats... Det har under årens lopp byggts vidare det har stått till och med en mindre by på gravkullen som är 80 m i diameter... Gigantisk... De har restaurerat platsen... Håll i er nu åker vi...

Det är en väldigt stor anläggning med museum, shop och café... Man får stå i kö och tala om vilken av gravhögarna man vill besöka och får då ett klistermärke att sätta på kläderna... Skjortan sonen har köpte han för övrigt på LEVIS dagen innan... Jättefin...

Det är ett stor område... Gravhögarna ligger i en linje, fast det kunde vi inte se... Hmmmm.... Får väl tro informationen ändå....

Vår buss skulle inte gå på över en timme så vi tänkte att lika bra att vi shoppar och fikar... Det visade sig att just den här dagen fungerade inte maskinerna som tar betalkort... Som tur var hade jag lite lösa pengar... Jag handlade lite i shoppen bland annat jättefina gröna tunna yllesockar, de ska jag ha i vinter... När vi skulle fika hade jag bara 12 euro kvar... Med andra ord blev det ett spartanskt fika... Jag och sonen tog kaffe och delade på en jättekaka... Den var god och räckte mer än väl...

Ev. Blivande svärdottern däremot deklarerade att hon inte var så förtjust i söta saker... Chips och kaffe ville hon ha... ??? Vem är jag att kritisera eller undra... Kaffe och chips fick det bli, gott var det med intygade hon... Med tanke på värmen så var nog inte salt helt fel... Tänkte också på att samerna brukade ha torkat, saltat renkött i kaffet... Salt och kaffe är nog underskattat...

Ser ni de mikroskåpiska prickarna på skjortan.... Först trodde jag att det var något fel, men nej de skall vara där... Faktiskt riktigt uppiggande bland allt det gråa... Knowth hette gravhögen som vi skulle besöka, besöket kostade 2.45 Euro...

Observera att dörren sitter på fel sida på bussen... Jag kunde aldrig vänja mig... Just den här bussen skulle åka till en annan gravhög... En lite mindre som man kunde gå in i... Men eftersom jag inte så gärna går in i trånga utrymmen och sonen och S redan hade besökt just den så valde de den andra (åt mig) vilket jag är nöjd med... Tån gjorde sig påmind och höften är ju inte ok än, så Leina gick inte så fort... Men hon gick...

Det gör sig inte riktigt på foto, det var grymt mäktigt... Ser ni de två människorna till höger... Då förstår ni lite hur stor den är...

Den största högen är restaurerad, stenarna som vägde flera ton är alltså fraktade med ???? Stockar och ev. via vattendrag till den här platsen. Det var ju faktiskt 5000 år sedan så man vet inte, man vet inte heller vad de olika inristningarna på stenarna runt högen betyder... 

Guiden visade att för att kunna återbygga har de lagt en platta av betong för att hålla upp all jord... Ni ser ristningarna på stenen till vänster. De har hittat alla stenar utom tre som är helt försvunna... Tänk 5000 år gamla stenar, fraktade och uppförd av stenåldersmänniskor... Mäktigt är bara förnamnet...

Senare byggde man nya bostäder där, man grävde tunnlar för att ta sig mellan olika byggnader... Några modiga provade att krypa, de såg ganska ansträngda ut... Just den här kvinnan kommer från Ohio, hon var där med sin man och sina föräldrar... De var så förstummade över att allt var så grönt, där de bodde var det öken så de bara ÄLSKADE Irland och dess grönhet.... =D

De hade byggt en trappa upp till kullens topp...

Här fick sonen ta hand om kameran (igen, han har tagit många av de kort som ni ser under resan)..... Marken på toppen var så ojämn att det gjorde för ont i min fot att gå omkring.... Det blåste ....

Vy från gravkullen.... Man brände för övrigt liken utanför kullen och bar sedan in askan och benrester in i kullen. Alla i klanen inte bara hövdingen... Med andra ord är det inte en gravkulle bara för regenter utan för alla...

Älskade de här sittplatserna... Fick provsitta när jag upptäckte att jag fått en sten i skon... Nu ser jag årorna... Antar att formen är av båtarna som de använde.. De har i alla fall samma form som båten i muséet. =D

När vi steg av bussen som tagit oss tillbaka till centret satt det en tavla där man kunde sätta upp sitt klistermärke... Smart... 

Trötta och nöjda begav vi oss tillbaka till parkeringen via gången som var gjord i form av en tunnel... Eller det kändes som man gick i en grön tunnel... Fick känsla av Västafrika, Liberia och djungeln där när jag sakta strosade mot bilen...

Sonen gillade skarpt skylten för motorcykelparkeringen.... Det gjorde jag med... Vi körde hem eftersom bilen skulle lämnas igen... Jag tycker att det kändes märkligt att det var så många som cyklade, jag menar proffs, eller de var klädda som proffs och såg ut som proffs.. Jag skulle vara livrädd att cykla på de smala, smala vägarna med bilar som kör som de stulit dem. Den kvällen stannade jag hemma och läste lite medan de lämnade igen bilen... Läste och läste jag somnade ganska fort och vaknade några minuter innan de kom hem... =D

 Vi hjälptes åt att slänga ihop en vegetarisk pastasås och vitlöksbröd... Gudomligt gott...

Sen avslutade vi dagen med en film... Tror den hette Into the wild... Jo det gjorde den... Bra stillsam men sorglig film... Tänkvärd... Se den....

Dag två i bilen som vi hyrde

Leina är sjukt trött, jag har hjälpt en kompis måla ett hus i dagarna tre... Mina ögon svider och i natt spelar två fd. kollegor på Ellinorspelen och jag har lovat komma... De spelar 23.55... Vet ärligt talat inte om jag orkar... 

Tillbaka till Irland

Efter värmeslag och strålande sol i fem veckor vaknade vi till en stålgrå himmel, tro inte att det var kallt... Inte ens nästan... Även om det blåste halv orkan var det en dag i "utan jackans tecken"... Vi var ute på ett vansinnigt fint ställe... Även här var det MASSOR av människor... Vi hittade nästan inte en parkeringsplats, fast absolut längst in, nästan i havet... Där kunde vi ställa bilen...  Vågorna slog med våldsam kraft mot klipporna...

Log då jag såg den här skylten.... Tror ärligt inte någon överhuvudtaget borde simma just den här dagen...

MEN TITTA så duktig jag har varit... Jag har fotat skylten... Vi var i Skerries och the islands kunde man se som små prickar i havet... Det här stället är känd för sitt fågelliv (det kom jag ihåg)  =D

 Vi gick omkring och njöt av havsluften... Salt, varm och fuktig... Alla människor, ja det här var på en annan strand nedanför, som vi träffade verkade vara glada och log... På bilden har sonen fotat hundar som badar i havet...

Plötsligt såg vi massor av små båtar med roddare... ???? Sen kom vi på vad det var och varför det var så många på stranden... Livräddare, det verkade vara någon form av tävling... Kan nog behövas många båtar i så oroligt vatten...

Många åror vilade mot kanten...

Barn lekte på stranden... Alla verkade njuta till fullo i värmen...

 Litet avbrott, ett hål i väggen... En bar... Den såg så genuin ut...

Kolla namnet på den stora livräddningsbåten... Ler...

Tv och radio var där... Men Lifeguardhuset var igenbommat... Alla var på stranden...

Alla skyltar hade text på både Iriska, Gaeilge (det vi kallar gäliska)  och engelska... Att det också står på engelska är vi väldigt tacksam för... Det hade varit svårt att hitta toaletterna annars, jag lovar... 

Sen körde vi vidare... Mot nya spännande mål... Om det berättar jag imorgon... Idag är jag på tok för trött.. Hur ska jag orka med Ellinorspelen??? Verkar inte lovande, kollegan E får bli butter på mig... Tant börjar bli gammal...  Känns det som....

Del 2 av bilresan

Att åka bil i Irland är ett äventyr, spännande men inte alltid angenäm.... Just den här vägen var bred, ibland är de så smala att det egentligen bara ryms en bil... Kurviga och smala och omgärdade av en gröna murar eller som här en grön tunnel... -OJ!!! Vad den bilen körde fort... Utbrast jag lite lätt vettskrämd... -Nej då, inte alls... Det är ju 100 km/h tillåten på den här vägen... Svarar dagens chaufför tillika sonens flickvän... Jag höll på att svimma... 100 km/h på den smala krokiga vägen... Nu blev jag om möjligt ännu mera orolig... Tur hon körde bra, hon S....

Här var vi... Just här var sonen och S lite osäkra på vart vi sen skulle i fyrvägskorsningen... Grusvägar åt alla håll... Jag kan ju avslöja att vi kom på rätt väg...

Fler vyer... Känns nästan lite som svensk fjällvärld... Förutom att det var myggfritt och 24 grader varmt... Jackan som jag tagit med låg kvar i bilen hela bilfärden... Den hade jag för övrigt kunnat lämna kvar i Sverige...

Sen slog hungern till vi körde till den här helt charmerande lilla staden som heter... ? Just det mina vänner... Jag har ju redan sagt att jag inte har någon som helst aning.... Men de hade en pub som heter....

 The old forge inn.... Där gick vi in... Så här ser delar av menyn ut....

Sonen beställde hamburgaren, som var riktigt god, S som är vegetarian fick en enchilada som de hade gjort vegetarisk... Jag kände att "when in Irland" så var jag helt enkelt att naturligtvis beställa.... 

Just det Beef and Guinness pie... Den var faktiskt grymt god, mustig och smakrik... Vi var väldigt nöjd när vi gick ut därifrån... Och mätta...

Utanför i trottoaren hittade jag den här mojängen....  S styrde kosan hem, efter ca: 30 min kom hon på... Jag glömde mina solglasögon!!!! Vad ska vi göra??? Ska vi köra tillbaka, har vi åkt långt??? -Kör tillbaka... De är nog kvar... Jo, de är nog kvar... Hoppades vi... En halvtimme senare parkerade S utanför puben... Tre minuter senare kom hon och sonen ut ur puben... Hon log, då förstod jag att jo... De hade legat kvar... Vi ställde åter kosan norrut mot Swords... Det var tre trötta men nöjda människor som kröp isäng den kvällen...  Nästa dag skulle vi köra en liten sväng igen... Bilen skulle lämnas igen 19.00.

En dag i bilens tecken del 1

Den natten sov jag väldigt lite, så fort jag rörde mig sköt det som blixtar från min tå genom foten, jag tålde inte ens att påslakanet som jag använde som täcke i värmen rörde vid tån... Chocken blev ännu större när jag försökte ställa mig upp och gå på toaletten (som fanns i det rum jag sov i)... Jag kunde inte stödja på foten, det gjorde fruktansvärt ont... Antog att något i tån eller i foten var brutet... Nej, jag var övertygad... Ropade på sonen... Tänkte ut en plan... Läkarbesök 1000 kr, röntgen 5000 kr... Suck...  När sonen kom upp bad jag honom klämma ordentligt både på tån och på foten... Han gjorde det... Hmmm.... Det gjorde inte överdrivet ont... Han kunde vicka på min tå utan att jag svimmade... Kom på att om jag tog på mig en sko kanske det skulle hålla ihop allt... Plan B var att tejpa ihop tårna... Det var precis vad sonen föreslog... Men tänk... Med skon på kunde jag faktiskt gå, sakta men säkert... Inte helt utan smärta... Men jag kunde gå... Tänkte på min farmor som berättade hur hon på väg ner mot sjön för att tvätta fastnade med tån i en rot och bröt den så den stod rakt ut... Hon bet ihop och bröt tillbaka den till rätt läge sen fortsatte hon till sjön för att tvätta kläder... Kunde hon så kunde jag... dessutom var min tå inte bruten bara ganska hårt stukad... Tror jag...

Frukosten var överdådig.... Massa gott... Vi skulle ut på äventyr med hyrbilen.... De hade en plan... Eller trodde de hade en plan... Först skulle vi till.... En outlet, så det inte skulle vara stängd när vi skulle hem.

Av någon underlig anledning så kan jag inte skriva under det övre fotot... Kildare village outlet var ett fantastiskt ställe... Många saker ångrade jag att jag inte köpte.. En DKNY väska för 2000 kr bland annat... Saker från den här affären.. Som jag glömt vad den hette... Om jag ska vara riktigt ärlig så kommer jag inte ihåg NÅGONTING av vad saker hette den här dagen... Det hände för mycket jag såg för mycket... Vi gjorde för mycket... 

Islatte... Helt rätt den här utomjordiskt varma dag... Måste prova göra den hemma...

Sen satte de sig i bilen och studerade olika kartböcker och böcker om vad att se på Irland... De beslutade sig till slut för att följa en rekommenderad färdväg... Vi skall nämligen så småningom hamna uppe i Wicklow mouintains. Det är de blå bergen som man kan skymta i fjärran när man är i Dublin, där vattnet som Guinness använde till sin berömda dryck. På vägen dit skulle vi se olika berömda sevärdheter... Allt som man kunde läsa om i boken.

Vi började med ett besök i en kuststad lite söder om Dublin.... Det visade sig att alla skulle dit, det fanns inte en enda parkeringsplats... Jag tog kort genom fönstret på bilen och vi konstaterade lugnt att... Ja vi fick i alla fall se havet... Lite hastigt i alla fall...

Vi skulle sen besöka ett vattenfall... Men så lite vatten säger Sonens flickvän lite besviket, sen kom hon på att det inte hade regnat på fem veckor... Men vi förundrades av ett annat fenomen... Parkeringsplatsen var fylld av både människor och bilar. När S skulle parkera så höll hon på att köra på ett par som låg och solade på en filt... Jag parkerar "in Irish style" sa hon och ställde bilen bredvid det solande paret... Alla verka ha valt just det 125 m höga vattenfallet som tillflycktsort just den här varma sommardagen. Grillar, barn som lekte och vuxna som satt i campingstolar... Det var lite en lite lätt absurd känsla...

kom på att jag tog ett kort....

Må vara lite vatten... Men det var fint ändå... 5 euro kostade det att se dropparna... =D

Korten är lite ljusskadade... Vet inte varför... Kan bero på att jag fotade mot solen... Nu är vi ????? Någonstans i Irland, med riktigt gamla kyrkor och mängder av gravar.... Som sagt var, vet inte var... Planen var att fota av rutten vi tog i kartboken....  Det glömde jag... Sen kom jag på att sonen kunde fota och skicka till mig... Det har han nog glömt...

Berg, träd, gravstenar, turister och händer som försöker skymma linsen från den strålande vackra solen..

En lite bättre foto av samma vy som ovan.

Mamma, ställ dig bredvid korset så man förstår hur stor den är... Hmm... Det är inte bara korset som är stort...

Man måste krypa lite för att kunna följa stigen... Ibland står det till och med gravstenar mitt på stigen... Fick en känsla av att de som låg där inte hade något emot vårt vanvördiga sätt att behandla deras sista viloplats... De log lite överseende, och följde intressant vårt förehavande... Skrockade lite i mjugg och skakade på huvudet åt alla fotande turister som tog kort på allt... Då menar jag allt...

Sen kom vi upp på Wicklow moutanin... Det var så vackert.. Vyerna gick inte riktigt att fånga med kameran... Jag tog massor av foton, MASSOR, men jag väljer bara några få...

Fåret till exempel, de gick där såg inga stängsel utan de vandrade bara omkring bland ljungen... Lite blasé.  De brydde sig helt enkelt inte om oss utan åt helt lugnt vidare. Plötsligt kan jag inte bestämma att texten skall följa vänster marginal... Suck!!!

Mer vyer....

Sonen förevigar vyerna... Han med...

Det mest överraskande var nog ändå bananen som bara plötsligt bara fanns där på en sten långt uppe bland kullarna.... Det var ett angenämt avbrott... Det här var bara halva dagen... Fortsätter med resten av dagen imorgon... =D