När jag stiger upp är huset tyst och stilla, inte ens katten är uppe. När jag kommer in i köket hugger det till i bröstet.... Mina köksluckor, som jag har handmålat, som är så vackra. De kommer antagligen att rivas ner och kastas på soptippen. Inte kan jag ta med dem heller, det förstår jag.... Det skulle bli vansinnigt dyrt att specialbeställa en köksinredning för att jag skall ha kvar mina luckor....
Men att stå i ett hav och göra frukost känns kungligt, jag måste gå f l e r a steg för att komma till kylskåpet från spisen... Motion, det är bra....
Sen går jag och sätter mig i vardagsrummet för att äta frukost framför tv:n. När jag sitter där med knäna under hakan hopkurad känns det som om jag sitter i en jätte sal. Så fort man lär om sig.
Vad jag riktigt saknar i Uddevalla, utsikter..... I min skrubb ser jag antingen ett trästaket (innergården) eller sten/tegelhus (mot vägen).... Ingen himmel, inga vidder... I personalrummet ser jag genom de enorma panoramafönstren fortfarande inte himlen utan skolbyggnaden på andra sidan. Himmel, jag vill se himmeln även om den är grå....
2 kommentarer:
Jag har också ett stort behov av att se himmel när jag tittar ut genom fönstret. Jag ser inte så mycket himmel nu när vi flyttat och det var lite en miss, trots att vi har vackra träd istället. Men det känns lite inklämt. Himmel ska det va'!
matilda: Som tur är ska jag jag inte bo här för alltid... =)
Skicka en kommentar