Mamma, du har så sjukt litet ansikte!

Säger dottern medan hon håller i en av maskerna…. Fick ett tokryck idag när jag kom hem vid 17.30 tiden. Eftersom vi fikar på jobbet äter jag aldrig middag på måndagar. Sökte reda på spik och hammare sen började jag frenetiskt att spika. Först mäta sen i med en spik hänga upp ansiktet. Måtta in nästa ansikte ner med det som satt på väggen och in med nästa spik. Hänga upp alla ansikten måtta, ner med alla ansikten, in med spiken.

Så där höll jag på upp o ner med de olika ansiktena. Var rädd att de skulle dråsa i golvet om de satt uppe när jag slog in spikarna…. De blev inte helt perfekta men nu sitter de där mina skyddsänglar….

Alla ansikten är ursprungligen mitt, sen har jag modellerat fram olika stammar i Afrika och Sydamerika…. Ganska fränt, jag gillar dem, jag var bara 23 år när jag gjorde dem. (Herre Gud 22 år sen.) Nu känns det lite mer som mitt, nu när min nuna har hamnat ovanför dörren in till vardagsrummet. Jag vet i alla fall hur jag skulle se ut som afrikanska….. Den masken gillar jag… Ska vänta på dagsljus och ta en närbild på den. Äntligen måndag igen…. Lönings dagen närmar sig sakta men säkert…. =)