Mulet men luften är varm

I samlad trupp gick vi en lärare i täten och en på slutet, däremellan traskade 23 elever med fika och lite ombyte i ryggsäckarna. Tält, sovsäckar samt väskor hade R åkt ut med bil som tur var slapp vi bära det. Takten var normal gång och det var första gången för alla utom min klassföreståndarkollega som gjort den här resan två gånger förut.

När vi passerat de sista villorna i Kisselberg kom vi in i skogsterräng och stigen blev smal och med en lätt lutning uppåt. Kollegor som gått tidigare hade ondgjort sig över att det var konstant uppåt…. Jobbigt att gå… Så jag fasade för vad som skulle komma. Vi skulle ju upp på Herrestadfjället.

När vi gått lite över en timme stannade vi vid en sjö och fikade. Det var stilla och rofyllt. En elev badade, hon som var förkyld…. Men det var ett snabbt dopp, antagligen som Elisabets igår… =)

Jag o B satte oss så vi hade uppsikt över ön ifall någon skulle drutta i. Men de skötte sig oklanderligt, ja förutom kottkriget som bröt ut.

En tippsrunda följde efter sjön, vi hann upp klassen som startat 20 min före oss så det blev lite köbildning runt frågorna som hade natur o miljö tema.

Vi stannade för att fika igen vid Hällestugan, där skildes våra vägar åt. Den andra klassen gick till en annan stuga och vi skulle fortsätta till Krokestugan. Vi hade fått order om att ALLTID hålla efter skyltarna som var märkt med Krokestugan. Det gjorde vi men efter en stund upptäckte vi att stigen var borta. Vi befann oss i villande skogen tappert fortsatte vi genom myrmarker täta skogspartier och raviner. Det var inte helt lätt speciellt inte när man skulle nerför branter och fick hasa sig ner på baken. B sonderade terrängen och kom tillbaka för att guida oss rätt. Hela tiden visste han på ett ungefär var vi var. Vi tittade på kartan och gissade oss fram, ibland chansade vi hej villt och tog vägar som vi inte visste om de var framkomliga. Vi var duktigt trötta och det värkte på mer än ett ställe på kroppen.