Frukost i stugan utan el och vatten behöver inte vara torftig och tråkig. Ett mackjärn att göra varma mackor i den öppna elden var något som uppskattades av kakelugnsuppsättaren. Kokta ägg och kokt kaffe... Inte äckligt.
En av flygelbygnaderna som ska rivas för att ge plats till ett garage. Taket har rasat in och där bland all sköns "rat" som den förre ägaren samlat på sig hade kakelugnsuppsättaren hittat det han trodde var.... 
Kyrkbänkar..... Vi bar ut alla de delar som vi hittade och lade ut dem på snön utanför. Allt annat "rat" bar vi ut till den något lite för tidiga majbrasan.
Bräder, ett hjul, grenar från nerhuggna träd, bjälkar från det nerrasade taket och mycket, mycket mer blev eldens rov... Samtidigt en befriande känsla att se hur elden slukade det som inte längre var något brukbart.
Sen tog vi Cheeba på en promenad, vi kunde se röken från elden när vi vände oss om. Kändes lite oroande att lämna elden... Men elden var inte så stor och snön låg som ett skyddande täcke på marken.
På vägen hem stötte vi på några hästar som var lite sällskapssjuk.... Fast lite skygg...
När vi kom tillbaka lade vi mer "rat" och kvistar på elden, kokade lite kaffe och åt en bulle till... Tänk så gott kaffe smakar när man kokar det över öppen eld. Kändes nästan som förr, när jag var liten och man kokade kaffe över öppen eld i skogen på våren.... Igenkännande, tryggt....
Vi provade sätta ihop en bänk, kom överens om att det måste vara kyrkbänkar. Man kunde se spår av fotstödet på baksidan.... Vad gör man med gamla kyrkbänkar?????
När vi kom in hängde jag upp mina skor på snöret ovaför kaminen... De var genomsura, sockarna var helt genomblöta de med. Värmde dem med mina händer, torkade dem och masserade dem med en handduk, bytte sockar och välsignade det faktum att jag hade tagit med mig reumatofflorna till stugan. 
Kakelugnsuppsättaren föreslog att vi skulle ta en sväng, det var några samhällen han ville visa upp.. Han berättade om människor i trakten och händelser som gav mig en känsla av att få ett sammanhang. Bygdehistoria har alltid varit intressant... Lyssnade och tittade på hus, mark och skog som susade förbi... Plötsligt utbrast jag Skaga stavkyrka!!!!! Har aldrig sett en stavkyrka... Kakelugnsuppsättaren bromsade in bilen och backade tillbaka tills han kom till den lilla avfartsvägen där vägskylten med "Skaga Stavkyrka" var... Ska vi åka dit???? Klart vi skulle... Den var liten och svart helt olik alla andra kyrkor jag sett... Kakelugnsuppsättaren berättade om den sägen som följde med kyrkan hur man hade hittat den efter att den legat helt i glömska i måååånga år... 
Måste erkänna att det inte var så lätt att gå där i snön i mina reumatofflor... Försiktigt gick jag längst den torftigt upptrampade stigen, förstod att inte många besökte kyrkan så här i februari... 
-Här ta min kamera bad jag Kakelugnsuppsättaren, jag kunde inte komma nära nog för att fota den... Han tog kameran gick närmare och fotade... Sen tittade han på mina skor och konstaterade att vi kunde komma tillbaka i sommar... Då det skulle vara lättare att ta sig fram, kanske gå in i kyrkan... Log.... 
Utanför kyrkan satt en informativ plansch... Om dåtiden, där stod det om den sägen som Kakelugnsuppsättaren tidigare hade berättat....
Ord är överflödiga... Skafferiet... =D
När vi kom hem hängde plötsligt två par skor på tork... En full dag, kroppen kändes helt mör...
De härliga vinglasen som Kakelugnsuppsättaren köpt dagen innan på loppis... Tyckte att de rustika glasen gjorde sig bra i stugan.... Foten var kantig och nästan lite klumpiga men glaset var lövtunnt... De var goda att dricka ur även annat än vin... Ute var kylan inte lika påtaglig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar