Med känsla för känsla

Det här är ett vykort från utställningen, eftersom skannern inte är inkopplad var jag tvungen att fota av kortet, därav den dåliga kvalitén.

Vi gick in genom videorummet och kom in från sidan, började gå runt och titta på bilderna och installationerna. Stora, riktigt stora tuschmålningar på rispapper fascinerade mig. Det var mäktiga bilder. Sonen påpekade att de gick omkring med plastmuggar med vin…. Märkligt men ett faktum, hörde en av dem som glatt mötte människorna att det var första gången de fått servera riktigt vin…. Som tilltugg hade de ”Japanmix” , sånt som man kan köpa i lösvikt på naturgodis hyllorna. Men jag var inte där för vinet och tilltuggets skull, tydligen inte sonen heller. Vi gick runt och tittade på målningarna, skulpturerna och fotona…. De var starka och kändes fräscha, det var oerhört upplyftande att få stimulera sinnen som varit i dvala allt för länge.

KG Nilsson och sonen

Jag och sonen besökte Bohusläns museum igår. Det skulle vara en vernissage om samtida kinesisk konst. Vi var en timme för tidigt visade det sig. Tiden fördrev vi med att titta på textil konst och basutställningen (igen). Man upptäcker alltid något nytt, den här gången satt jag och lyssnade på Ingrids berättelse, hon som var gift med kung Erik.... Ni vet.... Sen tog vi en kaffekopp och en kaka, upptäckte till min förtjusning att tavlan på väggen i caféet var gjord av KG Nilsson.....

Äntligen

Varje lördag kommer jag på att jag skall fota frukosten..... Varje lördag kastar vi oss glupskt över de varma bröden...

Men idag hann jag fota. =D

Vi turas om sonen och jag att gå och handla butiksbakat bröd på Jacobs varje lördag. Sen fikar vi länge, länge, dottern hon sover gott i sin säng under tiden. Gillar lördagar när halva helgen är kvar. Pratade länge med min andra Bosse idag, först pratade jag länge med hans fru. Vi har inte pratat med varandra på evigheter så det var mycket att ta igen. De tyckte bägge två att jag skulle ta en sväng till Ystad nu när jag bodde så nära.... Jo, jag borde men det får nog bli till våren eftersom en helg blir för lite tid. Åker jag till Ystad vill jag träffa Bettan med och att dela en dag blir körigt... Vi får se, helst skulle jag vilja åka nästa helg....

Liberia in my heart

Kvällen har jag tillbringat framför datorn på youtube... Liberia, Yekepa och Nimba var de sökord jag använde. Log och var våldsamt ledsen om vart annat.... Bilder från tider som varit, bilder jag kunde känna igen mig i. Filmer jag inte ens vågade se, om barnsoldater och helvete... Samtidigt sökte jag reda på en låt som poppade upp i mitt huvud. En låt som jag minns från min barndom i Liberia.... I can se clearly now med Johnny Nash. Hittade oxå Jimmy Cliffs version.... Eftersom jag är våldsamt förtjust i Jimmy Cliff så kunde jag inte annat än att sitta i soffan och nynna med i låten medan kroppen mjukt gungade med i rythmen. Jimmy Cliffs version är en video till filmen Cool runner (tror vi, min son o jag att filmen hette) som var en mycket rolig film om ett jamaicanskt bobsledg team som tävlade i OS. För övrigt en sann historia.... Välj själv er favorit.... Jag älskar bägge versionerna.

Salem Al Fakir

I mina öron..... Älskar den cd:n.......

En hektisk vecka fylld med X-tra arbete, struliga elever..... Hade inte tänkt gå på fredagsfikat men kände efter morgonens hets att det var precis vad jag behövde.... Vi var 11 vuxna och 6 barn, mycket skratt, kände hur de spända musklerna i min kropp sakta började slappna av. Sonen gör sallad just nu och dukar bordet. Jag steker kött under tiden som jag bloggar. Simultan kapacitet ni vet....

En trött men ganska nöjd Leina säger hej på ett tag......

Tack sonen, som hjälpte mig med videoinslaget.

Oåterkalleligen höst

5.45 stiger jag upp…. Ute är det mörkt, jag smyger runt i lägenheten som en vålnad, tyst för att inte väcka ungarna. Stillheten är som balsam runt själen, tror att jag behöver det med det jobb jag har. Ljud hela tiden, i klassrummet, i korridorerna och i lärarrummet. Eftersom jag numera inte tycks lyckas med att komma hem i tid (inskrivningssamtal m föräldrar) tar dagen slut alldeles för fort.

Fick nästan panik när jag insåg att det är torsdag idag, var tog den här veckan vägen? Vet inte vad som händer i världen, hinner inte läsa tidningen på jobbet, ser inte nyheterna på tv….. Lever i min egna lilla bubbla. Vet inte vad jag väntar på, livet?

=D

I helgen m å s t e jag börja få upp saker på väggen….. Måste!!!

Kom på att det bara är 4 veckor tills vi åker till Spanien.

Ute faller skymningen snabbt på snart är det mörkt, står i mitt sovrumsfönster och tittar mot det gula huset på kullen, där skulle jag kunna bo…..

Mörker o kyla

Pratade med "hon som bor i buschen" häromdagen.... De hade snö. He he he he!!!!!! Skrockar hon som flyttat söderut lite elakt. Fast hösten har anlänt till västkusten med. När jag stiger upp är det kolsvart ute och gräset var täckt av frost i morse. Luften kändes krispig och sval att andas, vilket jag inte finner allt för otrevligt utan det känns friskt och fräscht. Våra nior är på prao vilket innebär att jag har en väldigt "tunn" vecka.... Fast de hålen har jag fort fyllt med inskrivningssamtal med 16 elever och föräldrar á 30 min 3 auskultations timmar hos en kollega som har åk 3 samt div träffar med rektor och kollegor... Jag är helt slut när jag kommer hem på kvällen orkar knappt laga mat. Ska det vara så här? Nej, det ska det inte vara...

En vecka kvar till lön =D

Har kontaktat svenska skolan i Fuengirola, vi var varmt välkomna dit. Det börjar närma sig...

Nä, tillbaka till allvaret..... Ha de gott....

Jo jag är här

Sitter på jobbet, vet,,,, borde inte skriva här. Har lite krångel med internet hemma???? Återkommer snart.... Åter till jobbet.

Mamma, du har så sjukt litet ansikte!

Säger dottern medan hon håller i en av maskerna…. Fick ett tokryck idag när jag kom hem vid 17.30 tiden. Eftersom vi fikar på jobbet äter jag aldrig middag på måndagar. Sökte reda på spik och hammare sen började jag frenetiskt att spika. Först mäta sen i med en spik hänga upp ansiktet. Måtta in nästa ansikte ner med det som satt på väggen och in med nästa spik. Hänga upp alla ansikten måtta, ner med alla ansikten, in med spiken.

Så där höll jag på upp o ner med de olika ansiktena. Var rädd att de skulle dråsa i golvet om de satt uppe när jag slog in spikarna…. De blev inte helt perfekta men nu sitter de där mina skyddsänglar….

Alla ansikten är ursprungligen mitt, sen har jag modellerat fram olika stammar i Afrika och Sydamerika…. Ganska fränt, jag gillar dem, jag var bara 23 år när jag gjorde dem. (Herre Gud 22 år sen.) Nu känns det lite mer som mitt, nu när min nuna har hamnat ovanför dörren in till vardagsrummet. Jag vet i alla fall hur jag skulle se ut som afrikanska….. Den masken gillar jag… Ska vänta på dagsljus och ta en närbild på den. Äntligen måndag igen…. Lönings dagen närmar sig sakta men säkert…. =)

Min mamma

Dottern hade en kompis på besök igår...... Plötsligt hörde jag henne ropa på mig, när jag kom in i hennes rum sa hennes kompis.. -OJ!!!! Och stirrade på mig, eftersom jag var tröttast av alla trötta just då reagerade jag inte. Det lustiga var att dottern inte ville något, så jag sa go natt och vände mig om och gick. När jag passerat dörren hörde jag...

-Din mamma är vackrare än min mamma!!!!

Då var jag för trött men idag frågade jag dottern om jag hört rätt. Det hade jag.

Vad gör man med det? Får väll lov att känna mig aningens stolt antar jag.

=D

Lätt svimmfärdig

Idag var det sonens tur att göra lördags middag. Fransk köttgryta, mums….. Kött, lök och champinjoner kokt i vin till det hade han gjort en rustik potatisgratäng… Som vi åt, till drack vi ur vinet som inte hamnade i grytan. Gott vin, inköpt i Helsingör förra sommaren. När vi vilat en stund inmundigade vi den ursinnigt goda äppelpajen… Lördag ni vet, fast nu blir jag lite orolig att mina numera för stora byxor skall bli tajta igen…. Fast kanske inte…. Nu ska jag lägga mig o vila i soffan. Tur att jag bara fuskar på lördagar, ;)

Hemkänsla

Lite underligt kändes det allt att se en träkåta där i den Bohusländska skogen. Vi såg en gestalt som rörde sig runt kåtan, om den personen inte hade varit där skulle vi ha besökt den. Nu fick vi nöja oss med att titta på den på avstånd.

Bråtet

Alla väskor som vi hämtat vid vägen en bit bort….. Vi orkade inte riktigt med att ta hand om dem direkt.

Krokestugan

Trötta men nöjda kom vi så äntligen fram. Eleverna började sätta upp sina tält. Jag var så fascinerad över hur duktiga de var. Utan något större knot poppade tält efter tält upp. Jag o B skulle sova i stugan, som var kolsvart inuti eftersom alla fönster var igenbommade. Det var så vackert där och på en udde kunde man se en träkåta som stod på en udde. Den strapatsrika 6½ timme långa promenaden kändes med ens så avlägsen. Log med hela ansiktet där jag satt och tittade över sjön.

Mulet men luften är varm

I samlad trupp gick vi en lärare i täten och en på slutet, däremellan traskade 23 elever med fika och lite ombyte i ryggsäckarna. Tält, sovsäckar samt väskor hade R åkt ut med bil som tur var slapp vi bära det. Takten var normal gång och det var första gången för alla utom min klassföreståndarkollega som gjort den här resan två gånger förut.

När vi passerat de sista villorna i Kisselberg kom vi in i skogsterräng och stigen blev smal och med en lätt lutning uppåt. Kollegor som gått tidigare hade ondgjort sig över att det var konstant uppåt…. Jobbigt att gå… Så jag fasade för vad som skulle komma. Vi skulle ju upp på Herrestadfjället.

När vi gått lite över en timme stannade vi vid en sjö och fikade. Det var stilla och rofyllt. En elev badade, hon som var förkyld…. Men det var ett snabbt dopp, antagligen som Elisabets igår… =)

Jag o B satte oss så vi hade uppsikt över ön ifall någon skulle drutta i. Men de skötte sig oklanderligt, ja förutom kottkriget som bröt ut.

En tippsrunda följde efter sjön, vi hann upp klassen som startat 20 min före oss så det blev lite köbildning runt frågorna som hade natur o miljö tema.

Vi stannade för att fika igen vid Hällestugan, där skildes våra vägar åt. Den andra klassen gick till en annan stuga och vi skulle fortsätta till Krokestugan. Vi hade fått order om att ALLTID hålla efter skyltarna som var märkt med Krokestugan. Det gjorde vi men efter en stund upptäckte vi att stigen var borta. Vi befann oss i villande skogen tappert fortsatte vi genom myrmarker täta skogspartier och raviner. Det var inte helt lätt speciellt inte när man skulle nerför branter och fick hasa sig ner på baken. B sonderade terrängen och kom tillbaka för att guida oss rätt. Hela tiden visste han på ett ungefär var vi var. Vi tittade på kartan och gissade oss fram, ibland chansade vi hej villt och tog vägar som vi inte visste om de var framkomliga. Vi var duktigt trötta och det värkte på mer än ett ställe på kroppen.

Fredag och jag är ursinnigt trött

Visade bilderna jag tagit för eleverna idag under en lektion..... Talade om att vissa bilder var lite "konstiga" eftersom jag skulle använda dem i bloggen....

Just den här bilden har eleven till höger valt ut, bäst av fem bilder. Håller med honom, den är fin.

Imorgon skall jag försöka hitta orken att blogga. Trodde att jag hade piggnat till, men tyvärr, tanten är för gammal för sådana här äventyr.

3 timmars vandring

på en skogsled upp till Krokestugan......

Blev 6½ timmes vandring och en stor del genom urskog, över våtmarker och upp och ner för stup....

Vi hade gått vilse..... Men jag litade blint på min kollega och han lotsade oss rätt med hjälp av kartan....

Jag lever, kameran är full med bilder.... Men just nu vill jag bara sitta i soffan och stirra rakt fram. Duschade, sov en timme sen lagade sonen mat o dottern gjorde sallad..... Jag har ont överallt..... Är lätt knäckt....

Om vi hade kul?

Jaaaaa, det hade vi!

=D

Inför fjället....

Skall gå uppför Herrstadfjället en mil i morgon med mina elever o klassföreståndarkollega..... Fjäll o fjäll.... =D Litet berg skulle jag tro....

Har problem att packa, vet inte hur mycket kläder jag behöver och hur mycket mat.... Blir mackor, grillad kyckling, korv till grillning på kvällen, frukt och vatten.... Vi blir ju bara borta en kväll....

Tillbaka till packningen.....

Igen

Bakat, handlat, lagat mat, sonen har tvättat…….

Tröttast, vaknade 5 kunde inte somna om……

Idag är det sju år sedan Veronica mördades.

Favorit i repris

Mutagenkakor,

Eller päronbeskvier som de egentligen heter…. Ursinnigt goda…

½ kg riven mandelmassa
4 äggvitor
3 dl socker
Några droppar päronessens (finns på eter o essensfabriken i Stockholm)

Smörkräm
100 g smör
125 g florsocker
2 äggulor
2 tsk vaniljsocker

3/4 tsk päronessens
3-4 droppar grön karamellfärg
5-6 droppar gul karamellfärg

Ber.
Vispa lätt samman äggvitor och socker. Blanda i riven mandelmassa. Klicka ut på plåt med bakplåtspapper, använd 2 st teskedar. De får inte bli för stora klickar för smeten flyter ut.
Låt svalna och bred smörkräm mellan två kakor.

Grädda i 7-8 min i 225 grader C…

Jag brukar dela kakorna i halvmånar med kräm emellan. Sen doppar jag snittytorna i smält blockchoklad och sen i riven kokos…..

OBS!!! Det måste vara päronessens.... Har provat andra smaker, inte lika gott.
Inte äckligt