Att uppskatta de små sakerna....

För två år sen satt jag utanför NÄL lät solen värma mitt ansikte medan en inre värme sakta spred sig i vågor i mitt inre... När jag efter en månads vånda fått veta att knölen i mitt bröst var helt ofarlig... Den turkosa halsduken som då låg på mina svarta jeans lyste upp som en karamell.

Igår satt jag på samma bänk, samma sol värmde mitt ansikte, samma värme pulserade i mitt inre…. Halsduken har samma färg men denna har jag stickat själv, den är stor, varm och vansinnigt mjuk…

Onsdag den 21 jan åkte jag med en kollega till NÄL, precis som för två år sen. Ibland ska man ha tur. Vi skrattade och hade en avslappnad eftermiddag… Kan inte påstå att mammografi är någon höjdare men de var snabba och effektiva. Ganska snart var vi på väg därifrån och passade på att besöka Överbyns köpcentrum. En vecka senare på onsdag hade jag ett brev från NÄL, öppnade det lite oengagerat, visste ju vad som skulle stå där… Bla, bla, bla… Proverna var negativa… Bla, bla, bla… Mina ögon flög över raderna… Hejdade sig kände hur en kyla spred sig i mitt inre…

…..De bilder som togs vid den nyligen utförda mammografin var inte tillräckliga……..
… KOMPLETTERANDE MAMMOGRAFI måndag 2 februari 2009 kl 09:20…

Måndag… Ingen bra dag att åka någonstans… Men förstod att eftersom jag fått ny tid så snabbt… Var det inte läge att boka om….

Resten av veckan gick på något sätt… En dejt med en trevlig man som bodde norr om Uddevalla, han som sätter ihop kakelugnar… =)… Sen middag på Butlers och bio, Valkyria på lördag… Söndag… Gick den med… Ville inte tänka… Ville inte grubbla… Men på bussen mot NÄL (ja så enkelt var det inte fick byta utanför Vänersborg) satte ångesten in… Tankarna… Men inom mig förstod jag att det var de ”gamla” knölarna de sett på mammografin, att det inte var någon fara… Jag visste ju att de var helt harmlösa.. Ett bedrägligt lugn vaggade sakta min kropp…

Hann med en kaffekopp innan jag gick bort till väntrummet utanför mammografin… Efter en stund kom en vänlig sköterska och hämtade mig, jag skulle gå till bröstavdelningen… Blev hänvisad till ett rum, fick ta av mig på överkroppen och de tog nya bilder… Sen in i ett annat rum fick klä av mig på överkroppen igen, lägga mig på en brist bredvid ultraljudsapparaten….

En äldre manlig läkare kom in… Han presenterade sig med ett fast handslag, satte sig på stolen och utan ett ljud tog han ultraljudsspaden och körde in den under min vänstra arm… Grävde djupt i total tysthet.. Växlade snabbt till den högra armhålan… Det hopp jag tidigare haft om kända cystor i mina bröst försvann ner i ett bråddjup… Förstod med en gång… Blev varm och kall om vartannat… Det var inte cystor de sett… Det var lymfkörtlarna det var något fel på… .

Efter en stund sa han äntligen något… De är förstorade, bägge lymfkörtlarna… Sen var han tyst i två sekunder tittade på sköterskan och sa bara.. –Vi måste ta prov… Hon försvann och kom genast med en spruta med en lång slang på. Han stack fort in den under min arm… Det kändes lite, lite… Började rotera nålen så sen… -Sug in nu….. Ut med nålen och sköterskan gick sin väg… Hon kom tillbaka… Läkaren satt djupt försjunken i bilden på lymfkörteln på datorskärmen… Sen mumlade han lite tyst för sig själv… -Om du vore reumatiker……. Plötsligt tändes en lite liten låga av hopp i mig eller det var mera som en elektrisk stöt… -Men det är jag ju…. Jag är reumatiker… Då vände han sig om mot mig och sa… -Det är nog det… Du ska se att det är det….

Sköterskan bad mig klä på mig igen, fick veta att jag skulle få gå till en annan avdelning, de som skulle ge mig besked… De vill alltid träffa patienterna innan de ger besked… Två timmar skulle det ta… Sköterskan på den nya avdelningen var oerhört mjuk och stillsam… Det var alla när jag tänker efter… Hon ursäktade sig och gav mig ett papper…. Som hon bad mig fylla i ”ifall” …. Sen bad hon mig komma tillbaka kl 13.00… Tittade på min klocka den var 10.00…. Tre timmar… Tre av de längsta timmarna i mitt liv…

Fyllde i papperet .. Hälsodeklaration inför operation… Längst ner stod det…

Har Du några särskilda önskemål eller synpunkter i samband med Din operation?

Kunde inte hålla mig, var tvungen… Fick förklara för dem sen att humor var mitt sätt att hantera oron… Så jag skrev ….

Ta bort skinn påsen på magen samtidigt =) Jag menar... Om de ändå skulle söva mig och skära i mig kunde de väll ta bort den irriterande påsen som jag har som minne av dotterns födelse... =)


Jag, gick till apoteket, biblioteket, åt lunch, läste en bok, lyssnade på musik och sms:ade….

Sen gick jag tillbaka till väntrummet…. Det slog mig att alla kvinnor hade en man med sig, alla utom jag, en väldigt ung flicka och en kvinna som var ca 75-80 år… Alla satt tysta ingen pratade med varandra, man kunde känna oron i luften. Ett kvinnonamn ropades ut, en kvinna reste sig lite tvekande tittade på sin man.. Han sa bara lite hurtigt att han skulle stanna kvar… Sköterskan svarade lika hurtigt att det vore lika bra att han följde med… Han sa –Nej, nej, jag stannar här… Sköterskans röst skärptes och hon sa med tydlig skärpa i rösten… -Nej!!! Du ska följa med, ni ska få samma information samtidigt….

När kvinnan och mannen kom ut från läkaren var de tysta, sakta gick de mot utgången…. Mitt hjärta blödde… Tror jag kan ana vilket besked hon fått… Sen var det min tur, mitt hjärta bultade våldsamt, var torr i munnen… En sköterska höll upp dörren och där i dörröppningen stod läkaren och log STORT… Tack… Tänkte jag bara… Tack… Orden bubblade ur hans mun… Det var reumatismen som orsakat de förstorade lymfkörtlarna… Proven var hur fina som helst… Han skakade min hand sen fick jag gå…. Ja först skulle jag gå och betala 300 kr… Men det kändes som det var helt ok….

Kom senare på att när jag satt där inne i väntrummet och såg alla par så kände jag mig ändå inte ensam… Min mobil plingade nu och då… Uppmuntrande små ord och tokroliga sms skingrade min oro och hjälpte mig att inte känna mig så ensam…

-Tog en frigolitbit… Var ett av de mera roande sms som jag fick… Frigolitbiten var ett räkchips på Thairestaurangen inne i stan…..

Resan hem var mer än lovligt besvärlig… Men det är en annan historia… Västtrafik har i stort sett omöjliggjort bussresandet till NÄL…

Men den här dagen gjorde det inget… Solen värmde och min inre värme pulserade genom kroppen… Känner bara tacksamhet….