söndag 11 augusti 2013

Hemresan

En lugn och stilla dag, sovmorgon, äta frukost, ta en taxi till flygplatsen, checka in, vänta en stund, flyga till Arlanda, gå till inrikes, ta en kaffe, checka in, flyga till Landvetter, flygbuss till centralen i Gbg, ta buss eller tåg hem... HEMMA!!!!! Enkelt eller hur? Blev det så????

NEJ!!!!! 
Det blev så här.....

Vaknade, tog en dusch (utan att bryta någon tå den här gången)... Frukost med sonen, vi kom fram till att jag var vuxen nog att själv åka taxi till flygplatsen. Vi diskuterade det igår och S insisterade på att sonen skulle följa sin mor till flygplatsen. Jag försökte förklara att jag faktiskt rest förr och att jag skulle klara mig bara fint. Nu på morgonen var S på jobbet så sonen frågade lite försiktigt om jag kunde åka själv... Klart jag kunde... Det var med blandade känslor jag sa hej då till sonen med en kram och steg in i taxin...

Hade haft en underbar, helt fantastisk vecka. Fylld med både upplevelser och lugn, många samtal och många skratt. Men när vi skildes så vet vi faktiskt inte när vi får träffas igen. Att vi kommer att träffas igen är givet, antingen åker jag och hälsar på dem i Helsingfors eller så när de kommer för att hämta sonens saker i Munkedal.

Var min vana trogen på Dublin airport två timmar innan flyget skulle gå. Allt kan hända och jag sitter hellre och väntar än att stressa... Stressa är inte bra för blodtrycket...


Precis som ditresan var det osedvanligt tomt på flygplatsen och jag hade två personer före mig i kön för incheckningen, gick direkt till gaten vilket var en duktigt lång promenad. Tänkte först fika, men var mätt från den sena frukosten så jag gick direkt till gate 111. Det fanns gott om plats, sjönk ner på en stol och plockade fram min bok som låg i handväskan. 

Efter en stund kom en kvinna och hennes dotter och satte sig en stol från mig. Man sätter sig aldrig bredvid någon om det finns plats, det gör inte jag heller. Flickan gick direkt till Barny som är en lila dinosaur som satt på ett blått tåg. Ni vet en sån man stoppar pengar i så händer det saker. Ni ser den till höger i fotot nedan. Flickan stoppade i en slant och tåget började röra på sig... Hon loooog.... Mamman ropade lite försiktigt... (på engelska) vill du v e r k l i g e n slösa dina pengar på Barny? Flickan bara looooog till svar. När tåget stannade stoppade hon i ett mynt till, ingenting hände... Kvinnan tittade på mig och sa, - hon vet nog inte vad hon stoppar in i maskinen. Hon har inga begrepp om pengar... Sen sprang hon dit och hjälpte dottern och tåget satte sig i rörelse igen. När kvinnan kom tillbaka satte hon sig med en suck. -Det är första gången hon har hand om sina egna pengar och får göra vad hon vill med dem. Jag är rädd för att Barny kommer att sluka det mesta. Sen log hon mot mig... Kvinnan var från västra Irland och hade åkt tåg till Dublin dagen innan och tagit in på hotell för att inte behöva stressa resdagen. Hon och hennes dotter skulle ta tåget från Arlanda till Sundsvall, sen skulle de bli upphämtade av en väninna som skulle köra dem till Nyåker.. Men det vet jag var det är, de gör pepparkakor där... Som vi pratade, två timmar kommer att flyga fram hann jag tänka... DÅ upptäckte jag... 

Flygtid ändrad, från 12.40 till 13.30. MEN ÅHHH!!!! Tur jag hade trevligt sällskap... Frances och Elva som hennes dotter hette... Elva var 11 år och hade Downs syndrom, det var därför de åkt dagen innan för att inte stressa. 


Nu började vi räkna och spekulera... Skulle jag hinna med mitt flyg, skulle de hinna med sitt tåg? Vi fortsatte prata om allt möjligt mitt i oron så höll vi uppe varandra med att pratet... Elva skötte sig så bra så bra, Frances var orolig att hon skulle sätta stop, när det händer fungerar ingenting. Tog fram min systemkamera och tog ett kort. Elva sträckte fram sin hand och ville låna den... Om det kommer jag att skriva senare, hon är värd ett eget inlägg. Mer prat, mer oro... För att göra en lång historia kort... Istället för att lyfta 12.40 så lyfte planet från marken EXAKT 15.00. Med andra ord förstod jag att mitt flyg skulle ha gått 5 minuter innan vi landade på Arlanda.... Mycket riktigt, men de gick runt och pratade med alla som skulle med anslutningsplan eller tåg. En mycket trevlig och lugn flygvärdinna förklarade att jag var ombokad till ett plan som gick strax före 21.00. Helt ok tyckte jag, tills jag kom på att????? Men då tar jag mig inte hem till Munkedal, det går inga bussar eller tåg så sent... Flygvärdinnan sa att det inte var några problem jag skulle bara kontakta SAS informationsdiskar på Arlanda så skulle de hjälpa mig. Lugnad av det så, visste jag exakt vad jag skulle göra. 1. ringa kompisen T som skulle hämta mig på Landvetter (ja visst ja, det har jag glömt i historien... T meddelade att han skulle hämta mig) och säga att han kunde åka hem eftersom jag skulle vara på Landvetter kl. 22.00. Sen skulle jag ringa dottern och meddela att hon skulle få en nattgäst... 

Vi landade, jag hade inte bråttom av planet, jag hade mååånga timmar på Arlanda.... Kontaktade T som förklarade att han och barnen skulle vara på Landvetter kl. 22.00 och vänta på mig... Så var det bara... 

När jag kom till väskbanden såg jag en stressad Frances och Elva som inte alls var stressad. Stannade och sade att jag kunde hjälpa henne till tåget eftersom jag hade tid. Hon blev så lycklig.... Så kom väskorna, Elva rättade till alla hon hann med så de stod fint på banden. Naturligtvis kom inte deras väska med första vågen, inte med andra eller tredje heller... Klockan tickade plötsligt var det bara 20 min kvar tills tåget skulle gå....  När hennes väska kom slängde hon upp den på en vagn, satte Elva på väskan och sa håll i dig... Sen gick sprang vi så fort vi kunde. När vi kom till tullen blev det kö, då började Frances se riktigt skärrad ut... Lugn sa jag vi går före i kön... -Men det kan vi väll inte.... -Klart vi kan, häng på. Sa jag och började bana väg... Make way, make way!!!! Please make way... She is missing her train!!! Upprepade ramsan hela tiden medan jag lite bryskt men försiktigt ( =D ) föste folk lite åt sidan... En del stirrade argt på mig, men när de tittade bakåt och såg Frances och Elva (som log) flyttade de sig genast.... 

Vi rusade genom utrikeshallen mot inrikes där jag visste att tågstationen låg... Det var VARMT och fuktig... Jag dröp av svett... Höften och foten värkte, men hade inte riktigt tid att tänka på det... Dirigerade Frances med hög röst när jag inte kunde springa lika fort som de. När rullmattan som sluttar neråt kom lyfte hon av väskan och tog Elva i hand och sprang... Fråga i informationen skrek jag... När jag kom ifatt hörde jag en lätt hysterisk Frances... -Are you kidding me???? Så hörde jag... Nej, i utrikes hallen i mitten.... VA????? Frances vände om tog väskan och Elva... Men nu hade Elva fått nog och vägrade röra sig... Sa till Frances att rusa och hålla tåget... Jag kommer med Elva.... Frances tittade på mig nickade och sprang så fort det nu går att springa med en väska på hjul.. Jag tog Elva i handen tittade henne i ögonen och frågade om hon trodde att hon kunde springa fortare än mig... Elva log och satte iväg... Vi sprang som tok.... När vi kom till utrikeshallen släppte hon mig hand... Log och sa... -Du springer för sakta.... Sen vände hon sig om och sprang till sin mamma... Log såg skylten med tågstation på till vänster, tåget skulle gå om 5 min... De kommer att hinna.... DÅ ser jag Frances vika av till HÖGER!!! NEEEEEJ!!!! Vrålar jag... Till vänster Frances till vänster!!! Folk stirrade på mig, antagligen såg jag helt galen ut... Började nästan gråta och började springa... Men när jag kom fram så var de som uppslukade... Skrek FRANCES kom tillbaka... VAD ÄR DET FRÅGAN OM!!!!  Vände mig om och stod mitt emot en bister kvinnlig polis, med två manliga kollegor bakom sig... Förklarade flämtande kort varför jag skrek, medan jag steg på rulltrappan uppåt... -Du har gjort vad du kan, du kan inte göra mer sa polisen.... Nej, det kan jag inte..... Då såg jag Frances under mig... Skrek... SPRING RAKT FRAM!!! Pekade med hela handen, vi fick ögonkontakt och hon nickade.... Såg hur de kom genom spärren och in i hissen... Två minuter tills tåget skulle gå.... Jag sprang till disken och bad dem hålla tåget i två minuter... SNÄLLA!!!! Han tittade på klockan, konstaterade att hon var i hissen... -Hon hinner, svarade han och log.... Jag stod kvar i 10 min, ifall... Frances och Elva kom inte tillbaka, alltså satt de på tåget mot Sundsvall.... Hade så dåligt samvete, eftersom jag lurat dem till centralhallen... Men när jag var på Arlanda senast fanns inte tågstationen i utrikeshallen....  Ringde min bror som stod med husbilen på min gård för att lugna ner mig och för att tala om att jag skulle vara hemma v ä l d i g t sent så vi skulle ses på morgonen... Frågade hur det hade fungerat med min bil... -Den är död, går inte att starta... VA!!!! MEN!!! Vilken hemsk dag... 

Gick sakta mot inrikes, uppför trapporna genom säkerhetskontrollen... Då pep det och en stackars kvinna skulle muddra mig... Förklarade snabbt vad jag hade varit med om och bad om ursäkt eftersom mina kläder var genomblöta av svett... Hon log, och muddrade ordentligt... Stackars kvinna... 



Sen O´Learys, beställde en steak sandwich och en starköl... Kände att jag behövde det... Skakade när jag skulle äta, såg att de som satt vid bordet närmast tittade på mig... Tänk det sket jag i fullständigt...

Tror ni att det var färdigt??? Nej inte då.... Satte mig vid gaten, 30 min kvar... Bredvid satt kvinnan som satt i stolen intill mig på flyget... Vi började prata och de skrattade med mig när jag berättade om mitt äventyr på Arlanda... Så skulle vi borda... DÅ kom jag på... Plats, jag måste ha en ny plats på planet... Frågade kvinnan om hon hade en ny... Ja, vi gick till incheckningen... MEN ÅHHHH!!!! Gick till kvinnan som skulle släppa ombord oss på planet... -Jag har inte tid med det, du får gå till SAS informationsdisk.... SPRANG, runt kiosken och där var informationsdisken STÄNGD??? Sprang vidare, tog rulltrappan ner där incheckningsdiskarna är ... De var stängda, alla utom den som var för specialgods... SAS informations disk nere var också stängd... Men hon som satt i disken för specialgods log och hjälpte mig snabbt... Ni som vet att jag kan prata fort vet att nu lät det som en kulspruta... Uppför trapporna genom säkerhetskontrollen... Den här gången pep det inte... De skrattade åt mig... Kul att jag kunde glädja någon i alla fall... Sen till gaten, jag hann, men jag var sist ombord... Sjönk ihop i sätet, spände fast säkerhetsbältet och blundade. Nobbade kaffet... Bara satt....

Landvetter, T och kidsen... Bil hem... In i värst åskovädret, himlen lystes upp gång på gång av gigantiska blixtar... Hemma.... Duschade.... Lade mig med T:s dotter bredvid mig... vi pratade en stund... Lyssnade på åskknallarna som var nära... Somnade... Det sista jag tänkte på var Frances och Elva... Hur mycket stress jag utsatt dem för, hade velat säga hej då!

Inga kommentarer: