söndag 22 december 2013

Detta har jag lärt mig idag


Efter varje lektion en klass har med mig får de skriva i sin lilla bok "Detta har jag lärt mig". Det är för att de skall reflektera över vad de faktiskt lärt sig under lektionen.

Igår skulle jag ha skrivit i min bok... Att ALDRIG  ge upp, du är stark och du klarar det mesta.

Granen kapitel 2. Som tur var fick jag hjälp av en bekant att få på julgransfoten. Granen visade sig vara så vid att det kändes lite vingligt... Men den står rakt och fint mellan matsalen och vardagsrummet... Nästa dag satte jag på julgransbelysningen, granen kändes inte riktigt stabil men där stod den i alla fall... Virade många meter glitter runt granen som började se riktigt fin ut.  Sen började jag sätta på hälften av mina 120 julgranskulor.... Sen satte jag på julgransspiran som mor köpt 1962, året jag föddes... Fortsatte försiktigt hänga på kulorna... Då plötsligt bestämde sig granen för att vila och i snabb ultrarapid. Jag lyckades fånga upp den innan den välte tv:n.... Det flög kulor överallt och jag stod bara stilla stilla... Tittade ner på granen jag höll i och såg att julspiran fortfarande satt kvar, lite snett men den höll. Att spiran höll var huvudsaken.

I ren ilska hämtade jag hammare och spik och drog i en spik i taket snett ovanför granen... Nådde inte rakt ovanför eftersom den är så vid. Sen snurrade jag grön metalltråd runt spiken och grantoppen... Den ville falla ändå... Då gick jag runt granen och spikade i en spik på andra sidan också... Tänk nu står den kvar, inte stadigt men den står där...

 Julgransbelysningen fortsatte att lysa förutom i fyra ljus, vilket är märkligt, om ett ljus går sönder brukar hela slingan slockna. Dessutom var en lampa trasig upptäckte jag då jag trampade på en glasskärva (hade tofflor på mig). Kröp under granen, vilket inte är helt enkelt och drog ut kontakten ur väggen.... Nästa dag köpte jag nya glödlampor gick glatt hem och lyckades med viss möda skruva ur metalldelen av den trasig lampan och satte in en nyinköpt... Voila!!!! Det var fortfarande mörkt... Läste på förpakningen... LED, jag hade köpt ledlampor... Suck!

Nästa dag åkte jag tidigt på morgonen till Torp för att handla, min taktik fungerade, Torp var ganska öde... Köpte nya lampor och en hel vagn andra saker... Hem, förväntansfull skruvade jag i den nya lampan... Mörkt, ingen ljusslinga lyste upp granen... SKRIIIIIIK och många svordomar... Var så arg så arg så arg och faktiskt ganska ledsen.... I ren ilska började jag föröka lossa ljusslingan, ni som klär granar vet att det är det första man sätter på en gran... Lirkade och kämpade för att få loss ljusen, under och över glitter... Tillslut började jag lossa glittret för att få loss alla ljus... Ner till COOP där jag inhandlade en ny slinga för 99 kr... Hem försiktigt, försiktigt sätta fast de 16 ljusen.... Många timmar tog det men nu står den där... Spiran kan jag inte sätta på eftersom ståltrådarna är i vägen så en väldigt gammal stjärna från andra världskrigets tider sitter där nu... Man ska aldrig ge sig, man ska kämpa på... Man klarar mer än man tro... Fast att hålla i granen med en hand, spiken i den andra och hammaren i... Ja ni förstår, det var inte helt enkelt...


Idag har jag tagit det lugnt, städat, diskat, kokat knäck (igen) och bakat flöttkusen (anisbröd) med hjälp av den snillrika stansen som jag köpt på handelsmässan i Vormelse för säkert 15 år sen. Flöttkusen är något som är starkt förknippat med jul. Farmor, mormor och mor bakade det varje jul.... Själv har jag aldrig ens provat. Så nu var det dags, stansen förenklade baket en hel del. Fort var det gjort....

Jag halverade receptet eftersom jag inte ville ha så många... De blev jättegoda och helt rätt i antal... Nu sitter jag i soffan och äter spillet som inte hamnade i knäckformarna och tittar på granen bakom tv:n som är så stor och grann.... Imorgon kommer dottern..... Som jag längtar...

2 kommentarer:

Elisabet. sa...

Det låter som ett enda stort äventyr det där ,-) Och fina bilder, som alltid. Jag hade föresatt mig att baka anisbröd idag, men har legat däckad. I timmar! Det kanske får bli hos Maria på onsdag?

Leina sa...

Jo, det var ett hiskeligt äventyr... Men som sagt var, man klarar mer än man tror... Fast ibland är det besvärligt att bara ha två händer. Baka hos Maria, låter som en bra idé.