En märklig vecka...

-Du har inte skrivit i din blogg...

-Nej jag vet....

Måndag: Jobb, bar som en galning (vilken tur att jag redan hade förberett genom att bära böcker och papper i omgångar under terminen) böcker, papper och sådant jag hade på min arbetsplats... Jag skall byta arbetslag och de befinner sig i ett annat hus... Tyvärr så har kollegan som skall ner till mitt gamla arbetslag inte fått reda på det (hon är mammaledig) så jag hade ingen arbetsplats att "dumpa" mina saker på... Tur jag har en "egen" sal... Bildsalen är med andra ord belamrad med mina pryttlar... Blir kul till hösten när jag skall försöka hinna fixa en arbetsplats samtidigt som alla de tusen möten skall hinnas med... Den dagen den sorgen...

Tisdag: Vet inte, minns inte så mycket.. Somnade tre gånger i soffan... Sen gjorde jag antagligen någonting... Minns som sagt var inte..


Onsdag: Då????? Ja visst ja... Då somnade jag bara två gånger i soffan. Helt groggy och totalt frånvarande... Sen gjorde jag säkert något, ja såg på tv...


Torsdag: Bestämde mig för att det här går ju inte... Så jag gick till Gustafsberg, första steget kände jag hur det skar i knät... Men min sjukgymnast på reumatologen i Lycksele har sagt att det är ok att gå även om det gör ont. Så jag traskade vidare de 8 km... Stolt var jag... Kom hem, satte mig i soffan för att "svettas" klart innan jag skulle duscha... Somnade, sov i en timme, vaknade, tänkte... Men nu måste jag gå upp... Sen kände jag hur dimman lade sig i min hjärna... Så skönt hann jag tänka... Äh!!! Sov en timme till... Sen duschade jag... Lagade mat, såg på tv...


Fredag: Nu banne mig..... Gick med värkande haltande steg... Hela vägen till Gustafsberg... Jag får gå när det gör ont... Det gör inget... Hade det som mantra hela vägen... Det är ok... Kom hem... Somnade i soffan... Men inte så länge den här gången...


Lördag: Fick frukostgäst "Fotografen" (ja han hade fikat hemma men tog en macka och kaffe som sällskap)... Satt en stund och pratade om allt möjligt... Dottern steg upp och fikade hon också... Pratade om hennes lägenhetssök i Gbg... Hon skulle iväg på em med "han jag var gift med" och titta på en möblerad 1:a... (tyvärr gick den till någon annan)... Sen gick vi ut och fotade, vi gick inte långt utan tog trapporna bakom mitt hus till Rävgiljan.... De foton jag lagt in här mellan texterna är från den trippen...


"Fotografen" fotade han med, naturligvis... Vi pratade om livet, jobb, barn, om att leva i nuet, om sådant som är viktigt...


- Jag väntar tills du är klar... Sa han när jag skulle ta det här kortet. De skira löven var magiska.. Men jag tror nog bara att det var jag som märkte det. =D Jag tyckte att han kunde prata på om sin karriär inom facket...

- Jag har simultankapasitet.... Du vet... Sen fortsatte jag att fota OCH lyssna... Naturligtvis började det regna... Så vi gick med raska steg (så raska som jag kund med mina värkande knän)... Mera kaffe... Titta på bilder i datorn... "Han jag var gift med" kom förbi för att hämta upp Dottern han fick en kaffekopp med... Det var en på många sätt givande dag... Många skratt, givande samtal och det är alltid lika kul att fota med "Fototgrafen" eftersom man diskuterar och analyserar medan man fotar... Vi tänker och gör så olika "Fotografen" och jag.... Det är det som är så kul, så givande, så faschinerande. ..

När han åkte hem till de sina haltade jag mig iväg mot Willys för att handla (varför jag inte tar bilen??? För att jag glömmer bort att jag har en). Träffade P (som är en riktigt duktig fotograf, hennes projekt arbete var mästerligt) och hennes pojkvän (tror jag det var), hon gick dessutom i dotterns klass. Vi pratade länge om vad hon skulle göra nu efter studenten, klassen hon gick i och att hon tyckte att jag hade varit en bra lärare... -Du kom som ny men fick pli på vår klass... Det var bra gjort.. Allt medan polisen varligt tog om hand om en överförfriskad man som de ledsagade in i polisbilen två meter från oss... Handlade sen hem genom folktomma gator...

Bröllopet mellan Victoria och Daniel, klart jag såg det, sonen kom hem och gjorde mig sällskap. Vad jag tyckte om det???? Tror aldrig att jag upplevt så mycket värme, kärlek och innerlighet. De fullkomligt strålade av lycka... Det finns hopp om mänskligheten... Det finns äkta kärlek... Brukar tänka på det när jag går min runda till Gustafsberg och ser alla par som går där och håller varandra i händerna... =D Men igår blev det så påtagligt...

Det var en bra dag i konungariket Sverige...

Det bästa var nog att jag inte sov en enda sekund på dagen... Inte en enda sekund... =D

I morgon börjar semestern på riktigt.... Härligt... =D =D =D