Sa en skrockande GÄ när jag försökte få lite sympati över telefonen... Nackdelen med att bo i stan, då menar jag 3 min från gågatan, är att det är ett fasligt liv på nätterna... Har inte sovit många timmar i natt och är trött, trött, trött.. Skall köra till Töreboda i morgon för att hämta de saker som jag har där... Kollegan J och sonen skall följa med... Road tripp.... Som tur är får jag låna bilen av "han jag var gift med"... Skruttan???? Bromsarna fram har lagt av.... Hon är inte rolig att köra just nu....
Tillbringade tis-tors hos GÄ eller rättare sagt... Vi tillbringade mycket tid i stallet där kalven var... Ibland var mamma ko där oxå... Orolig, puffade hon på den lilla och hon tvättade kalven noga, noga... Kalven ville inte äta, det var cirkus varje gång GÄ försökte mata med nappflaska.... Jag försökte också, gick inget vidare...
På onsdag hade kalven tagit sig, var uppe och gick (dåliga bilder, det var väldigt mörkt där inne), vispade runt med svansen och såg allmänt mycket bättre ut... Glädje.... GÄ fortsatte oförtrutet att mata och mata...
Mamma ko var inte så nöjd då jag var inne hos kalven... Hon känner inte mig.. Jag var lite orolig däremot när GÄ skulle mata och kon ville hjälpa till... Jag har aldrig hört en ko prata förut... Det har jag nu... Hon muade inte utan det kom ljud från strupen... Hon var en duktig mamma, försökte hela tiden få med kalven som stod stilla och stirrade rakt fram... När vi pratade med den kom hon... Vi kliade, klappade och försökte stimulera... Kon stod utanför och "pratade"..... Tänkte när jag såg GÄ sköta om kalven att han gjorde det med så mycket kärlek och omtanke jag blev alldeles varm innuti...
Klart vi skulle, vi gick genom den andra hagen där två kvigor som inte blir dräktiga och de tre ungtjurarna stod... Kom med rysning ihåg hur jag nästan blev nersprungen av ett storhornat 350 kg bjässe tidigare... Inte var jag modig när jag gömde mig bakom en björk... GÄ kunde inte förstå deras beteende den gången... Jag hade 12 (kor, kalvar och en tjur) i 180 graders cirkel omkring mig... Det såg ut som om de bevakade mina rörelser... GÄ berättade sen när vi var i skogen att han tror att den kalv han hittat död några dagar senare ungefär på samma ställe antagligen var nyfödd då och de bevakade den.... Antagligen var det så...
Där i en slänt var marken alldeles röd, precis som han sagt att det skulle vara.
Skogssmultron, som jag plockade... Massor tycke jag själv men det blev bara en liten liten hög längst nere i pepparkaksburken jag hade med mig....
Skogssmultron, som jag plockade... Massor tycke jag själv men det blev bara en liten liten hög längst nere i pepparkaksburken jag hade med mig....
For till den lilla ICA affären för att handla bakplåtspapper... Då hittade jag morotskakor... Perfekt till smultronen... Gott.... Jättegott...
Torsdag kväll när jag var hemma i Uddevalla fick jag ett sms av GÄ... En vän hade kommit och skjutit kalven...
-Jag kunde inte själv... Säger han som är jägare... -Jag kunde inte skjuta henne när jag matat och kämpat så länge... Vet inte vad det var för fel, men han hade hittat henne halvdöd i hagen tidigare i veckan... Hon tog sig lite men blev sjukare igen på torsdagen... Det var som om hon var hjärnskadad... Reagerade inte på något, bara låg ner och var helt borta...
Kände hur en tår sakta letade sig nerför min kind när jag besvarade hans sms... Kunde känna hennes mjuka päls mellan mina fingrar... Men det var nog bäst att hon fick fara till kalvhimlen....
2 kommentarer:
Men VILKET spännande du liv du lever, madame Sandström .-)
Ja, och imorgon blir en till spännande dag... Lång, tröttande men spännande...
Skicka en kommentar