lördag 2 november 2019

När världen tappar färg


Eystein och Saga har ett kluvet förhållande till hösten. Det som är skönt är att matte använder yllefilten. De brukar kriga om vem som skall ligga var. På ett lugnt och med ett tydligt kroppspråk talar Saga (mamma) om att där Eystein ligger vill, nej SKA hon ligga. Tyst och stillsamt gör han som mamma vill. Det har hänt flera gånger att jag klappar det jag tror är sonen bara för att upptäcka att nej då det är matriarken som har intagit favoritplatsen.  Just idag har hon krupit ihop i den relativt nya fluffiga kattsängen.

Men när det är som idag, grått, rått och ruggigt vill de inte gå ut. Tror det är deras förflutna som hemlösa  som sitter djupt rotade i dem. Men för mig spelar det ingen roll, de får gärna spendera tiden inne.

Hösten här nere är inte lika färgsprakande som hösten i norr. Löven skiftar färg mot gult och orange men inte i samma utsträckning, Det är mer som att några träd byter till höstskrud och andra fortsätter vara klädd i grönt tills de ger upp och tappar löven. Det är inget enormt färgsprakande farväl till sommaren och välkomnande till vintern. Det är mer ett, jaha! Den här hösten har dessutom varit enormt blöt, min längtan efter att kunna plocka svamp har försvunnit i ett blött elände. Jo vi har haft fina dagar med, men då har jag jobbat eller varit på resa. Men nästa år, då ska jag banne mig plocka trattkantareller om det så än ösregnar..... Idag ska jag göra risotto på svamp.... Blev inspirerad av torsdagens besök på HPKSM.  😋

Inga kommentarer: