Måste bara tycka om

Takida- Curly Sue

Musik att lyssna på en slapp söndag....

Saker man tar för givet

Sova……..

Att få sova en hel natt är sådant som de flesta tar för givet. Det är sällan jag får sova en hel natt utan att vakna och inte kunna somna om. När man som jag bor väldigt nära centrum och har ”promenadstråket hem från krogen” utanför sitt nästan alltid öppna fönster så är det inte givet att få sova en hel natt på helgerna. Men det tar jag med ro, alla skrål och höga sånger, bilar som varvar motorerna musiken som vrålar ur högtalarna… Det har jag ju själv valt eller hur. Att få förmånen att betala en skyhög hyra i en skabbig men charmig lägenhet (270 i takhöjd) nära centrum… Då får man ta stadsljuden…..

Men oftast är det inte utomstående störningsmoment som stör min nattsömn… Oftast är det min egen eländiga kropp som ställer till det…. Smärtan är en ständig följeslagare… Som tur är har jag en ruskigt bra naprapat som brukar ”trycka” till rygg o nacke åt mig…. Om han inte vore upptagen tror jag att jag på fullaste allvar skulle flirta med honom hejvillt….

I natt sov jag från 23.30 till 9.30!!!!!!!! Fatta, var helt groggy när jag vaknade…. Vilken lycka att få sova en hel natt och lite till… Antar att det är förkylningen som nu tagit ut sin rätt. Ljuvligt helt enkelt, sen att halva dagen försvann det tar jag lätt… Det här har varit en bra och slapp helg....

Ska fortsätta slappa hela dagen, absolut hela dagen…… Imorgon börjar allvaret igen… Då ska jag till gymmet…. Nacken och ryggen måste tränas igen….

Livet är ganska gott…..

Det är illa, riktigt illa ställt med Leina

Hon är så trött så trött.... Orkar inte riktigt med någonting nu, orkar absolut inte skriva... Det blir så när man varit mer eller mindre förkyld under en vecka och envisats med att jobba ändå. Inklusive en kanothajk.... Så imorgon ska jag skriva om äventyret med klassen.... Nu ska jag bara vila lite... Eller... Sova....

Stilla vaggar min själ....

Dagens sista Christian Kjellvander..... Måste bara tycka om....

När vi ändå håller på....

Kajsa o jag sitter o njuter av långt in i hjärtat bra musik....

Tröst när det är tungt.... Ser solen bakom molnen

Efter daten med O

Stegen var lättare när jag gick där på strandpromenaden... Några dagar tidigare hade O rådbråkat min rygg och nacke.... -Vilken tur du inte börjat träna med de här låsningarna... .Inte börjat träna? Jag kunde ju inte sitta eller ligga utan våldsamma smärtor... Men nu är det bättre, inte bra men bättre... Snart, på måndag, ska jag börja träna igen... Förkylningen har börjat lägga sig.. Det går inte åt lika många meter "snytpapper" längre... Skulle visa en vän strandpromenaden, den outsägligt vackra strandpromenaden... Till min förtvivlan upptäckte jag att något stolpskott hade målat "kroken" gul.. GUL???? Men varför....????

Sommarvärmen hade återkommit, strandpromenaden var nerlusad av människor... Men det är ju det jag gillar, att man aldrig känner sig ensam när man går där. Det var som om alla människor hade drabbats av "måste ut och sitta vid havet" sjukan.... Alla var där... Ja, nästan alla.... Solen värmde min kind och det var stillsamt ljuvligt....

Tog en liten promenad runt Gustavsberg.... Gömt under trädens svalka dolde sig en bänk..... Nästa gång ska jag prova den.....

Helt ensam..... Tyst o stilla... NOT

Jag har inte dött... Bara varit ohyggligt trött...... Idag är dottern i Göteborg och jobbar... Sonen är ute på kanot hajk, ska sova ute med ett gäng elever.... Så här sitter jag helt ensam, ja Kajsa håller mig sällskap....

Vad har jag gjort... En massa..... Vad ska jag skriva om????? Ja herregud!!! Var ska jag börja....

Kanske, få se nu...... Kom hem förra fredagen efter första veckan med elever och kände en välbekant icke önskad kittling i halsen... Japp, förkyld..... Lördagen gick åt till att städa lägenheten och tvätta kläder.... Vi börjar där....

Första jobbardagen..... Lugnt o stillsamt....

Först samlades vi som vanligt i matsalen... Nya kollegor presenterades och dagens aktiviteter (de som inte fick kosta något) drogs... Vi skulle först gå till Unda för att därifrån ta båten som kör runt. Anhalten var Lindenäs där vi skulle tävla lite i våra ihopkomponerade lag.... Bilderna från båten var det alldeles för mycket folk på (jag orkar inte pixla)... Det är lugnt tänkte Leina... Vi tar bilden från då jag och sonen åkte med båten i juni.... Sökte och sökte mappen med Juni 08... Suck, nej SKIT!!! De bilderna var ju i datorn som kraschade... Borta... Får väll göra om resan... Nästa år.... =(

Vi hade en massa lekar (ni vet sånt som Leina egentligen är absolut allergisk mot, bara till att gilla läget). Bind ihop benen och spring runt konerna och tillbaka.... Fort var det gjort... Inte allt för svårt heller... Vi vann...

Bygga högsta tornet... Leina fotade, min rygg gillar inte att vara böjd en längre tid... Vem som vann? Vi naturligtvis......

Sen skulle vi hoppa säck..... Leina höll i gjutesäcken för kung och fosterland vilket medförde att jag bröt upp naglarna på bägge ringfingrarna. Om det gör ont? Japp, fruktansvärt, har till och med svårt att skriva här... Just nu är fingertoppen (under nageln) mörklila.... Smärta.... Vi vann.... Sen hade vi spika i spiken på tre slag.... Ja, ja.... Det blev oavgjort.... Glömde första tävlingen.... Gå en bana på två backar... Den förlorade vi.....

Efter den delikata lunchan på Lindenäs, fick de som ville gå in till stan och det var vi några som ville. Resten åkte med båten tillbaka till Unda och Herrestad...... Det var en härlig promenad, vi pratade om sånt som var jobbigt, sånt som är så outhärdligt att vi nästan inte vill tänka på det. Det kommer att bli bra... Hon kommer att bli frisk.... Så är det bara.....

Vid badplatsen utspelade det sig en märklig syn... Tre vuxna som stod med ändan i vädret.... Har absolut ingen aning om vad de gör... Plockar musslor????? Snart var vi inne i stan och våra vägar skildes..... En lagom bra dag med lagom många skador samt en rygg som ikväll smärtar lite mer än vanligt.... Måste ringa min naprapat.... Han är guld värd.... Nu vill sonen ha tillgång till datorn... Korta stunder vid datorn blir det idag....

Kan jag få sitta vid datorn

Dottern står i dörröppningen till mitt sovrum.....

Suck, jag som just skulle blogga....... Vet ni vad.... Jag återkommer för att beskriva min första arbetsdag, fylld av smärta..... Nä riktigt så farligt var det inte......

Gammplatsen i Lycksele

På ett ögonblick hade vi passerat Gammplatsen.... Några nya bygnader hade kommit till, där bakom trädet kan man skymta museet... Där jobbade jag en sommar, lärde mig allt om Lyckseles historia..... Igenkännande... Det behövs bara en sekund av igenkännande för att minnen långt bak i huvudet ska börja röra på sig... Fantastiskt ställe som man inte ska missa när man besöker Lycksele... Och det gör ni väll.... Ofta.... =D

Idag har jag inte gjort något sett OS, läst en bok, handlat mat, suttit vid datorn... Samlat kraft.... Imorgon börjar vi jobba... Oömma kläder och promenadskor skulle vi ha med oss... Stööööön!

En utmaning som jag antagit.Detta är väll ungefär som tidigare kjedjebrev, som jag aldrig svarade på. Skillnaden är att här gör man ingen annan inatts än att uppmärksamma personer/bloggar man gillar.Så jag antar utmaningen från Peter


Fem saker som finns på din Att-göra-lista idag?
Oj, så här på semesterns sista söndag, har jag oerhört att få ihop en att-göra-lista.. Men vi gör ett försök...

1. Bara ta det lugnt.. Försöka ta det lugnt.
2. Diska och städa undan i köket så hantverkarna som kommer igen på måndag kan arbeta.
3. Läsa en bok.
4. Handla mat till middagen.
5. Blogga om min Lapplandsresa.

Vad gjorde du för 10 år sedan?
Neeeeeej!!!!! Jag är ju kvinnan utan lokalsinne och långtidsminne... Inte vet jag vad jag gjorde för tio år sen.... Vänta.............................

Ok, ungarna säger att 1998 var vi på vårt livs äventyr. Vi bilade ner till Paris och besökte Euro Disney. Jag vägrade att flyga ner och vara på Disney sen flyga hem och säga till ungarna. -Jaha, så har ni varit i Frankrike... För det hade de inte, vi hade varit i lilla Amerika... Men resan ner och resan hem som vi lade till Moseldalen var helt magiskt. Vilken resa.... Något sådant får jag aldrig mera uppleva... Att bila genom europa med ungarna, tälta och uppleva små äventyr varje dag... Vad jag jobbade med... Hjälp, det är här jag behöver min CV (den som är i datorn som la av häromdagen) Den finns på någon cd skiva någonstans... Men antingen var jag företagare, lärare eller projektledare inom PRIO 1. Eller alla tre.... Hektiskt liv, fyllt med stress.... Hmmmm... Så bra jag har det nu.... =)

Vilka platser har du bott på?
Här kommer ramsan...

Laisvall (Lappland)
Lycksele (Lappland)
Liberia (staden Yekepa, Afrika)
Lycksle
Umeå (Västerbotten)
Skellefteå Västerbotten)
Malå (Lappland)
Uddevalla (Bohuslän)
???????? Vem vet.....

Fem saker du skulle göra om du var biljonär?
1. Arbeta mindre, kanske halvtid... Men inte sluta, jag har för bra jobb och för trevliga arbetskollegor för att ge upp jobbet helt.
2. Se till att barnen hade en tryggad framtid, ja jag med. Ge till släkt o vänner....
3. Resa mycket och till lite udda ställen.
4. Skänka pengar till organisationer.... I första hand hjälpa de som var barnsoldater i Liberia. Kanske åka dit och jobba som volentär.
5. Köpa en stuga på en klippa vid havet........ Med stor tomt och lite grannar..... Där skulle jag måla, lyssna på musik. Dricka vin i solnedgången och umgås med mina käraste vänner.....

Jag bollar utmaningen vidare till följande personer:

Eisabet
carina
matilda
moxy
panter
det mörka hotet


Gör så här:
1. Beskriv reglerna
2. Svara på alla frågorna
3. Välj ut 6 personer som du vill ska svara och utmana dem i deras bloggar.
4. Be dem läsa din blogg.
5. Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på utmaningen.

En liten resa som blev stor i upplevelser

-Vill du ut och segla någon dag?

Klart jag ville... Vi skulle bara pricka av "rätt" väder. Rätt väder försvann och regnmolnen hopade sig.... Då fick jag erbjudandet att få se "dammen" som jag hört så mycket om. Dammen som dammbyggaren så stolt ville visa upp... Hela våren och sommaren hade han grävt 10 000 kubik vatten rymms det i den... 3 meter djup... -Vänta bara tills all skit har lagt sig och den blir spegelklar och gräs har börjat växa runt omkring. Då du, då kommer det att vara jättefint....

Den lilla leksaken som han införskaffat och nu grävt en stor och två små dammar med. Fyllt ut runt sommarstugan som ligger högt ovanför en sjö med vidunderlig utsikt..... Varför gillar män att leka med stora leksaker? =D


Vi tog en sväng in i skogen oxå, den som följde med stugan han köpt för 15 år sen... Där i marken hade kantareller börjat titta fram.... Vi plockade en handfull var för att steka till middagen... Lite men ack så gott kan jag meddela... Tänk att äga egen mark dit ingen i stort sett hittar och vara helt självförsörjande med kantareller... Kan inte annat än att vara avundsfrisk....

Det var som att vandra omkring i en Bauer skog, tät och full med lav och mossa. Vackert sammetsgrön och helt underbart rogivande var det att gå omkring där. Alldeles tyst var det också.

På en tomt intill hade hans förra fru en vacker stuga.... Vi satte oss på rangliga stolar som stod där ovanför och bara njöt av sjöutsikten....

Ett mycket gammalt charmigt torp hörde oxå till.... Lågt i tak och med små, små rum....

Det som är huvudbyggnaden... Den som han hyr ut 9 av sommarens veckor... Med en utsikt som jag inte riktigt kunde fånga på bild... Det är långt ner till sjön, inget för kollegor med svindel... (Tänker på T och vårt besök i Ronda)... Nej här skulle han inte vilja vara, tro mig...

Dammen, med ön och påstod dammbyggaren kräftor... -Ska vi fiska kräftor???? Klart vi skulle, men ingen av oss trodde det skulle nappa... Med tanke på hans framfart hela våren och sommaren med skopan....

En gös sågades sönder och madame fick äran att agna burarna. Vilken tur att man är uppvuxen med att agna, fiska och även rensa fisk... Inget konstigt eller äckligt... Synd bara på en sån fin gös..

TITTA!!!! Vi fick kräftor, inte många och inte stora men riktiga svenska insjökräftor..... På vägen hem stannade vi på ICA, jag sprang in för att köpa dill till koket.... -Det ska vara krondill. Dammbyggaren som visste att jag aldrig ätit färska svenska kräftor ville i all välmening se till att jag köpte rätt.... Skrattade bara... För se laga mat det kan jag.... Och att det ska vara krondill när man kokar kräftor ja se det visste till och med jag född och uppvuxen i Lapplands inland som jag är.

Först grillade vi och åt kantarellerna till.... De var svindelgoda.....

Sent på kvällen var kräftorna kokta och avsvalnade. Vi åt dem som de var utan något till. Absolut de godaste kräftor jag någonsin ätit....

Dagen efter var vi tillbaka till dammen för att vittja burarna igen. Men de var för få för att ta reda på så de fick krypa tillbaka i dammen... De är förvånandsvärt snabba de små krypen.

En sista tur i skogen högt upp till en utkikspunkt med sjön där långt nedanför oss. Där stod vi och drack kaffe som fanns i en medhavd termos. Bredvid oss fanns några märkliga granar, de såg ut som "hängbjörkar" alltså inte i utseendet, de såg ut som granar men smågrenarna hängde på ett märkligt sätt. Om det var det mykna regnandet som åstakommit fenomenet eller om de var av någon märklig gransläkt har jag ingen aning... Men de var vackra... Så var det dags att bege sig hemmåt för att inte missa bussen mot Göteborg. En händelserik dag... Fylld av naturupplevelser.... Kanske kan vi segla någon annan gång...

Ibland.... Men som tur är bara ibland

Ja pc jag antar utmaningen... Men inte idag..... Kanske på fredag..... Idag är inte en bra dag för Leina. Idag vill Leina bara gråta.........
Så här kliniskt rent från prylar har mitt kök aldrig någonsin varit, inte ens då jag flyttade in för då var köket belamrat med miljoner kartonger. Varför det är så bortplockat? Därför att jag fick order om det....

I april ringde jag värden och sa att det var vatten under golvet... Igår kom de och kollade få se, hmmmmm... Augusti är det nu... Tog sin lilla tid... Det visade sig vara klinker och ekparkett under den blöta masoniten... Tänk er ekparkett i köket, klinkersen tydde på att det någon gång i forntiden stått en järnspis där i mitt kök... En järnspis... Hur häftigt är inte det?....

Kajsa var inte ett endaste dugg imponerad av deras framfart... Mera konfunderad och lite skraj... De väsnades tyckte hon, alldeles för mycket...

Så här såg det ut i morse.... Uppbruten klinkers... damm och bröte..... Och Kajsa har gömt sig.

I hålet under diskbänken visade det sig.... Fick lov att ställa dit torkstället.... Vi vill inte ha en katt som försvinner under huset... Sen kom en elektriker och fixade eldosan i hallen, sen kom värden och inspekterade arbetet... De som ska arbeta är inte här.. De är??? Och hämtar saker, något som skulle torka upp all fukt... På något sätt var de förvånade att det var blött där nere... Tänk det är inte jag, det har ju läkt i evigheters evighet, amen!!!

Men varför vill Leina gråta... Det här behöver ju inte hon betala.....

Fick ett samtal från broder i Skellefteåhamn idag. Han med datafirman Quialisort... Min hårddisk hade totalhavererat.... TOTALHAVERERAT, och kan inte han trolla fram det som finns där kan ingen. Jo man kan men det kostar många pengar... MÅNGA pengar.... Så i stort sett alla foton jag tagit under ett år är borta... Från det att vi flyttade hit till nu, jag vet man ska bränna dem på cd. Det brukade jag göra, men flytten hit tog så mycket energi, eller... Jag vet inte varför jag inte brännt, men det är mitt eget fel att bilderna är borta. Bara mitt fel, ingen annans... Några bilder hittade jag på den här datorn (jobbdatorn). Det som gläder mig mest är bilderna från juni/juli ifjol... När vi flyttade från Malå... De bilderna hade jag lagt i den här datorn, Det hade varit tungt om de hade försvunnit...

Vad Leina gjort hela förmiddagen...? Sparat foton till cd-skivor..... Sen har jag beställt en NAS (tror jag de hette) en X-tra hårddisk som automatiskt ska spara mina bilder där... Då har jag dem på två ställen.... + att jag ska bränna dem på cd skivor.... Om jag är ledsen? Men joooooo..... Jätteledsen....... =(

När man får oväntat besök

Innan vi kom fram till mor o Stig på Bäcknäs instruerade jag A-K om att min mor skulle ha bullat upp med massor av fika och att det bara var till att stoppa i sig.... Ni fikar dåligt är ständigt återkommande hos min mor... Sagt med kärlek och omsorg.

Vi hann bara komma fram till mor och knappt sätta oss tillrätta vid det väl tilltagna fikabordet så svängde A-K:s man upp på gården..... Jag går ut och hämtar honom säger min mor myndigt... Och vi skrattade för vi visste att hon inte skulle ta ett nej som svar... Han skulle oxå fika det skulle hon se till.... Inte förränn de kommer till bordet tittar jag upp och utbrister i samma ögonblick... -*M*
Framför mig står en lika förvånad gammal klasskompis från gymnasietiden i Lycksele... Vi hade gått två år på social linje, Tannbergsskolan den iskalla glasskolan som egentligen borde ha legat i Kalifornien. Istället låg den i det största kallhålet i Sverige... Lycksele. Han har ett turistföretag i Ammarnäs, jag vet för jag har läst om honom i olika tidningar.... Så kul att träffas....

Alla bara tittade på oss så vi vara tvugna att förklara hur vi kände varandra. 1980 gick vi ut så det var ett tag sen vi hade sett varandra... Den stackarn hade stannat för att fika medhavt fika på Gubbträskvägen (o vilka barndomsminnen, den hemska smala krokiga grusvägen har jag åkt många gånger som barn)... Tror ni det stoppade min mor? Nej just det.... Hon trugade o trugade... Tillslut bad han om ett glas vatten.... Gjorde sig en macka.... Tänk så liten världen är ändå.... Vi bytte @ adresser jag o A-K.... Men i allt virrvarr med auktionen och alla papper som man stoppade hit o dit.... Så har jag inte hittat hennes än... Suck... Så A-K om du läser det här, skriv till mig.... Sen åkte de iväg till Ammarnäs.... Tre veckors semester hade hon..... Sen skulle det bära av neröver igen...

Titta vad jag hittade HÄR

Möten

Den vackra Blå vägen som går längst Umeälven upp mot Mo i Rana.... Här ringlar den sig genom vattnet vid Kattisavan.

Det känns som en evighet sen, då vi satt i kupén på väg mot Vännes. Naturligtvis hade de i den då rådande busstrejken tagit ut ett län till... VÄSTER BOTTEN... Så bussen mellan Vännes och Lycksele skulle inte gå det hade jag efter massor av tid i telefonkö fått reda på tidigare på dagen. Vi satt vid fönstret, jag o dottern, åt en medhavd skaldjurssallad med drivor av räkor från Cactus inne i stan. De har så vansinnigt goda sallader där. Kvinnan som satt bredvid mig var tyst och fåordig. Det stod en aura av "låt mig vara ifred"... Det kan bero på att jag när vi kom in i vagnen vänligt men bestämt propsade på att få sitta på platsen vid fönstret där hon satt. Mest för att det var platsen mitt emot dottern och att det platsnumret stod på min biljett.

Med en sur min flyttade hon sig.... Sen yttrade hon inte ett endaste ord på hela resan. Tänkte på Elisabet om hur hon skulle ha fått kvinnan att tina upp och berätta om sig själv. Hur hennes liv såg ut och tillslut lite klädsamt rodnande låta henne fota sin vänstra hand... Men jag är inte Elisabet.... Hon fick vara ifred....

Efter någon timme kom det in en ljushårig kvinna i kupén.... Hon hälsade och satte sig på sin plats sentt mitt emot mig. Vi hälsade artigt men den "tysta" stämningen i kupén talade tydligt om att här pratar vi inte.... Här läser vi.... När tågvärdinnan kom för att titta på den nya kvinnans biljett hörde jag med ett öra... " Nej, ingen buss, någon sa -ingen buss, vet inte vem". Då vaknade jag till, utan att lämna min tidning med blicken sa jag stramt. -Det var jag.. Det går inga bussar.... Sen fortsatte jag läsa...

Hur kommer ni från Vännes????? Tittade upp och svarade kort... -Vi blir hämtade....

Det visade sig att hon skulle till Ammarnäs.... Arma hennes karl som var tvungen att köra Ammarnäs-Vännes tur o retur.... Det slog mig att vi ju skulle passera Lycksele så hon kunde åka med oss dit... Ett snabbt telefonsamtal med han som skulle hämta oss om det var ok... Det var det... Sen var det fixat, hon fick åka med oss till Lycksele... Så glad hon blev, ringde sin man för att tala om att resan blivit många mil kortare.... Sen kom jag på men herregud!!!! Vi ska ju till Bäcknäs, 5 mil till.... Du får följa till min mamma... Fika lite medan du väntar på din man... Det går säkert jättebra... DET går jättebra.....

Sen pratade vi nonstop, jag A-K och dottern. Hon hade ett superintressant jobb, utvecklare på 5 lokaltidningar i Östergötland... (hmmm tror jag det var där i mitten i alla fall, kan ha varit Västra Götaland oxå)... Snacka om att långpendla, jobba i där nere bo i Ammarnäs. Tillslut var vi tvugna att bädda sängarna, vår fjärde medlem i kupén hade varit helt tyst hela tiden.....

Han jag var gift med hämtade oss i Vännes och efter ett kort stop i Lycksele åkte vi vidare genom välbekanta vyer. Nog kändes det i hjärteroten när vi susade förbi välkända byar och samhällen....

030806

I dag för två år sen, i ett annat liv..... Att kroppen kan ta så mycket smärta, att man överhuvudtaget kan klara av en sån smäll och överleva... Men det gjorde vi.... Och mår bra.... Borde fira med champagne men det är söndag... Får bli kräftor istället.....