Möten

Den vackra Blå vägen som går längst Umeälven upp mot Mo i Rana.... Här ringlar den sig genom vattnet vid Kattisavan.

Det känns som en evighet sen, då vi satt i kupén på väg mot Vännes. Naturligtvis hade de i den då rådande busstrejken tagit ut ett län till... VÄSTER BOTTEN... Så bussen mellan Vännes och Lycksele skulle inte gå det hade jag efter massor av tid i telefonkö fått reda på tidigare på dagen. Vi satt vid fönstret, jag o dottern, åt en medhavd skaldjurssallad med drivor av räkor från Cactus inne i stan. De har så vansinnigt goda sallader där. Kvinnan som satt bredvid mig var tyst och fåordig. Det stod en aura av "låt mig vara ifred"... Det kan bero på att jag när vi kom in i vagnen vänligt men bestämt propsade på att få sitta på platsen vid fönstret där hon satt. Mest för att det var platsen mitt emot dottern och att det platsnumret stod på min biljett.

Med en sur min flyttade hon sig.... Sen yttrade hon inte ett endaste ord på hela resan. Tänkte på Elisabet om hur hon skulle ha fått kvinnan att tina upp och berätta om sig själv. Hur hennes liv såg ut och tillslut lite klädsamt rodnande låta henne fota sin vänstra hand... Men jag är inte Elisabet.... Hon fick vara ifred....

Efter någon timme kom det in en ljushårig kvinna i kupén.... Hon hälsade och satte sig på sin plats sentt mitt emot mig. Vi hälsade artigt men den "tysta" stämningen i kupén talade tydligt om att här pratar vi inte.... Här läser vi.... När tågvärdinnan kom för att titta på den nya kvinnans biljett hörde jag med ett öra... " Nej, ingen buss, någon sa -ingen buss, vet inte vem". Då vaknade jag till, utan att lämna min tidning med blicken sa jag stramt. -Det var jag.. Det går inga bussar.... Sen fortsatte jag läsa...

Hur kommer ni från Vännes????? Tittade upp och svarade kort... -Vi blir hämtade....

Det visade sig att hon skulle till Ammarnäs.... Arma hennes karl som var tvungen att köra Ammarnäs-Vännes tur o retur.... Det slog mig att vi ju skulle passera Lycksele så hon kunde åka med oss dit... Ett snabbt telefonsamtal med han som skulle hämta oss om det var ok... Det var det... Sen var det fixat, hon fick åka med oss till Lycksele... Så glad hon blev, ringde sin man för att tala om att resan blivit många mil kortare.... Sen kom jag på men herregud!!!! Vi ska ju till Bäcknäs, 5 mil till.... Du får följa till min mamma... Fika lite medan du väntar på din man... Det går säkert jättebra... DET går jättebra.....

Sen pratade vi nonstop, jag A-K och dottern. Hon hade ett superintressant jobb, utvecklare på 5 lokaltidningar i Östergötland... (hmmm tror jag det var där i mitten i alla fall, kan ha varit Västra Götaland oxå)... Snacka om att långpendla, jobba i där nere bo i Ammarnäs. Tillslut var vi tvugna att bädda sängarna, vår fjärde medlem i kupén hade varit helt tyst hela tiden.....

Han jag var gift med hämtade oss i Vännes och efter ett kort stop i Lycksele åkte vi vidare genom välbekanta vyer. Nog kändes det i hjärteroten när vi susade förbi välkända byar och samhällen....