tisdag 22 januari 2008

När hjärnan är för full av stress…..

(Så egentligen skulle jag behöva en resa hit... Modena... Eller ännu hellre... Rom, för att vila min stackars överhettade hjärna.... )

När jag skulle plocka fram börsen ur jackfickan så var den borta… BORTA!!!! Vände ut och in på min ryggsäck…. Kollade alla fickor tre gånger på jackan…. Den var helt väck…. Började nästan gråta… Ja, inte över de 22 kronorna som jag hade i börsen utan över ALLA kort…. Rusade tillbaka till busstationen, bad dem ringa upp chauffören för att höra om det kommit in någon där…. Som om….. Flickan i kassan ringde till centralen i Gbg…. De skulle ringa upp mig om de hittade den…. Rusade så mot banken för att spärra mitt bankkort…. Hjärtat slog villt…. Phu! Nästan inga människor….. Skulle just trycka på knappen för att få kölappen, då ringde min telefon… Dolt nummer… Det måste vara dem på Västtrafik…. De har hittat börsen. Drog snabbt bort handen från knappen…. Svarade…. Japp, det var en kvinna som jobbade på Västtrafik… Gud så sävlig hon var… Aldrig kom hon fram till de magiska orden… -Vi har hittat din börs… Nej då istället började hon babbla om att bussen fortfarande stod på busstationen och hade bytt från 1 till 2 och om jag skyndade mig tillbaka så kunde jag själv prata med busschauffören. Nytt gatlopp…. Japp bussen stod där, tom ingen chaufför i sikte…. Ställde mig på tå för att kika in…. Såg ingen börs… Började fundera om kvinnan som satt bredvid mig, hon med det märkliga beteendet kanske hade stulit min börs…. Varför satt hon kvar på sin plats långt efter det att den stannat på en hållplats och plötsligt rusade upp och ut genom dörrarna när de höll på att stängas… Kunde hon ha varit så nedrigt skicklig??? Ja varför inte…. Suckade och tänkte att jag måste ringa och be sonen ta med sig mitt pass så jag kunde identifiera mig på banken…. När jag skulle spärra mitt kort…. Efter en signal svarade sonen… Jag hann bara säga –Hej det är mamma… Så svarar han… -Din börs ligger här… Du söker som ett klommer…..

Det var som om all ork rann ut….. Nu är jag bara trött men ack så lycklig…..

4 kommentarer:

Elisabet. sa...

Å, fasornas fasa när man lever som singel! Jag kan tänka mig in i hur det kändes ....

Leina sa...

elisabet: Skojar du.... Var helt urlakad efteråt....

Visionary soul sa...

Jösses! Vilken gastkramande historia! :-) Och vilken himla tur att det slutade väl, grattis!!

Leina sa...

vs: Ja, det var en lättnad som hette duga... Tack!