Jag är här

När niorna skulle vara ute på prao trodde jag i min enfald att det skulle bi två lugna veckor. Ack vad jag bedrog mig..... Möte på möte på möte..... Var helt ur slag när jag kom hem.... I fredags tog jag mig i kragen och besökte vårdcentralen några hundra meter bort. Ni som verkligen känner mig förstår att det var en jättebragd. Leina är nämligen aldrig sjuk, och skulle hon nu kanske råka vara det så erkänner hon det inte.

Men när vänster vad varit konstant kramptillstånd i två veckor och till dess ägares stora förtvivlan började svälla och bli varm fick det vara nog.... Tror inte att det var så mycket smärtan som fick mig att besöka läkare. Nej det var nog det här med att benet blev STÖRRE!!!!!
Det kunde jag inte tolerera, inte på några som helst villkor. Här försöker jag kämpa med att gå ner i vikt och så ställer min egen kropp till det på detta viset.

Läkaren hade ingen aning om vad det kunde vara, men skrev ut mediciner, beordrade högläge i alla lägen.... =) Får inte stå, inte sitta och hänga med benet, måste ligga med benet i högläge när jag sover (inte kul) och skall duscha det med kallvatten när jag duschar... EUWWWWW!!! Inte kul. Men som sagt var jag är inte speciellt sjuk, nu har svullnaden lagt sig men här sitter jag med benet på en annan stol bredvid datorn och känner mig allmänt fånig och måste jag erkänna trött.... Men det blir bättre.....

Annars då? Det rullar på som vanligt, måste försöka komma ihåg att fixa ett pass imorgon, annars blir det svårt att ta sig in i Spanien...