tisdag 16 oktober 2007

Meningen med livet


Svår fråga med många svar. Har haft en diskussion med en fd. elev. "H" tycker att det inte finns någon mening att följa "schemat". Lika bra att lägga sig ner o dö.... Har gett "h" massor av anledningar att se livet från den ljusa sidan. Man glömmer så lätt vad som gör livet värt att leva, vad som är guldkanten i tillvaron.... Olika saker för olika människor.... För mig kan det vara att se solen kika fram bakom ett moln, att träffa någon jag inte sett på länge, ett glas vin, en gooosig katt, ett brev från någon i datorn..... Det är så många saker som man kan glädjas över.... Blir fortfarande glad när jag tänker på min farmor, en fantastisk kvinna....

Sen har vi den otroligt fula hunden som bor i Medhvezegorsk hos rektorn i skola nr: 12. I en fin lägenhet i ett ruffligt illaluktande flervåningshus.... Blir glad när jag tänker på dem.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Det var den konstigaste hund jag någonsin sett.

Leina sa...

matilda: Men den var oerhört kärvänlig.... Rent av gosig...

Elisabet. sa...

Den ser ut som en minigris ..-)

I övrigt håller jag med dig.

För mig blev det att baka en sockerkaka idag.

Leina sa...

ha ha ha ha Bettan: En hårig anorektisk minigris... Du har så rätt... Mmmm, sockerkaka det var länge sen. Bjuder du på kaffe? =)

Villa Nian sa...

Men lille voven ... tur att skönheten sitter i betraktarens ögon. Men han väcker ömhetskänslorna hos en :-)

Leina sa...

tina:Prexis.... Det var så det var, är... Man bara måste tycka om honom.... =)

Visionary soul sa...

Kors vad söt han var, den stackars vovven! :-)

Det är nog omöjligt att försöka tipsa någon om "meningar med livet"... när man känner det som om meningen inte finns, då kan det nästan få motsatt effekt om man får en massa goda råd. "Omvänd psykologi" brukar kunna funka dock - "jaha, men ta då och lägg dig ner och dö om du ändå inte vill använda något av det goda du har tillgång till", kan ibland väcka ilskan som oftast är orsaken till känslan av meningslöshet... ;-) Och när ilskan väl är väckt, så kommer kraften till förändring. Fast det är såklart en känslig balansgång - det gäller att människan inte faktiskt ÄR självmordsbenägen...

Många gånger tror jag dock att deprimerade men "tuffa" tonåringar kan nås bäst med "tuff" attityd från en själv (och det gäller att dölja väl att ens egen tuffhet bara är på låtsas... ;-) Kramar behövs nog också. Får ibland pådyvlas medelst överrumpling, och under högljudda protester från tonåringen (som innerst inne blir lite varmare i hjärtat av den där kramen)...

Det är väl en inlärningsfråga, det där med att kunna se vackra och ljusa saker även när livet i stort kanske är extra tjorvigt. Man måste träna sig... och först måste man bli motiverad, så att man VILL träna... och det är det svåraste, för egentligen kan man inte motivera en annan, inte på riktigt, motivationen måste komma inifrån... Hoppas att du når fram till "din" "H" till slut, i alla fall.

Leina sa...

vs: I princip så har du nog rätt. Den här gången har nog beröm o positivbombningen gett resultat. De senaste 2 dagarna har "h" varit mycket gladare på nätet... Just nu pratar vi om män och pojkar.... Ibland lyckas man.....