Under några veckor har mitt liv inte varit sig riktigt lik. Upptäckte en knöl i bröstet för 5 veckor sedan. Först igår fick jag komma till NÄL för mammografi och ultraljud. Jag blev varm och kall om vart annat när läkaren svepte över mitt glidmedels indränkta bröst med ultraljudsapparaten och upptäckte knöl efter knöl. 6 stycken fick hon det till, jag trodde att jag skulle börja kräkas.Fort och rappt kollade hon storlek, form och om de var anslutna till blodådror.... Efter vad jag tyckte var en evighet konstaterade hon att det inte var elakartade cystor utan helt enkelt rester av blodutgjutelsen efter krocken.... Det var med lätta, lätta steg jag lämnade NÄL och gick ut till busshållplatsen. Att bussen inte skulle komma för än om en timme gjorde ingenting. Jag satte mig på träbänken tittade på min halsduk som lyste upp som en karamell mot mina svarta byxor. Precis så kände jag mig i det ögonblicket. Starkt lysande turkos som lämnade allt det svarta bakom mig. Sen satt jag där med näsan i vädret och bara log mot solen med slutna ögon.
7 kommentarer:
Jisses, jag blev helt svettig av ditt blogginlägg....KRAM på dig och var rädd om dig!
Samuel
Skönt Leina, att det inte var allvarligt. Vi har ju haft alldeles för många arbetskamrater de senaste åren som drabbats av det där som jag antar att du var rädd för.
det mörka hotet: Ja men jag är ju frisk!!! Ja jag skall vara rädd om mig... =)
ingela: Hej på dig, håller med dig... Det har varit lite för mycket...
Söt mamma, älskar dig!
belinda: älskar dig med... <3
Fyaligen vilken skrämselhicka jag fick! Och vad bra att det bara var blåmärkesknölar.
matilda: Lite less är jag på att fortfarande ha "smällen" som följeslagare.... Fast numera kan jag mest sucka åt den och tänka ja, ja.... Det går snart till sig.... =)
Skicka en kommentar