Men det dröjer många månader innan jag kan ta tvättkorgen under armen för att hänga tvätt ute på linan nere vid tomtgränsen som sluttar mot Kärleksstigen. Många gånger har jag stått där och hängt tvätt och människor har passerat där på stigen under mig. Många samtal har förts och jag har deltagit i form av lyssnerska utan deras vetskap.
En gång lyckades en liten parvel förvirra sig uppför vår "dolda" stig. Antagligen var det inte första gången eftersom han inte såg mig utan hans blick var helt fixerad mot de ynkliga små rabarberplantorna som vi låter vara kvar men aldrig använder (vi har stora fina på framsidan). När jag frågade om han ville ha rabarber hoppade han till som om någonting hade slagit till honom. Helt förvirrad såg han ut stackarn, med stora uppspärrade ögon och öppen mun. Sen kaxade han till sig, sträckte på sig tittade mig trotsigt i ögonen och sa.
-Ja!
Det var då jag förstod att det inte var första gången, han ansåg rabarberplantorna som sin egen lilla hemliga skatt.
-Ta så mycket du vill och hur ofta du vill.... Han tog snabbt några stjälkar och hastade nerför slänten. Sen började jag tänka, har jag förstört hans lilla hemlighet nu, det är ju inte lika kul att palla om man får. Undrar just om de nya ägarna lämnar de små ynkliga rabarberplantorna där de står och egentligen inte är till för något annat än äventyrslystna småttingar som vill palla..
Utanför är himlen grå och snön faller i små dunlätta flingor.
En gång lyckades en liten parvel förvirra sig uppför vår "dolda" stig. Antagligen var det inte första gången eftersom han inte såg mig utan hans blick var helt fixerad mot de ynkliga små rabarberplantorna som vi låter vara kvar men aldrig använder (vi har stora fina på framsidan). När jag frågade om han ville ha rabarber hoppade han till som om någonting hade slagit till honom. Helt förvirrad såg han ut stackarn, med stora uppspärrade ögon och öppen mun. Sen kaxade han till sig, sträckte på sig tittade mig trotsigt i ögonen och sa.
-Ja!
Det var då jag förstod att det inte var första gången, han ansåg rabarberplantorna som sin egen lilla hemliga skatt.
-Ta så mycket du vill och hur ofta du vill.... Han tog snabbt några stjälkar och hastade nerför slänten. Sen började jag tänka, har jag förstört hans lilla hemlighet nu, det är ju inte lika kul att palla om man får. Undrar just om de nya ägarna lämnar de små ynkliga rabarberplantorna där de står och egentligen inte är till för något annat än äventyrslystna småttingar som vill palla..
Utanför är himlen grå och snön faller i små dunlätta flingor.
4 kommentarer:
"De nya ägarna?"
Ska ni sälja? Hur kunde jag missa denna vitala information, eller har jag fattat fel?
matilda: Jag har flyttat till Uddevalla....! Ja vi har sålt huset, de tillträder inte föränn 1/8... =)
Jo, jag vet att du har flyttat men..... nä, du behöver inte förklara, det går nog upp ett ljus här förr eller senare i alla fall.
:)
matilda: =) =) =)
Skicka en kommentar