Man ser det inte, men stigen går brant uppåt. Riktigt brant... Hjärtat pumpade på duktigt och halsen blev torr pga häftiga inandnigar.... Det kändes riktigt bra att få ta i lite ordentligt.
Sen att det var som att gå i en sagoskog gjorde ju inte saken sämre....
När jag gått en stund stod den där, bänken... Jag stod emot lusten att sätta mig och pinnade på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar